Resor

- Vietnam 2019

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

30 September
2013-10-06 (03:48)

Mexikos långfärdsbussar påstås vara bland de bästa i världen och det var dags ta reda på korrektheten i påståendet genom att resa söderut. Som så många gånger redan tidigare på den här resan innebär det faktum att man ska bryta upp från en plats dels ganska mycket packningspyssel och stuvande för att kunna pressa ner allt i ryggsäckarna men också en lång rad med avsked. Hostel Kabeh var kanske den mest familjära platsen jag bott på hittills med riktigt bra dagar och människor jag för alltid kommer längta tillbaka till.

Camilla hade bokat ett flyg till Kuba några dagar senare men bestämt sig för att först återvända till Isla Mujeres ett par nätter för att få mer av paradiset vi upptäckte tillsammans. Adrian började få ont om pengar och hoppades att någon resenär med bil snart skulle dyka upp så han kunde få skjuts till Chichen Itza, därefter tänkte han försöka planka in för att se pyramiden. Jonathans plan var att låna mitt Chichen Itza-upplägg och därefter resa vidare till Tulum (en av platserna jag ville till men tvingades stryka) och därefter för vi en diskussion om att mötas upp i Guatemala. Jag sätter vissa förhoppningar till detta – det vore väldigt roligt och lite tryggare med sälle en bit på vägen i Centralamerika.

Jag hade förhandsbokat ett hostel i Chetumal vilket ligger sex timmar söderut med buss från Cancun. Syftet var att klyva upp en lång resa till Belize i två delar och slippa komma sent på dagen till en gränsövergång och jag ville absolut inte anlända till Belize City i mörker.

Bussen var verkligen lyxig. Sätena var vansinnigt breda och man var så orimligt stolta över sin AC att kylan den spred gjorde att det knottrade sig på mina lår. Jag har börjat vänja mig vid de långa dagsturerna nu och kommer in i ett slags resebubbla inte helt olik den tillvaro jag går in i på ett långlopp. Man bara är och tappar kontrollen över tid och rum. En rätt behaglig tillvaro faktiskt.

Chetumal är en ganska stor stad och därtill huvudstad i den mexikanska staten Quintana Roo. Staden är belägen vid havet bara några mil från gränsen till Belize och i min värld är gränsstäder vid hav ofta banditstäder så jag hade båda mina känselspröten ute när bussen rullade in på terminalen. Mycket riktigt försökte mexarna vid taxistoppet direkt med den klassiska bluffen att mitt boende stängt ner men att de kände till ett bättre ställe. Jag är lite för rutinerad för att gå på den valsen och vände helt sonika på klacken och gick. Den mest giriga chaffisen sprang ikapp mig och jag förhandlade fram en fast prissumma innan jag satte mig i bilen men jag kunde ändå inte riktigt koppla av. Min instinkt sa att det här var en banditstad och man ska lyssna till sådana signaler.

Skönt nog körde han mig till rätt adress och stället var naturligtvis i drift. Stora grindar och rejäla lås tydde på att området bara var halvsäkert men jag möttes upp i dörren av en fantastisk liten äldre mexikanska som pratade utmärkt engelska. Jag berättade för henne om incidenten på busstationen och hon ropade ”bandidos” samtidigt som hon försöka stoppa sin lilla hundvalp från att rymma ut på gatan.

Det var bara jag, den snälla lilla tanten vars hus låg i anslutning till detta hostel, och hennes tystlåtne kusin på plats i hela det stora bygget. Efter att ha hämtat oväntat fräsch kinesisk mat ett kvarter bort gömde jag mig undan för banditstaden och sorterade bilder resten av dagen. Det fanns ingenting med Chetumal som lockade mig och varför utmana ödet när känselspröten säger att något är fel?

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign