Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2011-03-08 (21:02)
Greymouth i gryningen var lika tråkigt som Greymouth i skymningen. Inte ens McDonalds där vi tog en frukost före avfärden höll måttet. Vartän vi kom i landet förfärades man över att vi drack kaffet svart och man gjorde i princip vad som helst för att få oss att fylla på mjölk i våra koppar. På McDonalds i Greymouth frågade biträdet inte ens utan fyllde rutinmässigt upp med mjölk - gissa vilken rödhårig svenska som förfärades högt och himlade åt osmakligheten med ögonen på det där sättet som ingen kan bättre än hon?
Vi skulle korsa sydön, från öst till väst, för att fånga ett inrikesflyg från Christchurch till Auckland. I takt med att vi närmade oss Christchurch kunde iaf jag känna hur en viss oro spred sig i kroppen. Skulle vi märka av jordbävningen på något sätt och kanske tom behöva uppleva efterskalv? Den lilla oron skulle så småningom visa sig vara helt obefogad. Visserligen fick vi i en av stadens förorter uppleva hur det var rejält utplockat i en av mataffärernas hyllor men i ärlighetens namn var det faktiskt det enda lilla spår av eländet vi lyckades nosa upp. På hyrbilsfirman liksom på flygplatsen var det business as usual.
Jag hade, den sista hyrbilsdagen till ära, gett Annika en kvitteringschans i blinkers-tävlingen genom att ta positionen vid ratten men jag klarade hela dagen utan fadäser och kunde stolt kvittera ut segern i minsta antalet obefogade spolarvätskesprutningar. Medresenären fnyste bara när jag påtalade slutställningen men jag var stolt. Bra så!
Auckland - city of sails, kanske världens seglingshuvudstad med en bit över miljonen invånare, var den sista anhalten på vår rundresa på NZ. Vi hade laddat för ett par slappa avslutningsdagar och lyxat till det med femstjärnigt hotellboende. På kvällarna körde vi roomservice med god mat och vinflaskor och på dagarna såsade vi runt i byn och varvade shopping med öl- och vinstopp på uteserveringar. Vi förtjänade verkligen den här slappa lyxen efter allt kringflackande och det var tydligt att Annika längtat efter storstadsshopping, inte minst sedan shoppingplanerna i Christchurch rasat samman (morbid humor). Nästan en halv dag spenderades på bakgatorna till huvudstråken med att leta efter en skoaffär som en bartender tipsat om. Jag kommer aldrig riktigt att förstå den här grejen med kvinnor och skor men så länge vätskepauserna bara är tillräckligt många följer jag lydigt med...
Jag var inledningsvis faktiskt lite besviken på Auckland och hade på något vis väntat mig mer. En seglingsstad som är byggd på (otroliga) 40 vulkaner borde vara glödhet och när vi till sist hittade ner till marinan kunde man äntligen ana sig till magin. Massor med härliga uteserveringar ut mot havet, gott vin och god mat, jovars, det tog sig! Men Auckland var inget Sydney eller Vancouver, inte en stad att förtrollas av eller förälska sig i.
Vi firade den lyckade resan och samlade ihop reseintrycken med sällskap av en flaska rosa bubbel under den sista NZ-kvällen ute på vår stora balkong. Självklart har någon form av summering sin plats även i denna reserapportering och för att hålla just den här rapporten rimligt lång kommer jag ta ytterligare ett inlägg i anspråk. Fortsätt att titta in på hemsidan under de närmaste dagarna då det alltså så sakteliga kommer upp både nya bilder och texter ytterligare några dagar även om det nu gått en hel vecka sedan vi kom hem.
<- Tillbaka
