Resor

- Vietnam 2019

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

23 November
2013-12-07 (16:39)

Vissa bussdagar är mer minnesvärda än andra. En tidig avgång följdes av en egentligen rätt menlös transportsträcka genom norra Perus öken på förmiddagen. I hela mitt liv har jag byggt upp en bild av hur Peru ser ut och det jag hittills sett är verkligen något helt annat. Det är torrt, platt och vägarna är spikraka uppe i norr. Dessutom är levnadsstandarden klart sämre än i Ecuador och oftast är det mycket skitigare längs vägen. Min romantiserade bild av landet hade handlat om ett idylliskt bergslandskap och jag vet att det blir så senare men hittills har det faktiskt känts lite snopet och torftigt.

Nåväl, jag satt längst framme i bussen hos Patrik under förmiddagen tillsammans med Frida som gästade oss ifrån Trisse-bussen. Patrik är ju malmöit precis som jag och småländska Frida är ett av resans mest underhållande energiknippen så timmarna flöt på rätt snabbt längs de spikraka ökenvägarna.

På eftermiddagen flyttade jag allra längst bak i bussen istället. Vi fick nya gäster ifrån Trisse; Charlotta och Emelie - och hela vår buss bjöd till för att de skulle känna sig välkomna. Skåne-Johan inledde med att köra ett musikquizz som han hade laddat ner från Spotify där det gällde att lagvis gissa vilken TV-serie melodislingan tillhörde som spelades upp i högtalarna. Inte helt oväntat var det när äldre signaturmelodier spelades (som exempelvis Alf) som jag kunde bidra med hjälp till laget och det ledde dessvärre inte till seger. Nästa triumfkort som spelades ut för att skämma bort gästerna kom ifrån Christofer som hade handlat på sig fika i ett bageri i Huanchaco. Bakverken var kanske inte århundradets största succéer men det är ju tanken som räknas! Vad gör det väl då att hälften av bakverken visade sig innehålla kött och att därför ingen vågade ta av dem eftersom de varit ute i varm busstemperatur alldeles för länge?

Gästerna försökte bjuda tillbaka genom att plocka fram en MIG-kortlek (misstänkt många frågor verkade redan ha varit uppe i Trisse-bussen) och det blev en stunds frågesport lagvis. Frågesportsivern ebbade så sakteliga ut och istället byggde vi om och korslade madrasserna längst bak i bussen, drog för gardinerna för mörkläggningens skull och körde en movie-night på Johans dator.

Trots att det varit en riktigt lång kördag upplevde jag det som att dagen gått väldigt fort och när vi till sist rullade in i Perus hektiska huvudstad Lima hade det redan hunnit mörkna. De flesta övergick nu till att spana ut i storstadens (invånarantal någonstans mellan 9-13 miljoner beroende på hur man räknar) lätta kaos med den kanske mest röriga trafiken hittills. Ändå var mitt första intryck av Lima att staden kändes något mer välmående och mindre skitig än de delar av landet vi hittills rest igenom.

Det gick sakta att kryssa sig fram genom Limas vägnät och jag tror det dröjde nästan uppåt två timmar innan bussarna tillfälligt kunde parkeras ungefär ett kvarter ifrån hotellet vi skulle bo på i två nätter. Jag delade rum med Magnus och Joel på nedanvåningen och vi hann knappt kasta in våra väskor på rummet innan vi i desperat hungersnöd slog följe två kvarter bort med ytterligare ett gäng grabbar för att frossa på Burger King (när hungern är som störst bara älskar man snabbmatskedjorna).

Efter maten tog jag ut pengar och sedan blev det en hyggligt tidig läggning av två orsaker trots att det var lördagskväll, vi bodde centralt och man egentligen borde göra Lima by night. Dels är det är någonting extra sövande med de långa bussdagarna som gör att man blir vansinnigt trött redan framåt nio-snåret men framförallt har vi lite oflyt med tajmingen! I princip hela Lima var torrlagt denna dag på grund av ett kommunalval och det blir svårt att få till den där riktiga partystämningen på den närliggande bargatan om det endast serveras apelsinjuice i barerna. Visst kom rapporter ifrån några av resenärerna om att de lyckats beställa in öl på vissa restauranger men de flesta ställena tycktes hålla mycket hårt på torrläggningsdirektiven. Inte nog med det förresten – morgondagen var en söndag och om samma regelverk gällde i Peru som i Ecuador skulle Lima vara helt torrlagt då med. Folk tycktes skräckslagna av tanken på en vit helg men försökte samla sig och hålla modet uppe. Vad annat att göra liksom?

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign