Resor

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

Utdrag ur resedagboken Del 5
2002-06-23 (09:26)




...och hej för sista gången!

Har nu varit hemma i en vecka som varit riktigt tung. Känner att jag är skyldig er resans sista dagar där ni bl a får reda på vad som kan hända när man spelar tennis i Japan, det blir lite karaeoke, nya sov-boxar, Sverige-Argentina, Japanskt glädjerus, lite om hur det är att gå på mässa i Japan, love-hotels(!) samt en lååång hemresa:

10-jun 20.06 Kyoto: Ännu en dagsutflykt. Nara. Japans allra första huvudstad. (Cut)

11-jun 11.24 På Shinkansen till Sendai: Nu har vi lämnat Kyoto och det är inte utan att det känns lite sorgset. Jag kommer främst att sakna de sköna bubbelbaden om morgnarna men det smärtar mig också att behöva lämna när jag äntligen var på g i pingisen (tog 3 set igår). (Cut)

22.58 Matsushima: Vi bor på ett hostel "ute i bushen" i trakterna av Matsushima. Det berättas att en shogun blev så exalterad av omgivningarna att han inte kunde dikta utan endast fick fram: "Matsushima, ahhh Matsushima Matsushima". Vi är väl kanske inte riktigt lika imponerade. Hyrde t ex två tennisrack i eftermiddags. När vi kom ut till planen var den glashal och nätlös. Pliktskyldigast slog vi några bollar och helt oväntat kommer det orgelmusik ur ett litet buskage. När "Yesterday" skulle gå in på andra versen upphörde musiken lika plötsligt som den hade börjat. Man möter bokstavligen nya överraskningar i varendaste liten buske här. (Cut)

13-jun 12.13 På Shinkansen till Tokyo: Kan fortfarande inte tro att det jag upplevt är sant. Lilla Sverige slog ut Argentina!!! Och jag var ju där!!!

Betydligt stillsammare inför matchen den här gången. Färre svenskar och färre japanska kameror. Blev dock bl a intervjuad av Asahi Weekly - hoppas den söta tjejen sänder mig tidningen som hon lovade.

Matchen minns jag egentligen inte mycket av. Det handlade mest om att rensa undan. Det blev först alldeles totalt tok-knäpptyst när den svenska bollen gick in, någon sekund senare började folk fatta vad som hade hänt, hela den svenska läktarsektionen blev skogstokig och efter det vart jag aldrig egentligen direkt orolig.

Kändisskörden från matchen stannade vid Lotta Brommé, Lasse Kronér, några Galenskapare och så Tomas Nordahl som inte alls trodde på Sverige i halvlek när jag frågade honom om de svenska chanserna.

Det känns lite märkligt att man skall åka hem nu när Sverige börjar segla upp som en dark horse i turneringen men... (Cut)

22.40 Tokyo: Vi har flyttat in i nya boxar i Shinjuku. Här är det stordrift som gäller. Tre våningar fyllda med hundratals boxar, en våning med mötesrum, en våning med massagerum och en våning med bad. Förbud mot kvinnor samt män med tatueringar gäller! Garanterat mer än 500 gäster per natt som vardera betalar ca 370 spänn, kanske en affärsidé att ta med hem till Sverige? (Cut)

14-jun 23.45 I boxen i Shinjuku: Idag besökte vi stadsdelen Ikebukuro. Höjdpunkten där var Sunshine City.  Vad det handlar om är den japanska drömmen om att trycka in ett eget samhälle i en fastighet så att man aldrig skall behöva gå utomhus! I klartext betyder detta 60 våningar med butiker, biografer, teatrar, utställningar, planetarium(!), kontor och lägenheter. I Sunshine City lyckades vi obehöriga fotbollsturister glida in på en "kommunikations-mässa". Japanerna kan verkligen det här med mässor eller vad sägs om VR-brillor, massor med lättklädda brudar, fula stora maskotar, gratis öl och Internet samt trevliga tävlingar (jag vann i MTV:s utställningsmonter). (Cut)

Under eftermiddagen/kvällen gick både Korea och Japan vidare i turneringen. Gatorna förvandlades till en myllrande blå heltokig folkmassa som skrek "Nipppon, Nippon" och ville kramas med allt som rörde sig. Helt obeskrivligt och oerhört festlligt. Vi vandrade runt i en dryg timme och bara förundrades.

16-jun Tid okänd. Över Sibirien: Kära dagbok, jag befinner mig nu på väg hem och vid en genomläsning av dig föll jag nästan i tårar. Tänk så mycket fantastiskt jag varit med om under... (Cut)

...och Shibuya vart väl inte riktigt så ungdomligt och trendsättande som vi hade förväntat oss men ändå en trevlig och intressant stadsdel. Den klara favoriten vart att ströva runt inne på Love Hotel Hill som är världens största kvarter med Love Hotels. Hit kan man ta med sin käraste eller älskarinna på en "rest" eller ett "night stay". Hotellrummen är inredda med alla världens tänkbara teman eller vad sägs om Disney, "Under the sea", sjukhusmiljö eller yttre rymden. Ett riktigt festligt och nöjeslystet folk de där japanerna. (Cut)

...och efteråt satsade vi på karaeoke (stavningen?). Sista kvällen och sånt liksom... Hmmm... Borde kanske tänkt på att japaner är lite blygsamma av sig och helst inte sjunger offentligt. Istället får varje sällskap varsitt bås samt ett par biblar med låtar. Vi fick därmed sitta och sjunga Carrie med Europé och Paradise City med Guns för oss själva! Misslyckat kan det tyckas men vi hade otroligt roligt och skrattade så att vi grät. En fin och "stämningsfull" avslutning på en fantastisk Japan-vistelse. (Cut)

...ett gott humör behövs liksom när man ger sig iväg på en så lång hemresa. Bara flygningen Tokyo-London tar ju drygt 12 timmar. (Cut)

17-jun 19.13 Sävsjö: Sävsjö igen! Det var vid detta tågstopp förevigandet av denna resa påbörjades så därför är det väl inte mer än rätt att cirkeln sluts på samma plats? Drygt 23 timmar efter att vi lämnade våra boxar i Shinjuku nådde vi dörren i Södertälje igår kväll. (Cut)

--------

Allt har flutit på fint som vanligt, undantaget förlusten mot Senegal som vi fick besked om på flyget. Det känns mycket konstigt att nästan vara hemma igen efter en månad ute på luffen. När jag tittar i backspegeln ser jag en oändlig rad av upplevelser staplade på varandra utan ett tydligt mönster. Det känns som att man får ägna de närmaste veckorna åt att sortera sina minnen.

Vad mer kan egentligen sägas? Jo, om någon frågar hur resan var skall jag svara: "Det var inte en resa, det var ett äventyr".



<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign