Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2013-10-12 (02:45)
På topplistor över världens farligaste städer, baserade på antal mord per 100 000 invånare och liknande, kan man vara säker på att alltid hitta Guatemala City – definitivt en av världens farligaste städer där exempelvis en yrkesmördare kan hyras för mindre än 100 dollar. Det finns således klart roligare platser att byta buss på kl 05:00 på morgonen långt innan solen gått upp men det kändes faktiskt aldrig direkt otryggt runt den lilla busstationen där vårt byte skulle ske. Vi hade båda sovit som kungar och försökte nu väcka upp oss med kaffe som smakade sött men gott inhandlat på ett gatustånd alldeles intill busstationen.
All trafik till Antigua går via Guatemala City om man kommer norrifrån och inte vill ge sig på hysteriska omvägsrutter ute i obygden. Som alltid på busstationer i mindre utvecklade delar av världen rådde ett visst kaos och det tog en stund innan vi lyckades lokalisera vår shuttle. Nio timmars bussresa satt redan i kroppen när vi gav oss på de sista två men underhållningen var god i form av två tuffa äventyrstanter från Australien som drog upp sköna mexikanska reseskrönor och därtill bjöds man på en utsikt som bara blev bättre och bättre efter det att dagen grytt och vi kommit en bit upp på Guatemalas högland.
Väl framme letade vi upp Yellow Hostel som vi fått tunga rekar på och dumpade av packningen. Jag kände mig lätt stressad. MFF hade en chans att göra ett guldryck hemma i Allsvenskan och via en fulstream på fiket mittemot över gatan kunde jag följa en miserabel insats i en annan del av världen. Det är märkligt hur små saker hemmavid kan växlas upp till betydelse långt över all rimlighet när man befinner sig på stora avstånd hemifrån men jag skulle tro att många resenärer är beredda att hålla med mig. Misslyckandet hemmavid gjorde mig tjurig i timmar och det enda vettiga botemedlet jag känner till är att aktivera sig med annat.
Vald aktivitet för tröst var en upptäcktsfärd i Antigua till fots. På många sätt påminde den tidigare huvudstaden om Flores med skillnaden att husen där ofta gick i två våningar och här oftast i en. Det är bara till att erkänna att jag redan hunnit falla pladask för den koloniala byggnadsstil som dominerar alla städer med klass i Centralamerika och de färgglada fasaderna måste vara som våta drömmar för professionella fotografer i jakt på vackra motiv. Långt borta i horisonten tycktes dessutom alltid en vulkan kunna bjuda på den perfekta bakgrundsinramningen och det är väl egentligen endast moln och dimma som kan ställa till det för proffsen.
Det finns en enormt stor fördel med Antigua jämfört med andra populära städer i regionen och det är läget. Staden ligger på ungefär 1500 meters höjd över havet vilket gör klimatet så mycket mer uthärdligt för en nordbo och man kan faktiskt turista mitt på dagen utan att känna sig helt förstörd redan efter 100 meter till fots.
Det märktes direkt på prisläget att alla turister i Guatemala hittar till Antigua förr eller senare och vi letade förtvivlat efter mat som kändes prisvärd. Till sist hittade vi lokala foodstands några kvarter bort från de värsta turiststråken och beställde in rätter som smakade och såg ut ungefär som en hemlagad svensk köttgryta med ris.
Regnsäsongen innebär snabba väderomslag och när man ser de mörka molnen torna upp sig i horisonten gäller det att snabbt ha en plan för knappt tio minuter senare kommer det totala kaoset att råda. Saknar man fortfarande en plan när de kalla vindarna kommer vet man att om fem minuter är det kört. Strax kommer de första lätta regnstänken och när det hände oss började vi springa. Det totala hällregnet bröt ut ungefär ett kvarter ifrån vårt hostel och vi hann nästan rädda oss tillbaka torra. Snart hade gatorna svämmats över fullständigt av det tropiska regnovädret och vi kunde förundrat se på ifrån vår dörröppning när tuk tuks och bilar nästintill flöt omkring på gatorna bara några minuter senare. Mycket underhållande!
Av oförklarlig anledning ville vårt hostel uppgradera oss till ett bättre rum till samma pris. En egen enkelsäng i ett trebäddsrum för ca 60 spänn är bra värde och det var bara att tacka och ta emot. Vi låg och softade på varsin säng när en tredje rumskamrat äntrade scenen. Svenska Anna kunde enkelt köpa vår vänskap genom att trolla fram en lösgodispåse hemifrån ur sin packning och jag kunde se i ögonvrån hur Jonathans tårkanaler aktiverades när han fick äta svenskt lösgodis för första gången på åtta månader. Själv tog jag ett par godisbitar ur påsen och tuggade med andakt – det kan mycket väl dröja mer än tio månader tills nästa chans ges.
När regnet till sist gav med sig begav vi oss ut på de blöta gatorna tillsammans med Anna för att leta upp lite kvällsmat. Vi hamnade på kvällsmarknaden och provade mindre portioner av lokala specialiteter innan stegen bar oss tillbaka till rena och välskötta Yellow Hostel. Så otroligt många bra boenden jag haft på den här resan – på rak arm kan jag egentligen inte komma på något jag varit missnöjd med än så länge!
<- Tillbaka
