Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2011-02-22 (07:36)
Lantliv och hembakat till trots, det avstressade livet på Glenmac Farm mitt ute i ingenstans var ett avslutat kapitel och bilen styrdes i sydostlig riktning mot Dunedin. Ställningen i tävlingen förblir oförändrad och kanske beror detta på att vi nu kommit in i vänstertrafikens värld. Visserligen lär man väl aldrig vänja sig vid de obehagliga högervängarna i stora korsningar men i övrigt går det nästan prickfritt. Vägarna är högklassiga, även här nere på sydön, vilket vi faktiskt inte riktigt väntat oss. Däremot är de ofta väldigt kurviga och maxhastigheten är alltid satt till 100 km/h vilket man oftast inte kan hålla (pga alla kurvor) så det tar sin tid att kuska sig framåt genom landet.
I Dunedin hade vi lyckats boka ett nytt kanonboende. Ställets namn var Grandview och låg, liksom namnet antyder, ganska högt upp på den vulkankant Dunedin byggts upp på med kanonutsikt över staden och bukten utanför. Vårt rum var döpt till the Colonial Suite och innehöll sköna detaljer som himmelssäng samt toalett och badkar med dusch mitt inne i rummet, båda endast avskiljda med flyttbara skärmväggar vilket förvandlade möjligheten till privata stunder till obefintlig. Dunedin som stad bjuder på landets kanske mest intressanta arkitektur, väldigt skotskinfluerat med den ståtliga stationsbyggnaden som den kanske verkliga höjdpunkten.
Vårt huvudmål med det här stoppet var dock djurlivet på Otaga Peninsula strax utanför stan. En förbokad tur tog oss ut med en mindre buss till halvön och upplevelsen smygstartades med att vi, mycket oväntat, förvandlades till ornitologer som med varsin kikare satt och spanade ut genom bussrutorna på diverse vattenglada fåglar. Något av en tävling mellan oss båda pågick där det gällde att agera mest ornitologiskt, ganska långt ifrån de personligheter vi i vanliga fall bär upp inför omgivningarna.
Ganska snart blev det dock mer action på agendan. Först fick vi möjligheten att kika in det många golfare ofta drömmer om, albatrosser. Detta var en av de de få platser i världen där dessa mäktiga fåglar med oerhörd vingbredd kan skådas från land och trots den saltiga havsvind som piskade oss i ansiktena var vi rätt imponerade av de majestätiska inflygningarna mot klipporna utifrån havet.
Efter ytterligare en busstur kunde vi därefter njuta av i tur och ordning sälar, sjölejon och tre olika arter av pingviner ute i det fria. Turen var till stor del uppbyggd på de unika gulögda pingvinerna (pingviner är mina favoritdjur) men frågan är om inte sjölejonen var det som gjorde mest intryck. Vi promenerade längs stranden fram till bara några meters avstånd ifrån ett slappande sjölejon och jag kan i ärlighetens namn avslöja att man inte kände sig särskilt kaxig när det onödigt stora lejonet reste på sig samtidigt som den skicklige guiden tittade bort. En lite oväntad adrenalinrusch har aldrig skadat någon.
Det fräcka med de gulögda pingvinerna var att de till skillnad ifrån andra pingvinarter inte alls agerar i flock utan är riktiga enstöringar. En efter en kommer de insimmande utifrån havet och gör marschen över stranden i sann pingvinstil upp mot den gräsbeklädda kullen bakom stranden varje kväll. Efter en rejäl pingvindos återvände vi till stan ganska sent på kvällen och åtnjöt den delikata kvällsmåltiden chips&dipp på vårt B&B (söndag kväll och det mesta var stängt i stan).
Dagen därefter inleddes med en traditionell engelsk frukost och därefter någon timmes sightseeing i Dunedin innan bilen styrdes i riktning mot Queenstown - världens actionäventyrshuvudstad. Längs vägen stannade vi i diverse byar, på vingårdar, vid fruktodlingar och i en ostbutik. När vi anlände till Queenstown styrde vi kosan till informationscentrat och plockade på oss så många broschyrer att vi skulle kunnat bada i dem. Därefter satte vi oss i solskenet nere vid vattnet och sipprade på varsin öl och lade upp actionplanerna för de närmaste dagarna. Vilka beslut togs om agendan? Det får ni i sann cliffhangeranda veta i nästa reserapport...
<- Tillbaka
