Resor

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

09 Januari
2014-02-06 (20:15)

Det är ruskigt enkelt att vara kaxig en sen kväll efter några glas vin och boka in en löprunda men betydligt värre morgonen därefter när klockan ringer och skorna ska snöras på. Vi kom dock iväg, Mange och jag, och försökte sikta in oss på små vägar och stigar så nära sanddynerna och havet som möjligt. Detta fick till följd att vi då och då tvingades vända tillbaka eftersom vi hamnat i en återvändsgränd.

Värmen var påtaglig och svetten blandades med solkräm som rann ner i ögonen och sved ordentligt. Efter en stund gav vi upp ursprungsplanen och styrde istället stegen inåt land via några jobbiga kullar som satte pulsen i spinn. Magnus signalerade tidigt för rejäla bekymmer med värmen och vände så småningom tillbaka i en korsning.

Nu ensam fortsatte jag i riktning mot campingen som nog alla Uruguays ungdomar besökt någon gång. Punta del Diablo är lite som ett hopkok av Båstad, Marstrand och Visby men saknar uteställen och istället är det spontana strand- eller campingfester som gäller om man inte är beredd att ta en buss till någon större ort längre bort.

Efter att ha blivit rejält utskälld av lösa hundar vid två tillfällen började även jag röra mig hemåt. När jag kom ut till den stora vägen inte så långt ifrån bussterminalen möttes jag av stora grupper med ungdomar som tagit första morgonbussen hem efter en festnatt på annan ort. Uppenbarligen var jag en udda syn. Folk som satt och åt frukost på verandorna applåderade vilt och när jag passerade en grupp med unga grabbar fick jag oväntat följeslagare med mig på löprundan. Ganska snart hade gruppen vuxit till en skara på sju löpare där de övriga sex var klädda i jeans och skjorta vilket varit deras partyuniformer under natten som nu var förbi.

Jag kände mig som Forrest Gump och ropade "Vamos a la Playa" med jämna mellanrum så att alla skulle veta vartåt vi siktade. En av grabbarna fiskade fram en mobiltelefon ur en ficka och började filma och intervjua mig på spanska innan en efter en droppade av ifrån gruppen. Strax före stranden släppte den sista entusiasten kontakten med mig och jag kunde tillåta mig själv att flåsa igen efter att ha hållit god min framför kameran i hettan.

Trots att jag inte joggat mer än kanske fem kilometer eftersvettades jag som aldrig förr uppe på balkongen och det tog en bra stund innan det var någon mening med att gå in i duschen.

En frukost följde och strax därefter var det dags att ta farväl av Magnus. Jag är väldigt glad över att han valde att docka på ett tag under min resa och att han hela tiden höll god min fastän han kom att dyka upp mitt i en nyförälskelse vilket inte direkt varit ursprungsplanen.

Med Mange avvinkad och ivägsänd i en taxi försökte jag ta tag i lite dagbokshantering igen. Datorkraschen någon dag tidigare hade sänkt motivationsnivån kraftigt och metoden jag nu provade på var att skriva i ett block, sedan skriva av den texten på en lånedator och därefter kopiera in å, ä och ö manuellt. Ett fullständigt tröstlöst jobb skulle det visa sig och när ett strömavbrott för andra gången på kort tid på en sekund förvandlade en massa arbete till ogjort gav jag upp och kände mig gråtfärdig. Dagboken lades nu på hyllan fram till Buenos Aires där jag kanske skulle kunna få min egen dator fixad.

Jag fann tröst på eftermiddagen som Matilda och jag tillbringade på stranden. Som alltid när det är väldigt varmt tvingas jag ta täta dopp för att kyla av mig trots att jag egentligen inte gillar att bada. Ibland lyckades jag locka med mig Matilda ut i havet och då blev det naturligtvis trevligare. Att försöka vara kramig var dock inte att tänka på. Så snart man tappade koncentrationen på vattnet rörde det sig nämligen om sekunder innan man fälldes av en våg som ivrigt närmade sig stranden.

På kvällen blev det avskedsmiddag med Jonas och Anna som tidigare under dagen flyttat över till ett annat hostel för att få ett eget rum. De planerade, liksom vi, att förflytta sig nästa dag men hade mer tid på sig att utforska kustremsan medan vi behövde börja ta oss söderut. Vi käkade på en riktigt bra mexikansk restaurang och önskade varandra lycka till med den fortsatta resan och de ganska färska relationerna. Återigen - fantastiskt kul med gästspel ifrån sedan tidigare bekanta ansikten och bra med användbara färska resetips inför de kommande dagarna söderöver.

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign