Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2013-09-26 (06:13)
ET, Seinfeld, Jurassic Park, The Simpsons, Vänner, Shrek, och oändliga mängder med andra filmer och TV-serier har en gemensam nämnare väl värd att utforska närmare: Universal Studios.
Dagen var dock ett blankt papper när jag vaknade. Har väldigt svårt för sådant. Fick infallet att (utanför budgetramarna) besöka Universal Studios nöjesfält och printade ut en biljett som efter avdragen hostel-rabatt ändå kostade på tok för mycket. 80 dollar, jag har inte råd med sådana extravaganser om budgeten ska hålla men min rastlöshet är som en vansklig drog som lockar mig till dyra utflykter för att fördriva dagarna. Upplevelsetjack är lömskt, knappt har man hunnit trycka i sig en upplevelsebuffé innan man längtar efter nästa. Det räcker inte heller med salladen längst ut på sidan av buffévagnen, huvudkomponenterna mitt på tallriken är det som gör verklig skillnad.
Beväpnad med kamera och osedvanligt gott humör vandrade jag längs Hollywood Boulevard och fotograferade gatstenar som om jag vore en turist från Japan. Favoriter som Bruce Lee och Frank Sinatra förevigades samtidigt som jag gjorde mitt bästa för att undvika män och kvinnor i kostymer som ville att jag skulle fotograferas tillsammans med dem för en dollar. Darth Vader hade redan attackerat mig förut med ett lasersvärd och nu fick jag springa omvägar för att undslippa Superman, Spiderman, Catwoman, Captain America och Batman. Överlevde den anstormningen av superhjältar och pustade ut nere i tunnelbanan.
Grannstationen på min röda metrolinje är Universal City. Bara det faktum att Universal har en egen stadsdel säger väl en del om vilken jätte filmbolaget är. Nöjesfältet, som man betalar inträde för, är uppbyggt i två etage och väl inne har man fri tillgång till alla åkattraktioner, utställningar och shower. Med hjälp av ett tidsschema försöker man sedan pricka in så mycket som möjligt eftersom vissa shower bara går några gånger om dagen.
Inledde med The House of Horror och blev gruvligt besviken. Detta spökhus innehåller visserligen mer läskigheter än något annat spökhus jag varit i men eftersom det var alldeles packat med folk blev det bara trångt och jobbigt och man visste nästan hela tiden när något obehagligt skulle dyka upp pga reaktionerna i folkmassan framför. Därtill hade jag en stressad italienare med en stor hård kamera på magen i ryggen och han sprang in i mig hela tiden. En otroligt irriterande typ vars manlighet blev sårad varje gång han blev skrämd och han försökte på ett otrevligt vis nästan gå i handgemäng med och skrämma de stackars skådespelarna i huset. Efter skräckens hus gick jag på en show som demonstrerade diverse specialeffektsknep med hjälp av frivilliga från publiken. 80 dollar för att bankas i ryggen av en kamera i mörker och sedan en halvtaskig show med trötta skämt från en jättetjock amerikansk konferencier, besvikelsen började växa inombords.
Det blev snart mycket bättre när jag kom till Krustyland – en liten egen värld i nöjesparken uppbyggd runt the Simpsons. Jag tog obligatoriska kort tillsammans med Homer och Marge innan själva åkturen testades. Vilken grej! Först en inledande video under tiden man köar som bygger upp en story. Därefter sätter sig en mindre grupp personer i en liten vagn som hissas upp en bit över marken och så börjar åkturen. Fastän vagnen i princip befinner sig på samma plats hela tiden känns det som att man gör sitt livs svettigaste bergochdalbanetur. Hightech-animeringen synkar perfekt med hur vagnen kränger och det isar i magen som om man susar nerför på riktigt fastän det egentligen bara är vagnen som tippar. Den här halv-virtuella turen var lätt den häftigaste åkattraktionen jag testat och den liknade inte någonting annat jag utsatt mig för trots barndomens kuskande runt på alla de stora centraleuropeiska nöjesfälten. Wow!
Näst på tur, The Mummy Ride. En skräck-bergochdalbana i totalt mörker inomhus. Väldigt fräck men lite för kort. Här upptäckte jag för första gången i kön att singlar hade en egen ingång och därmed kunde tjäna in minst 20 minuters köande till varje åkattraktion. Det kom lämpligt för jag började faktiskt för första gången på resan känna att det var trist att uppleva saker ensam – den här dagen skulle jag velat tillbringa med någon så att man kunde köra eftersnack till de häftiga attraktionerna.
Nästa highlight var Transformers-turen. Man satte sig i en vagn som kryssade runt en i en tredimensionell Transformers-värld med extrema specialeffekter och räddade världen. Även detta var riktigt, riktigt coolt och inte likt något annat jag någonsin upplevt. Jurassic Park var en ganska traditionell Flumride designad av Steven Spielberg med dinosaurier som sprutade vatten. Inget extra. Något extra var väl inte heller Shrek som egentligen var en bioföreställning där man hade 3D-glasögon på. Lite obehagligt dock när det kastades ut spindlar i publiken och man plötsligt känner hur något kommer ut ur stolen och stryker längs baksidan av benen.
Jag avslutade med Waterworld – en väldigt påkostad show med ett tiotal skådespelare. Vattenscotrar, eld, fyrverkerier och pang-pang – vad mer kan en förvuxen pojke önska sig? Sammanfattningsvis en väldigt häftig dag med Krustyland, Transformers och Waterworld som mina absoluta höjdpunkter - alla helt olika någonting jag någonsin upplevt förut. Dessa tre påkostade superattraktioner var trots allt värda den dyra entrépengen.
Det dög inte att tillbringa en kväll till i Hollywood som ett kolli på sängen. Nu ville jag testa lite nattliv! Tog några billiga drinkar på mitt hostel men träffade inget kul folk som skulle ut så jag fick sköta det hela på egen hand. Efter ett par öl i första bästa bar stegade jag in på Hard Rock Café och kom direkt i samspråk med Laura och Gabriella från Litauen som hade gått ut efter jobbet för att ta ett par drinkar. De var så imponerade av min resa att de började berätta om den för folk runtomkring. Deras försök att lära mig det okomplicerade LA-tecknet med fingrarna föll dock pladask vilket fotona jag fick via mail senare bryskt avslöjar. Ständigt denna osynkade kropp som i vanlig ordning inte ens klarar av det enklaste möjliga move man kan tänka sig.
Efter ytterligare ett par barer tänkte jag styra stegen tillbaka till sängen men blev överfallen av ett australiensiskt barcrawl. De skulle nattklubba och jag var inte svårövertalad när de försökte få mig att hänga på. Köpte in mig i gruppen via ett armband för 20 dollar och kom på så vis in på en nattklubb som kunde varit hämtad ifrån en MTV-sändning. Det var väldigt häftigt men man känner sig verkligen som kusinen från landet i en sådan miljö. Ständigt tycks man göra någonting fel och vakterna med ficklampor är där och säger åt en att bereda plats och göra en gång fri. Lite synd att jag inte hade med mig kamera och kunde ta lite film för det är tveksamt om jag någonsin kommer befinna mig på en hippare nattklubb än denna igen? Utöver de lättklädda go-go-tjejerna som stod på diverse pelare och dansade fanns det gott om damer ute på golvet som skulle kunna varit hämtade från en musikvideo med Jennifer Lopez. Jag vet folk som skulle kunna offra ett par fingrar för att uppleva något sådant här en enda gång – mycket ögongodis och verkligen annorlunda. Nattklubbande längs Hollywood Bvd – check!
<- Tillbaka
