Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2014-02-18 (14:57)
Precis det som inte fick hända inträffade. Självklart vill man göra ett gott första intryck på sina medresenärer och inte komma inlufsande bakis sist ombord utan krafter till att göra något annat än lägga sig längst bak på en brits och må halvdåligt. Jag stod i rejäl tacksamhetsskuld till Christofer som inte bara varit klok nog att ställa alarmklockan utan också övertalat mig att packa under natten när jag egentligen bara ville sova. Annars vete tusan om jag varit redo till utsatt avfärdstid.
Efter någon timme började jag vakna till liv och kunde börja blicka ut över den buss som inte för så länge sedan varit mitt hem i åtta veckor. Mycket var sig likt i Pelle-bussen men en hel del hade också förändrats. Längst fram var Patrik utbytt mot Andreas och det var osannolikt glest med människor ombord (fem färre jämfört med förra resan). Jag flyttade min numrerade låda längst bak till Joels gamla domäner där det var alldeles förbluffande ledigt. Jag var van vid att behöva lyfta undan minst fem små ryggsäckar för att komma åt min lilla ryggsäck men nu var det bara mitt Costa Rica-fynd som stod där.
Britsarna längst bak var extremt populära från Quito till Rio men nu var ingen intresserad. Istället var all rusning till de gamla sjuksängarna längst fram. I mitten hade gamlingarna lagt beslag på de riktiga stolarna och det luktade redan fasta platser lång väg trots att detta egentligen är tabu ombord på Rosa Bussarna.
Längst fram fick Andreas ett telefonsamtal. Det var Linneas oroliga mamma (som också var med på Rio-Buenos Aires-resan) och hon ville prata med mig. Linnea hade ännu inte kommit tillbaka till hotellet (och det var bara timmar till flyget mot Sverige skulle avgå) men däremot fanns hennes kreditkort inlämnat i receptionen. Jag försökte återberätta skeendet ifrån partynatten och förklara varför kortet var på plats på hotellet men inte dess ägare. Jag tror inte hon blev särskilt mycket lugnare.
Till lunchstoppet kändes det som att vi rullade in på en äldre mans dammiga bakgård. Han tittade förskräckt på när vi dukade fram för korv med bröd. Andreas hade samtidigt fått besked på telefon om att Linnea nu återvänt till hotellet i Buenos Aires och skulle hinna med flyget hem.
Jag hade i vanlig ordning infunnit mig på en Rosa Buss-resa utan att ta med mig sådant som packningslistan anger att man ska ha med sig men det löste sig såklart bra ändå. Av Catherine fick jag kniv, gaffel och sked till låns. I en låda med sparade reservprylar fiskade jag fram en orange plastmugg och - vilket var en jätteöverraskning - min lånade gröna plasttallrik ifrån Quito-Rio som jag hade lagt på filten med prylar som skulle slängas vid busstädningen i Paraty många mil norrut flera veckor tidigare. Det var ett kärt återseende! I kuddförvaringen hittade jag en kvarlämnad kudde och Andreas plockade fram ett nytvättat örngott ur personalskåpet som Bosse senare pekade ut som Fridas gamla. Varför släpa runt på en massa skit när det ändå alltid löser sig?
Till kvällsmat serverades min stora skräck tonfisk men Catherine mindes mycket väl att jag vid dessa tillfällen förvandlas till vegetarian så det var även det lugna puckar.
Det hade börjat skymma när vi rullade in på campingen i Monte Hermoso som är en liten obetydlig ort vid havet runt 80 mil söder om Buenos Aires. Jag fick bege mig bort till receptionen och betala några tior för en wifi-kod som skulle fungera i tio timmar och lade resten av kvällen på att surfa. När Matilda kom hem från en fest lyckades vi efter ett par misslyckade försök få till ett Skype-samtal. Det var riktigt härligt att äntligen få höra hennes röst igen - vi hade inte pratat med varandra sedan hon åkte hem vilket var mer än en vecka sedan.
<- Tillbaka
