Resor

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

Update 1
2004-08-13 (14:38)




Hallå där!

Vi får se hur många Hotmail-filter det här går igenom. Har säkert missat hälften på en tänkt distributionslista och några mailadresser är säkert gamla. Vänligen inga "reply to all" är ni hyggliga. Har alltså återupplivat min gamla hotmailadress bara för att kunna ge er denna specialrapport, m a o kom ni inte undan den här resan heller om ni nu hade trott det.

Status:

Mår bra trots diverse missöden som:

- Totalkvaddad budget.
- Kameran sönder, blinkar "HL" och ingen kan förklara vad det betyder.
- Telefonen vägrar samarbeta, är just nu helt död men återupplivningsförsök pågår.

Befinner mig:

- I Aten sen igår efter drygt 20 timmar på båten från Rhodos.

Souvenirer jag köpt:

-Några fotografier på ett galleri på Nisyros i ett väldigt otympligt paket.

Souvenirer jag kanske köpt:

- Ett batteridrivet halsband med en glasbit som blinkar blått som jag hittade i min ficka en morgon på Rhodos.

Stämningen är:

- På topp i stan även om grekerna är lite chockade over dopningsryktena kring sina ledande friidrottsstjärnor.

Program närmaste dagarna:

- Idag (fredag) Invigning på storbild.
- Lördag morgon anländer bror min.
- Lördag fm Bordtennis.
- Söndag fm Tyngdlyftning (!).
- Måndag fm Beachvolley.
- Måndag em Finalpass Simning.

Highlights från båtluffen:

Kos (5 nätter)

Subtitel: På kemisk ferie med norrmän

Äsch, ni vet hur det är. Man anländer, har läst på hur mkt som helst om resmålet och har stora visioner. När man summerar de fem dagarna har man egentligen inte gjort något vettigt och bara spatserat tre vägsträckor; Pensionatet-stranden, Pensionatet-Normännens hotell, Norrmännens hotell-Bargatan. Alldeles för varmt för att vara turist i Grekland i Aug helt enkelt! De bästa vänner man skaffat sig under dagarna (utöver de två norrmännen Patrick och Fred som jag tidigt började kampera ihop med) är de två solstolsuthyrarna som för hutlösa 25 spänn erbjuder en plaststol, ett parasoll "...and all other facilities" (vad det var lyckade vi aldrig utreda). Fred döpte tidigt resan till kemisk ferie och syftade på sitt intag av nikotin, koffein, alkohol och magsårstabletter. Resan var sånär kliniskt fri från sevärdheter om man undantar Hippokrates träd (under vilket läkekonstens fader enligt sägnen undervisade sina studenter) som vi kom förbi på rutten Norrmännens hotell-Bargatan. Trädet såg förresten heldött ut och man fick stötta det med en massa metallstänger. Med facit i hand borde jag lagt fler dagar på någon annan ö istället, Kos var alldeles för mkt holländare, ensidigt matutbud och jobbiga inkastare.

Nisyros (2 nätter)

Subtitel: Hur illa kan en vulkan lukta?

Sliten som jag var efter Kos eftersöktes den ultimata avkopplingen. I Lonely Planet stod det att "Nisyros mainly attracts lost souls". Inget snack om saken, dit skulle jag. Ön måste slå världsrekord på laid back skalan! Efter att i princip bara legat och läst pocketböcker i skuggan på kajen kom jag under sista dagen på att jag glömt bort öns huvudsakliga sevärdhet, vulkanen.

Hasade mig ner till busstoppet och lyckades på tre timmar missa två lokalbussar (de vägrade konsekvent att stanna vid busstoppet utan valde platser de själva tyckte var bättre). I panik fick jag för att hinna med köpa en dyr guidad tur till vulkanen istället. Guiden på bussen pratade enbart franska. Mkt märkligt då det inte fanns någon fransktalande i sällskapet. Längre bak hördes spridda burop, konspirationsteorier smiddes och en ilsk mobb med spetsiga påkar var inte långt ifrån att bli verklighet. För att provocera ytterligare gav jag guiden dricks redan då vi var framme vid kraterkanten och tackade for underhållningen. Hon tackade glatt på engelska och förklarade att hon talade minst fem språk till men fått strikta order om att bara tala franska på dagens tur. Ehh, missförstånd?

På vägen ner i kratern insåg jag hur det skulle lukta om man samlade tio bulgariska kulstöterskor i en minibuss utan ventilation, matade dem enbart med tungmetaller utrörda i bruna bönor och sedan kittlade dem provocerande på magen. Och värre blev stanken ju längre ner man kom... På botten pyste och fräste det lite hemtrevligt och jag fick en sån där känsla av att naturen är allt bra spännande ibland även om man måste hålla för näsan.

Tilos (2 nätter)

Subtitel: På ravefest i övergiven bergsby

Samma fenomen här, för varmt för sevärdheter. I bästa backpackerstil letade jag upp några solstolar som man med lite skicklighet kunde låna gratis med några enkla nödlögner. Sista kvällen tog jag mig ut i byn och frågade en taxichaffis: "Where do people go out on an island like this one?", svar "Mikro Horio, no doubt", mitt svar "take me there!". Någonstans i bakhuvudet fanns texten under rubriken Entertainment från Lonely Planet "Serious ravers head for the spooky abandoned ghost village of Mikro Horio" men ändå ringde inga klockor.

15 min senare en bra bit upp i bergen på en enslig väg ute i skogen tvärnitar taxichaffisen och halvt puttar ut mig ur bilen med ursäkten att vägen framåt är för dålig. Så där står jag uppe i bergen på en enslig grusväg, det är alldeles becksvart och till höger om vägen är det ett stup på kanske femton meter utan stängsel. Jag börjar gå...

...kanske 20 min senare efter famlande i mörkret på en stig som gick ständigt uppför når jag fram till den övergivna staden. Baren/Utestället är häftigt upplyst och en klar upplevelse men inte en endaste själ pratar begriplig engelska. Jag lyckades beställa ett par Heineken och satt ner och njöt av skådespelet framför mig då små grekiskor anlände med beskyddande storebröder. Tror min syster skulle ta livet av mig om jag hade föreslagit henne att få mitt beskydd under en utekväll. Efter en stund övergår ravemusiken till härliga grekiska schlagers och jag har det riktigt trevligt.

Till sist lyckas jag få ur en bartender att stallet tidigast stänger kl 09.00 på morgonen, nog för mig, jag lyckas få tag på den konkurrerande taxifirman som kör ända fram till spökstaden och tar mig hem.

Rhodos (3 nätter)

Subtitel: Robert Prytz som rumsraggare

Rhodos är en stad man går vilse i. När jag, efter att ha gått i cirklar flera gånger, till sist nådde gamla stan överrumplades jag av en liten krullhårig Robert Prytz-kopia som efter en stunds prisförhandling sätter av med mig i hälarna till hans "Very special apartment in the old town". Efter ett tag viker han av från turiststråken och vi hamnar på mindre och mindre gränder och efter ett tag måste man huka sig eller gå i sidled och jag börjar ana oråd. Till sist låser han upp en skranglig trädörr, puttar undan en massa bråte innanför dörren och ber mig stiga på. Han pekar på en skranglig trappa och säger "You go first". Vid det här laget är jag övertygad om att jag kommer bli rånad. Väl uppe längs den smala trappan ställer jag mig i position beredd att slåss för mitt liv och lyckas med någon skenmanöver få honom att passera förbi före. Efter en stund ropar han "What are you waiting for" och jag tassar efter på helspänn. Med illa dold stolthet visar han upp sin helt ok vindsvåning och jag andas ut. Rena konstnärslyan och jag känner mig som en bohem som hamnat rätt.

Diggade förresten Rhodos starkt. Aven om stan är översvämmad av turister är det inte någon svårighet att ta sig ifrån de stora stråken och upptäcka detta jätte-Visby på egen hand. Kvällarna tillbringade jag (surprise, surprise) på bargatan som inte alls var lika översvämmad av jobbiga inkastare som Kos och hade betydligt fler personliga och tilltalande ställen. Favoritplatsen blev den lilla baren "No Name Blåbarsshots" där jag och en långhårig svensk gosskörssjungande bartender delade på livserfarenheter under övervakande av Kapten Haddock-kopian som ägde baren. Haddock hade för tio år sedan flyttat ner från Aten och sett det som sitt livsmål att skapa den ultimata blåbärsshoten och jag tror banne mig han hade lyckats. På eftermiddagarna bryggde han Ekströms blåbärssoppa och på kvällarna beskådade han hur hans ultimata dryck förtärdes.

Puh, det här blev längre än tänkt som vanligt. Nu skall jag göra lite research på bästa storbildstv-platsen för ikväll. Vi får se om jag orkar mer några ytterligare rapporter sen när OS dragit igång på allvar. Hoppas ni har det bra där hemma, jag har det hur bra som helst!

Kramar & Hälsningar

Rickard

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign