Resor

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

20 Oktober
2013-10-27 (02:43)

Jag valde att ta den tidiga morgonbussen till San José för att hinna få en liten skymt av Costa Ricas huvudstad under min blixtvisit. Bussresans första timme gick genom ett spektakulärt bergslandskap klätt i regnskog innan terrängen övergick i det mer normala.

På busstationen i San José, som jag anlände till strax före lunch, fångades jag in av en taxichaufför som led av samma problem som de flesta av turisterna har som besöker staden. Det finns inga adresser! Visst har de flesta av gatorna namn (som absolut ingen kan och som sällan är utsatta) och istället hänvisar man till en allmänt välkänd plats och därefter i antal kvarter därifrån, samt i vilket väderstreck, positionen finns som eftersöks. Ibland är dessa platser som vägbeskrivningarna utgår ifrån gamla hus som inte ens längre finns eller snabbmatsrestauranger/hotell som bytt namn men fortfarande av gemene man i lokalbefolkningen är kända under det gamla namnet. Det gör inte saken så mycket enklare för oss turister.

Det fanns således ingen riktig adress till Hostel Pangea som jag önskade bli körd till och chaffisen åkte runt och frågade medtrafikanter tills dess att han fick upp ett spår. Känslan jag fick var att det var så både han och många av kollegorna alltid jobbade. Man hjälptes åt och hankade sig fram istället för att ta tag i det verkliga problemet och börja strukturera upp staden med nummer och namn. Mitt ordningssinne från ekonom-åren tåler inte riktigt ett så onödigt kaos, märkte jag…

Tack vare förvirringen fick jag se rätt mycket av stadskärnan ifrån en taxibil och det jag såg imponerade verkligen inte. Stökigt och utan historia var min hårda dom! Väl framme vid mitt hostel bestämde jag mig efter incheckningen för att ta en promenad i centrum för att ge staden en andra chans och se om jag kunde lyckas lösa en bussbiljett till Panama City några dagar senare. Jag hade en karta till ett Tica Bus kontor och efter några medvetna omvägar längs gågatorna (fortfarande en helt ointressant stad utan sevärdheter eller charm) kom jag fram till kontoret som hade söndagsstängt. Men, i entré-fönstret fanns en vägbeskrivning på spanska till terminalen (där jag tolkade det som att det fanns en 24h-disk öppen med biljettförsäljnning), skriven i sann San José-stil som satte fart på problemlörar-jaget inom mig som gillar enklare uppdrag och detektivmysterier. Jag bestämde mig för att ta mig an skattjakten och tog ett mobilfoto på beskrivningen. Jag hade helt enkelt inget bättre för mig!

Direccion Terminal -> De Torre Merdedes En Paseo Colos -> 200 Mts Norte Y 100 Oeste Frente A La Funeraria Del Magisterio.

200 meter norr och 100 meter öster om något slags Mercedestorg i närheten av en grav eller kyrkogård av något slag? Hur svårt skulle det kunna vara? Regeln jag satte upp för mig själv var att bara försöka prata spanska (vilket jag inte kan) och köra teckenspråk. Det tog två timmar, kanske inte så mycket beroende på min inkompetens som på att terminalen verkligen var i andra ändan av citystadskärnan och hela detektivarbetet sköttes till fots. Att lösa detta med hjälp av att enbart fråga locals på påhittad spanska gjorde mig mycket tillfredsställd, åtminstone fram till dess att jag inte fick köpa en bussbiljett eftersom jag inte hade med mig passet. Älska tredje världens byråkrati eller gå under!

I övrigt hände inte särskilt mycket. Mitt hostel var invaderat, liksom hela Costa Rica är, av tyskar och amerikaner och resenärer från de två länderna är nästan alltid de mest ointressanta. Så, det blev till att hålla låg profil, knåpa lite på resedagboken och fräscha upp sig med skäggtrimmer, dusch och ett par kalla samt läsa in nästa resmål. En rätt typisk kväll i det här livet.

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign