Resor

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

06 November
2013-11-13 (14:15)

Tjejerna i rummet tittade medlidande på mig på morgonen. Det hade garanterat inte kunnat undvika mina nattliga toalettutflykter och visste att jag därtill led av lättare feber och lite förkylning. Det kändes lite knäppt att efter mer än två månader på resande fot utan några som helst problem med hälsan plötsligen vara halvkrasslig på alla tänkbara vis men så kan det bli ibland.

Den ena av de två australiensiskorna checkade ut men den andra, Kelsie, föreslog att vi skulle slå följe senare under dagen upp till höglandet på Santa Cruz. Det synkade utmärkt med mina planer. På förmiddagen hade jag tänkt mig att besöka Darwin centrat på ön vilket låg på bekvämt gångavstånd ifrån mitt hostel.

Detta forskningscenter har som en av sina huvuduppgifter att stötta upp de olika sköldpaddsarternas överlevnad ute på Galapagosöarna. Personalen samlar in ägg från de olika öarna och låter dem kläckas under övervakning och när bebisarna blivit ett par år gamla släpps de ut på den ö där de hör hemma.

Detta Darwin-center var också under många år hem åt världens kanske mest berömda sköldpadda, Lonesome George, som var den absolut sista överlevande sköldpaddan ifrån ön Pinta. Han dog dock för inte så länge sedan men minnet av denna, ca 150 år gamla, legend vilar fortfarande tungt över området och på sätt och vis känns det kanske lite när man traskar runt på området som att huvudattraktionen kastat in handduken. Ändå är det en bra start på en Galapagos-vistelse med ett stort antal landlevande jättesköldpaddor och därtill lite leguaner. Jag hade dessutom lyckats matcha in när sköldpaddorna matades vilket i sig var väldigt underhållande.

En annan halvkändis finns dock kvar, Diego! Denna bjässe räddade i princip landsköldpaddorna på ön Espanola ifrån utrotning alldeles på egen hand. Visserligen fanns det fortfarande två andra hanar vid liv kvar och ett tiotal honor men det var först när denna Espanola-ättade padda skänktes till Galapagosöarna ifrån San Diego Zoo som det blev någon fart på reproduktionen av den bestående sköldpaddssammen. Idag är stammen räddad och tämligen välmående eftersom den konkurrens han tillförde också fick fart på de två andra kvarvarande hanarna.

Efter besöket på Darwin-centrat var min plan att ta mig till ett par av de omsusade stränderna på Santa Cruz men hälsan ville något helt annat och jag fick istället styra stegen tillbaka till mitt hostel. Där lade jag mig och sov i ett par timmar för att kunna orka med eftermiddagens utflykt vilket visade sig vara ett smart drag. När Kelsie dök upp igen vart jag fit for fight och vi boardade en taxi och gav oss iväg på ett eftermiddagsäventyr inåt ön. Första stoppet var vid en enorm grop. Det var ett typiskt hmm-come-and-go-stop som man kände att man kunde redan efter fem minuter, den storslagna vyn till trots. Det fanns liksom inte så mycket annat att se än den stora gropen.

Nästa stopp med taxin ute vid en farm var desto mer intressant. Redan på vägen ut dit förstod man vad som var på ingång. I hagarna längs med grusvägen vi körde på betade vanliga hederliga kor men mitt ibland dem låg också gigantiska landlevande jättesköldpaddor. En väldigt udda kombo. När vi klev av taxin följde chauffören med oss runt ute på ängarna runt farmen och utspridda däromkring låg dessa jättesköldpaddor och tycktes trivas med livet i allmänhet. Även om jag tidigare på dagen hade sett sköldpaddor på centrat blev det en lite annan sak att se dem i sitt naturliga element ute i det fria och kameran gick varm. På området fanns också utflyktens sista planerade stopp vilket utgjordes av lavagrottor som man klättrade ner i. Har man någonsin besökt en grotta förut innebar detta inte direkt något att gå igång på – en längre mörk gång en liten bit under jorden och inga direkta sensationer i övrigt. Efteråt drack vi kaffe på farmen samt klättrade in i gamla överblivna sköldpaddsskal för att posera för kamerorna.

På kvällen gick jag ut med Kelsie för att käka. Vi valde en gata där en massa bord ställs ut varje kväll och sedan väljer man en av de många små restaurangerna som mot en ganska liten peng brassar riktigt hyggligt käk. Vi hade knappt börjat gå på gatan förrän jag hörde någon ropa mitt namn högt. Det var det äldre amerikanska paret som av obegriplig anledning fattat stort tyckte för mig och vi slog oss ned vid deras bord. Kvinnan i förhållandet hade fastnat i någon sorts fixering kring att bo på hostel vilket hon gjorde för första gången i livet på Galapagosöarna och nu ville hon veta precis allt om vad vi tyckte om stället, dem som gäster och livet som hostelresenär i stort. Det blev många skratt och vi hade en riktigt trevlig kväll.

Mätta och belåtna begav vi oss till agenturen där jag bokat min dagsutflykt inför morgondagen eftersom jag skulle hämta ut snorkel och våtdräkt. Killen bakom disken försäkrade mig att jag skulle kunna hämta ut prylarna morgonen därefter precis före utflykten och jag tog honom vid orden trots att Kelsie skakade på huvudet och sa att det aldrig kommer att fungera.

Stegen styrdes därefter till en bar som serverade billiga mojitos där vi höll oss tills de stängde. Sedan var tanken att vi skulle till Purto Ayoras enda riktiga uteställe – Bongo Bar. Kelsie hade bestämt träff med några personer hon mött tidigare där och jag hyste visst hopp om att träffa folk från Rosa Bussarna på plats efter att ha haft lite kontakt med Johan (som är en av Rosa Buss-resenärerna som befinner sig ute på öarna) på Facebook. Tyvärr var Bongo Bar nästan helt öde när vi kom dit. Varsin drink blev det men några fler människor dök aldrig upp och istället för att dricka oss alldeles onyktra avbröt vi kvällen och åkte tillbaka till Galapagos Best Home Stay.

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign