Resor

- Vietnam 2019

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

15 November
2013-11-23 (00:43)

Första natten på busstaket blev inte riktigt som jag tänkt mig. Det var varmare än man skulle kunna önska och gick därför inte att ligga inne i sovsäcken. Dessutom stördes jag av trängseln på taket samt av ljudet från det intilliggande vattenfallet som bara några timmar tidigare hade upplevts som ett idylliskt extra tillskott i den redan storslagna utsiktsbilden.

Det blev inte en sömnlös natt men jag var långtifrån utvilad vid frukosten bredvid bussarna. Folk försvann iväg på diverse olika aktiviteter. Till sist var det nästan bara jag kvar på hela anläggningen och jag skulle ljuga om jag påstod att det inte var skönt med en stunds tystnad och ensamhet. Det har varit intensivt med det sociala sedan resan med Rosa Bussarna startade och jag behövde verkligen en anpassningsdag. I lugn och ro tog jag en dusch, trimmade skägget och uppdaterade mig på världsläget liggandes på en soffa i lobbyn till spa-anläggningen.

Strax efter en lunch började folk droppa in efter sina äventyrsaktiviteter. Jag hängde med några vid poolen och tog sedan tag i dagens enda ”måste” – en välbehövlig tvättinlämning som skulle rädda upp min snart akuta situation med brist på rena kläder. Allt handlade dock egentligen om väntan inför dagens stora och viktiga händelse – Sveriges första fotbollsplayoffmöte med Portugal.

Marco hade bokat en liten lokal pub på eftermiddagen med en platt-tv och hyggligt ljud och det var väl ungefär hälften av resenärerna som upplevde kvalduellen som tillräckligt intressant för att vara värd att följa. Jag tog en plats på den främsta raden, beväpnade mig med en kall och släppte inte skärmen för en sekund med ögonen. Slutresultatet var acceptabelt. Förlust med endast ett mål och en fortsatt god möjlighet att nå VM i Brasilien via en något bättre hemmamatch mot samma motstånd några dagar senare.

Jag hämtade upp min tvätt efterr matchen och hade på känn att det luktade utekväll. Ibland doftar liksom en fredagskväll party och detta var en sådan dag. Joel och Per hade kommit tillbaka upphetsade ifrån sitt Canyoning-äventyr och berättat att de australiensiska tjejerna de mött på turen frågade efter mig. Det visade sig att de sprungit på Kelsie som jag hängde med en dag på Galapagos och en barbokning var lagd inför kvällen.

En stor grupp åt middag på ett steakhouse och därefter styrde vi stegen mot bargatan i Banos. Eftersom Banos är ett givet stopp på backpacker-routen i Ecuador är ett bra party nästan en garanti om man letar sig fram till den typen av gata en fredagskväll och om den egna truppen därtill består av fler än tio partysugna resenärer vet alla precis vartåt det barkar.

”Go Bar” hade ett erbjudande med två drinkar till priset av en under sin Happy Hour. Eftersom vi var många och beställde mycket tycktes deras Happy Hour ständigt förlängas och många Mojitos blev det… Tillsammans med Joel tog jag en avstickare över till baren Leprechaun där australiensiskorna skulle finnas. Vid dörröppningen förhandlade vi till oss gratis shots och redan på vägen fram till baren sprang jag på Kelsie som verkade vara på rejält partyhumör. Jag fick en stor kram och fortsatte fram till baren där bartendern tände på två stora shots. Stor förvirring uppstod om hur de skulle drickas och Joel lyckades med bravaden att blåsa ut sin eld vilket fick den uppgivna bartendern att sucka djupt innan han åter satte eld på Joels drink. Sedan bad han dock om ursäkt och halade fram två välbehövliga sugrör.

Vi drog med oss australiensiskorna tillbaka till Go Bar där festen fortfarande pågick för fullt. Det var uppenbart att många började bli något runda om fötterna och härifrån och framåt kan man hitta ganska olika versioner av händelseförloppet om man ställer de rätta frågorna. Det som anses bevisat är att vi som var kvar så småningom förflyttade oss till Leprechaun där festen pågick fram tills dess att baren stängdes ner. Olika sällskap vandrade olika mycket vilse på vägen tillbaka till bussarna. Jag fick stränga order om att jag inte fick klättra upp på taket vid min återkomst av människor med skarpare hjärnor än min egen (åtminstone för stunden) och belägrade en brits längst bak i bussen. Det var verkligen en suverän utekväll av det slag som man nästan bara upplever på resor numera. Jag minns att jag tänkte att det var klokt att jag inte bokat någonting inför morgondagen innan jag somnade. Att det skulle bli tufft att vakna rådde det redan nu inget som helst tvivel om och då var jag ändå inte särskilt klartänkt långt in på småtimmarna. Jag skulle såklart komma att få väldigt rätt…

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign