Resor

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

24 December
2014-01-22 (18:08)

Julaftons morgon och en sådan där härlig förväntanskänsla som jag inte upplevt på denna dag sedan före tonåren. Det finns tre mäktiga vattenfall i världen som alla globetrotters drömmer våta drömmar om; Victoriafallen, Niagarafallet och så Iguassufallen då. Idag skulle jag äntligen få bocka av mitt första fall av "the mighty three".

Iguassufallen kan upplevas både ifrån Brasilien och Argentina. Rekommenderat var att inleda med den brasilianska sidan för att skaffa sig en inledande överblick och sedan åka över till Argentina någon dag senare. Vi lydde detta råd. För många av oss (såklart även mig) började det kännas lite kritiskt att inte sitta på brasiliansk valuta och när inte heller bankomaterna vid insläppen till naturparksområdet fungerade var det bara att återigen krypa till korset och låna pengar av min sugar mum.

En buss transporterade oss den första biten från insläppet upp till stigarna på sluttningarna mot fallen. Inledningsvis kände jag en viss besvikelse. Fallen var inte alls lika imponerande som jag föreställt mig och befann sig dessutom ganska långt borta på andra sidan av floden. Stigen var dock listigt utformad ty ju längre man kom längs densamma desto bättre blev det. De första fallen vi sett visade sig endast vara enkla förspel, de riktiga forsarna stod att finna en bit längre fram.

Mäktigast var utan tvekan avslutningen på promenaden. Man hade byggt en bropassage ut i en båge över floden som gjorde att vi som åskadare på denna naturens arena kom nästan hela vägen in i fallen. Dånet från de enorma vattenmassorna som vräker sig ner från klippkanten åt alla håll, luften som är alldeles fuktig av all vattenånga i hettan och ljuset som bryts mot vattnet och bildar små regnbågar precis överallt är ett skådespel för verkliga finsmakare. Man kan bara häpnas. Och njuta.

Någon lunch hann vi aldrig med innan dagens verkligt stora grej - en flygtur över fallen med helikopter! Innan detta slog jag till med ett kort telefonsamtal hem till familjen för att önska God Jul. Det kändes overkligt att de ätit julmat och nu var igång med att öppna julklappar. Det var ju långt över 30 grader och strålande solsken hos mig. Inte alls mörkt eller vintrigt som det ska vara om det är jul.

Jag har flugit med helikopter en gång förut för många år sedan men det kändes ändå lite nervöst på förhand. Sällskapet på turen var Tennis-Niklas, Anna, Therese, Carin, Gustaf och Matilda. Det absolut mest speciella med en helikopterflygning tycker jag start och landning är. Det går så rakt uppåt (/nedåt) att det nästan känns onaturligt. Däremellan är det bara härligt. En fullständig frihetskänsla liksom. Vi susade snabbt bort mot det stora naturområde där fallen breder ut sig. Utsikten var bedårande. Matilda som är rädd för de flesta former av rörelseaction (exempelvis bussar som svänger om hon är ombord) hade utmanat sig själv och boardat flygfarkosten med till synes stor självsäkerhet. Jag ställde frågan till henne i stolsraden framför hur det kändes efter en stund och fick svaret att det här med helikopterflygning verkligen tycktes vara hennes grej. Sekunden därefter svängde helikoptern kraftigt för första gången och hon skrek "hjälp, jag döööööör" rakt ut vilket fick Therese att vända sig i plågor orsakade av en skrattattack som nästan fick henne att kissa på sig. Emellan svängarna verkade Matilda dock trivas. Jag med.

Det är väldigt svårt att inte vara helt fokuserad på att ta bilder med kameran vilket lätt gör att man glömmer bort att njuta av en så extrem upplevelse som detta ändå var. Jag lyckades låta kameran vila för en stund och såg ut över det grönskande landskapet. Så otroligt vackert och spektakulärt det var - som den vackraste tavla man kan föreställa sig. Knappt hade dock flygturen inletts innan det var dags att flyga tillbaka och landa igen. En kvart går verkligen alldeles sjukt fort när man har roligt och upplever någonting alldeles extra.

Som vanligt hade värmen slitit hårt på oss och vi orkade inte med den intilliggande fågelparken vilket nog var ett misstag när man i efterhand sett bilder därifrån tagna av andra som tålde värmen bättre. Istället återvände vi till naturparkens insläpp eftersom ett rykte, startat av Micke, gjorde gällande att man nu kunde få ut pengar i en av de tre automaterna. Mycket riktigt, vid tredje automaten blev jag äntligen ägare till egna brasilianska sedlar som jag direkt började spendera på mat, dricka och sedan en bakelse (lite måste man ju ändå fira julen). Efter detta tog vi en lokalbuss tillbaka in mot staden och promenerade därefter den sista biten till campingen.

På kvällen hade personalen anordnat en julfest. Fokus låg på julmaten och resultatet var ypperligt. Mest omsusade var tveklöst Patriks välrullade köttbullar som jag käkade i sådana mängder att det knappast kan ha varit hälsosamt. På julbordet kunde man också hitta bland annat revbensspjäll, ägghalvor, rödbetssallad och prinskorvar. Dessa mer svenska detaljer blandades med en massa grillade läckerheter, inte minst jättegod kyckling. En stor grupp körde julklappspelet innan julfesten mer övergick i traditionell fest. En del försökte få tag i taxibilar för att gå ut i Iguassu men det visade sig vara omöjligt och istället dog festen så sakteliga ut av sig själv en bra bit in på småtimmarna. Mitt livs mest annorlunda julafton var över och jag kände mig mer än nöjd med dagen.

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign