Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2011-02-19 (06:46)
Vi släpade med oss två resväskor fyllda med drömmar till andra sidan av jordklotet och kanske var det den 18e februari vi hade drömt allra mest om på förhand. Vissa chanser får man bara en gång i livet och jag skulle tro att en simtur med vilda delfiner ute till havs är en sådan.
Man kände sig tveklöst som NZs mest attraktiva badpojke 2011 efter att ha ålat sig in i den svarta våtdräkten. Annika flinade lite när hon såg mig och skakade på huvudet - jag utgick självsäkert ifrån att det var av illa dold upphetsning över synen som mötte henne. Vi befann oss på en båt utanför Kaikoura, långt upp i norr på sydöns ostkust och det var alltså dags för ett gäng simpass med de flera hundra vilda delfiner som båtens kapten hade spårat upp.
På en given signal plumsade vi försiktigt ner i det nitton grader varma havet och spejade ivrigt ned i det turkosblå vattnet genom cyklopen för att fånga en skymt av delfinerna. De var överallt! Men oerhört snabba. Det tog sin tid innan man fick kläm på hur det gällde att agera i vattnet för att få främsta möjliga upplevelse. Vi hade fått rekommendationen att göra lustiga läten genom snorklarna för att locka till oss djurens intresse men iaf var min delfinlätestalang våldsamt begränsad. Det var bara utmattande att ligga där i vattnet och låta som en stucken gris och dessutom betydligt mer effektivt att speja i lugn och ro för att liksom fokusera på showen.
Lika snabbt som delfinerna dök upp och cirklade runt en, lika snabbt försvann de. Men vilken fantastisk show! Att få ha dessa otroliga djur alldeles tätt inpå men ändå i deras värld och på deras villkor! Jag tror inte många naturupplevelser i världen matchar det här! Annika hade försökt bygga upp en hajskräck inför upplevelsen men väl i plurret är jag rätt säker på att hon glömde bort att oroa sig.
Efter fyra pass i vattnet stannade vi för en fotosession och kamerorna smattrade ifrån båten. Delfinerna lekte glatt omkring oss samtidigt som ett antal av båtens resenärer blev häftigt sjösjuka (inte vi som tur var). På vägen tillbaka mot land pratade vi uppspelt i mun på varandra samtidigt som vi tuggade på ingefärskakor för att hålla sjösjukan borta.
Vi hade knäckt ett nästan två timmar långt bilpass före delfinsimmet och efter doppet i det blå följde ett nytt bilpass på dryga fyra timmar söderut. Det kostar att ligga på topp om man har begränsad tid och vill hinna med mycket. Natten tillbringades i en campingstuga i den obetydliga orten Geraldine och morgonen därefter styrde vi bilen rakt västerut inåt i landet.
Tyvärr hade vi lite ofalx med vädret den här dagen. Molnen låg djupt nere i dalarna och var tämligen mörka så de vackra naturupplevelserna vi förväntat oss längs den "scenic road" vi blivit rekommenderade gick vi halvt miste om. Men vi kämpade på ändå och fascinerades av de turkosblå, nästan vita insjöarna och de utsiktsplatser där man en solig dag skulle sett Mt Cook på avstånd osv.
Några timmar efter lunch anlände vi till Glenmac Farm. Vad är en NZ-tripp utan ett riktigt farmstay liksom? Kanske hade vi satt förväntningsnivån onödigt högt efter ett par dagar med helt fantastiska upplevelser och dessutom hade vi som sagt inte riktigt tur med vädret den här dagen. Vi fick oss iaf ett rejält vandringspass över gräskullarna på farmen samtidigt som vi skickligt kryssade oss igenom de eviga mängderna av får- kanin- häst- och gudvetevad-bajs. Efter min onödigt pricksäkra fotisättning på toaletten på Bangkoks flygplats hade jag iaf lärt mig att titta nedåt och undvek därmed nya klavertramp men hann trots allt med att knäppa ett par bilder på gräskullar och får - själva urdefinitionen av upphetsning. Not.
Ställningen i tävlingen är, trots flera nya bilpass för oss båda, fortsatt 4(A)-3(R). Inte avgjort på långa vägar således.
<- Tillbaka
