Resor

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

09 September
2013-09-11 (04:50)

Det blev ett citat som på många sätt fick sätta tonen för den här dagen. Jag såg textraden på en skylt i en souvenirbutik i Seattle Center under eftermiddagen och slogs direkt av hur väl det passade in just idag. ”Anybody remotely interesting is mad in some way or another” – Doctor Who.

Det började nämligen redan på stadsbussen som skulle ta mig norr om Union Lake. I min jakt på kul och inspirerande löprundor hade jag frågat Betsy om råd och fått tipset att ta mig till Gas Works Park. Jag klev på bussen, med en barrunda några timmar tidigare innanför västen, och möttes av en kvinnlig chaufför som var själva definitionen av halvtokig. Hon pratade oavbrutet, med sig själv och med fyra olika passagerare som var placerade långt bak i bussen. En enda gång tystnade hon och det var efter att hon gjort oss alla uppmärksamma på uteliggaren bredvid bussen som hade satt fyr på tröjan han var klädd i. Han lät den lugnt brinna upp. På stationen därefter klev en kille med ett gigantiskt afro ombord. Han hade vad som såg ut som en jättelik luskam instucken i afrot och stirrade med vild intensiv blick på en karta under resten av turen.

Chauffören hade lovat att säga till mig när det var dags att hoppa av men glömde naturligtvis bort det i sin förvirrade konversation med de övriga passagerarna. Jag fick hoppa av mitt ute i ingenstans i ett medelklassens villaområde och tålmodigt vänta i 45 min på en mötande buss för att ta mig till parken.

Gas Works Parks är anlagd vid Union Lakes norra strandkant och finurligt uppbyggd runt den gamla gasfabriken vars kvarlevor står kvar likt skelettdelar kvarlämnade ifrån en svunnen tid. När jag kom till parken höll fortfarande en mörk dimma staden i ett järngrepp vilket bidrog till en lätt kuslig stämning när jag cirkulerade runt på stigarna i jakten på det perfekta löpsteget spanandes mot gasfabrikens gamla kvarlevor som fanns utspridda i parken. Under tiden jag sprang bröt solen igenom molntäcket tills slutligen endast en klarblå himmel återstod och parken genomgick en fullständig metamorfos. Nu var det inte det minsta kusligt längre och det började spritta allt lättare i mina ben och jag sprang och längtade efter en picknick i det gröna gräset med utsikt in mot stadens skyskrapor som höjde sig över vattnet.

Efter lunchen tog jag en längre promenad bort till Seattle Center. Det kändes orätt att lämna Seattle utan att ha spanat in det berömda landmärket Space Needle på nära håll. Några planer att åka upp med hissen fanns inte. 17 dollar för att plåga sig själv på hög höjd när solen står rakt över skyskraporna så att det knappt ens skulle gå att titta ut över staden och definitivt vara helt omöjligt att knäppa bilder. Nej tack gäller, till sådana tveksamma nöjen räcker inte budgeten.

Istället mötte jag upp med Betsy några timmar senare. Vi köpte med oss pizza och låg och slappade på gräset i Olympic Sculpture Park, kollade in yogaklasser, tittade ut över vattnet, pratade och lät timmarna flyta förbi. Riktigt mysigt!

Under hela eftermiddagen stoppades jag av tokar som ville jubla åt min "Los Pollos Hermanos"-t-shirt. Nästa gång jag köper en t-shirt med logga bara måste jag göra lite research innan så jag vet vad det är för budskap jag sprider. Det enda jag vet nu är att jag gillar t-shirten och att den gör människor glada. Många människor. Konstiga människor. Men jag själv har inte den minsta aning om vilken grejen är egentligen. Kanske lika bra det.

På kvällen hade jag bestämt mig för att prova den guidade vandringen Underground Tour. Det var den barnförbjudna kvällsversionen av ett äventyr i underjorden där man traskade runt i kvarlämningarna av det som en gång var stadens markplan innan den stora branden ödelade det gamla Seattle under 1800-talets senare hälft. Efter den katastrofen ersattes trähusen av nya i sten i ett nytt lager ovanpå det som en gång var markplanet. Själva miljön rundvandringen skedde i må vara spektakulär men det verkliga innehållet var historien om hur Seattle växte fram till vad det är idag via prostitution och bordeller i alla dess former, opiumdrinkar, mutor och en massa andra härligheter – allt berättat av en riktig stolle, begåvad som få i talets konst.

Inte enbart historierna han bjöd på var fantastiska. Det var också en stor underhållning att se de pryda amerikanerna på turen förfäras över hans språk och berättelser. Vad sägs t ex om grundandet av den världsomspännande budfirman UPS? Från början bestod firman av två gossar på cykel i Seattle som levererade Laudanum (mix av opium och alkohol) till de prostituerade för att de skulle orka mer. Eller om att skolsystemet i staden under många år finansierades av Seattles främsta bordellmammas testamenterade förmögenhet? Det här var en av de bästa guidade turerna jag någonsin varit på och tänk vad några underjordiska gångar, ett par gamla fotografier och en riktig dåre till guide kan skapa – jag kommer alltid att le lite snett men varmt åt Seattle i framtiden tack vare det här. Eller egentligen honom. Helt galen och oerhört intressant!

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign