Resor

- Vietnam 2019

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

25 December
2014-01-23 (21:32)

Man kan nog ändå kalla inledningen av Juldagen för en liten flopp. Jag hade utlovat att genomföra en sista offentlig tömning av mina två julstrumpor som hängt i bussarna i några dagar på morgonens brunch så att folk skulle kunna skölja ner avundsjukan över alla mina paket med julmatsrester. Av detta blev det inget eftersom vi inte lyckades stiga upp förrän efter lunch. Rummet vi hyrt på campingen var som en mörk sval bunker och det var omöjligt att hålla rätt på natt och dag när man inte hade ställt någon alarmklocka. Att äntligen få sova ut ordentligt utan att drabbas av värmeslag på ett busstak var dock riktigt skönt och i övrigt hade vi inga viktiga punkter på programmet. En röd dag i ett ultra-katolskt land innebär ändå att det mesta är stängt och det enda vi missade utöver brunchen var några timmars poolhäng.

Det mest angelägna ämnet att ta upp med övriga vid poolkanten i Iguassu var campingpersonalens förehavanden. Förvarningarna från Marco om ytterst besynnerlig personal hade ju besannats direkt när vi skaffade rum hos den tysktalande kvinnan med det vita stripiga håret men hon var faktiskt inte märkligast i laguppställningen. En annan kvinna med en ryckig och vaggande gång, nedböjt huvud på snedden och alltid med en cigg i munnen tog hem det priset. Vi kallade henne för crack-kvinnan eftersom det var allmänt känt att hon gick på droger sedan ett olyckligt slut på en kärleksaffär för nästan tio år sedan. Det mest fascinerande med kvinnan var att hon trots sin udda stil och sitt tveksamma allmäntillstånd genomförde sitt arbete med förvånansvärd effektivitet och precision. Just denna morgon hade Anna lyckats fånga crack-kvinnan med sin videokamera när hon röjde runt med lövblåsen vilket måste varit en sevärdhet av det unika slaget. Tyvärr hade dock filmen blivit suddig och de bästa dokumentationerna av hennes arbetsteknik med ciggen i munnen är från den dagliga poolrensningen.

När jag inte var med och skvallrade om campingpersonalen vid poolkanten låg jag i skuggan och läste en bok under eftermiddagen. Det var sköna och förvånansvärt händelselösa timmar som endast stördes av diverse skrik på portugisiska från poolen. Strax före kvällningen tog jag till sist tag i den sista tömningen av julstrumporna efter påtryckningar ifrån Maria som nästan varit förtvivlat angelägen om att saken skulle hanteras redan på julafton. Jag förstod snart varför. Längst ner i Trisse-strumpan fanns en plastpåse med smält choklad som sannolikt en gång varit en chokladfigur som inte mått särskilt bra av det senaste dygnets hetta. Som tur var hade chokladen inte smält ut på de övriga fina gåvorna och jag kunde nu summera de senaste dagarnas julstrumpeklappar på ett presentbord.

Min absoluta favorit i presenthögen var nog en pysselbok för barn på spanska som Micke omsorgsfullt slagit in och lyckats pressa ner i en strumpa. Men det fanns mycket mer. Som exempelvis ofantliga mängder med godis och cocablad, resterna av Joels fruktade myggmedel No-skito vars ångor kunde slå ut ett helt busstak till livlöshet, två burkar tonfisk (alla hade lärt sig att jag avskyr tonfisk), en sönderstucken kondom och några hela, småmynt, kinderägg och ett par trosor. Folk sneglade avundsjukt på min julklappshög - det skulle jag också gjort om den inte vore min!

Jag tog en taxi in till stan tillsammans med Anna, Matilda och tennis-Niklas för att hitta något ätbart. Eftersom det var Juldagen var de flesta ställena stängda men chaffisen kände till en korsning där två restauranger var öppna. Väldigt många andra från Rosa Bussarna visade sig ha valt samma ställe som vi och de flesta drabbades av samma usla service. En pastarätt som var beställd till bordet dök upp efter en rimlig tid men när den var uppäten väntade vi övriga tre fortfarande på vår mat. Efter att ha jagat på personalen flera gånger utan resultat fick vi tag i en manager som snabbt lyckades få ut tre kötträtter till oss, tyvärr dock inte alls de kötträtter vi beställt och tallrikarna åkte ut igen. Sannolikt hade man tappat bort vår köttbeställning för nu frågades det igen om vad vi önskade. När maten till sist kom in och var nästan rätt smakade den dock utmärkt.

Ett dovt dunkade kunde lite senare höras ifrån andra ändan av restaurangen. Ljudet visade sig komma ifrån den annars så stillsamma Per som anlänt till restaurangen före oss och ännu inte fått sin mat. I uppgiven frustration satt han nu och bankade i fönster och bord för att påkalla personalens uppmärksamhet. Vi förstod honom mer än väl.

Det var som alltid spännande att återvända till Camping International för man kunde aldrig veta riktigt säkert vad crack-kvinnan och damen med det stripiga håret hade för sig. Första kvällen hade vi exempelvis sett crack-kvinnan sitta och hångla i en bil med tända framlyktor men den här gången fick man nöja sig med en nattlig poolstädsföreställning från hennes sida. Inte ett illa sätt det heller att avsluta Juldagen med.

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign