Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2000-07-18 (15:12)
Halloj!
Det finns otroligt mycket att rapportera om, men jag börjar med det allra bästa. Köpte biljetter till OS i helgen, vi kommer att hårdbevaka handbollen. Så här ser vårt schema ut:
16 Sept Ryssland-Egypten
16 Sept Sverige-Australien
22 Sept Tyskland-Ryssland
22 Sept Frankrike-Sverige
24 Sept Sverige-Spanien
24 Sept Ryssland-Jugoslavien
29 Sept Männens Semifinal nr 1
29 Sept Männens Semifinal nr 2
30 Sept Männens Bronsmatch
30 Sept Männens Final
WOW!!! Det pirrar i hela kroppen bara jag tänker på det. Billigt var det också! Eftersom australiensarna inte vet vad handboll är var det den billigaste sporten (tillsammans med baseball och softboll). Hela kalaset gick på 1150 SEK. Ganska överkomligt va? Nu blir det till att måla sig och köpa blågula tröjor och dylikt. Jag ryser...
Innan dess att jag helt lämnar det här med OS för den här gången vill jag passa på att rapportera några rader om OS-byn (Homebush Bay). I samband med biljettköpen tog vi en rundtur på området och imponerades storligen av vad vi såg. Allt var nytt och fräscht, australiensarna behöver inte skämmas när de får världens blickar riktade mot sig.
Så övergår vi till något annat viktigt. Boendet! Jag tar hela historien från början så håll i hatten:
Vi börjar på måndagen efter helgen vi hade anlänt till Sydney. Eftersom vi gärna ville bo privat (hade hört att skollägenheter i allmänhet utomlands inte var någon höjdare) gav vi oss in till centrala Parramatta och sökte efter bostad. Efter ett flertal motgångar hittade vi slutligen en möblerad lya (med pool, gym, TV, telefon osv för överkomliga 190 Dollar/vecka). För att få söka lägenheten var man tvungen att se den. Sagt och gjort, vi fick en visning på eftermiddagen och gick sedan tillbaka till kontoret för att söka en av de tre lägenheter vi sett (alla likadana och i samma hus). Det visade sig att för att söka en lya var man tvungen att genomföra värsta pappersexercisen så vi fick ta hem papperna till Penrith (35 min. med tåg).
Nästa dag (tisdagen). Vi lämnar in våra papper på kontoret. För att få söka var man tvungen att ha referenser från tidigare arbetsgivare och hyresvärdar mm. Precis det första man tanker på att ta med sig till Australien. Efter desperata telefonsamtal till Sverige hade vi åtminstone lyckats skrapa fram några telefonnummer som fick duga som referenser. Besked om lägenheten utlovas till torsdagen.
På torsdagen kommer vi in till kontoret. Telefonisterna meddelar att Rodger (någon hemlig figur som jobbar inne på kontoret) inte fins på plats men att han har lämnat ett meddelande. Detta meddelande säger att lägenhet 63 (som vi sökt) kommer att gå till en annan sökande men att vi gärna får söka en ny lägenhet. Sagt och gjort. Vi frågor om 74:an som vi redan sett är ledig och söker den. På frågan om man får sätta upp en preferenslista på lägenheter är svaret nej - endast en lägenhet får sökas i taget (trots att alla är precis likadana). Nytt besked utlovas om två dagar.
På lördagen kommer vi in på kontoret igen. Rodger råkar vara på plats och vi får ett samtal med honom. Plötsligt finns det två andra som söker samma lägenhet som oss (74:an). Något besked kan ännu inte ges men vi utlovas ett definitivt svar på måndagen.
På måndagen är Rodger inte där. Man säger till oss att eftersom vi är studenter är det lite osäkert med finansieringen. Tydligen skall en landlord (en av en miljard mellanhänder till denna lägenhet) godkänna oss som hyresgäster. Vi förklarar att vi hemskt gärna betalar delar av, eller hela totalhyran i förskott. Vi utlovas nytt besked på tisdagen.
Tisdag. Telefonisten ringer upp Rodger. Rodger säger att han är osäker på finansieringen, Vi förklarar, liksom dagen innan, att vi gärna betalar i förskott. Rodger meddelar via telefonisten att detta förändrar förutsättningarna, ännu en dag till spillo. Vi åker hem till Penrith och bönar och ber om ett studentboende. Blir lovade ett share-room i Parramatta och lovar ge besked på onsdagen.
Onsdag. På morgonen får vi reda på att en norsk kille som vi tipsade om Rodgers lägenheter fick nummer 63 som han sökte på lördagen (flera dagar efter det vi fått besked om att den var upptagen - helt sjukt). Vi ringer upp Rodger som meddelar att lägenheten (74:an) gått till någon annan men det går bra att söka en ny. För att få söka en ny måste vi dock se lägenheten först. Bettina förklarar för Rodger att visst skall hon söka en ny lägenhet men inte på Rodgers sorgliga mäklaroffice. Vi ringer Bill och säger att vi vill ha studentboendet. Han meddelar att vi kan få det på torsdagen. På eftermiddagen får Bettina dock ett mail som säger att vi först kan flytta in nästa måndag. En helg till i Penrith. Urk!
Torsdag. Vi blir lovade att få bo tillfälligt hos en kompis i samma hus som det vi skall flytta till. På kvällen är det pubkväll, precis innan vi skall gå ut ringer Andreas och Elinor (ett annat svenskt par). De har ett rum över och undrar om vi vill flytta in i deras lägenhet. YES!!!!
Fredag. Vi flyttar...
Det här var en sammanfattning av vårt slit med att få tag på boende. Under hela sökperioden tvingades vi betala 25 dollar per dygn för ett civilisationsisolerat boende. Detta vildmarksliv ute i Penrith höll på att ta knäcken på oss men nu är det allmänt uppåt.
Vi delar som sagt lya med ett annat svenskt par som är mycket trevliga. Vi saknar dock TV och telefon för tillfället vilket borgar för en utmärkt studiemiljö... Lägenheten ligger ganska centralt i Parramatta (gångavstånd till närmaste Mc Donalds är en minut). Från stationen (gångavstånd ca 10 min) är det ungefär 30 minuters tågresa in till city.
Australien är mer byråkratiskt än alla öststatsländer tillsammans. För att ytterligare illustrera detta påstående kan jag berätta om när vi skulle öppna bankkonto. Först stod vi i 30 minuters kö till en hjälpkassa. Väl framme skrevs vi upp på en lista (vi var de enda på listan) och blev hänvisade till att sitta och vänta. 30 minuter senare kommer en person och ropar efter Mr Alfredsson. Jag följer efter honom till ett hemligt rum och får uppge en massa uppgifter. Därefter ber han om min adress. Jag förklarar att jag inte har vare sig adress eller telefonnummer. Gubben förklarar att han måste ha en adress att skicka mitt bankkort till. Jag säger att det måste väl gå att hämta kortet på kontoret? Gubben vägrar. Till sist tvingas jag hitta på en adress till mitt tillfälliga boende i Penrith. Därefter skall jag gå in på banken när jag fått en ny adress och meddela detta. Ytterligare ett kort kommer då att skickas ut. Noterbart är att Bettina fick hämta sitt kort på banken. Efter en och en halv timme - YES ett bankkonto, men självklart inget kort.
Puh! Det här blir superlångt. Jag tror jag avrundar denna rapport med några rader om skolan. För tillfallet ser mitt schema ut enligt följande:
Tisdag 18-21 Consumer Behavior
Onsdag 9-12 Business to Business Marketing
Onsdag 14-17 International Marketing
Onsdag 18-21 Services Marketing
En ganska tuff onsdag således. Av kurserna verkar B2B svårast följt av CB. Alla kurser är på nivån level 2. Vi får se om jag går alla eller hoppar av en. Bettina läser samma kurser som jag men vi går inte alltid på samma tillfällen. På föreläsningarna är vi mellan 20 och 40 personer i salar som ser ut som högstadieklassrum. På flera av kurserna blir det muntliga deltagandet betygsatt. Suck. Då måste man lyssna och vara aktiv hela onsdagen...
Nu har jag skrivkramp. Till helgen blir det fest hos två tokiga norskor i Newtown. Kanske finns denna händelse med i nästa rapport.
Mvh
Rickard
PS Gör som den föredömlige Freddie. Döp en mapp (i Freddies fall valdes namnet Åke) och stoppa in dessa massmail där. DS
<- Tillbaka
