Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2000-09-14 (18:15)
Sydney kokar inte, men det bubblar under ytan...
Gång på gång har de stolta Sydneyborna försökt hävda att de minsann inte bryr sig om det här med OS särskilt mycket. I detta land skulle självaste syndafloden ses som en marginell bagatell endast värd att bemötas med en axelryckning och standardkommentaren "No worries". Det enda sätt man skulle kunna bli riktigt störda på vore om någonting förhindrade barbequen man blivit bjudna till hos grannen, men jag har svårt att hitta ett bra exempel på ett sådant störande moment. Nu vet ju vi iskalla nordbor bättre än så. Alla känslor behöver inte sitta på utsidan. Förr eller senare ploppar de dock fram och mina ivriga efterforskningar har faktiskt gett resultat. Jag var på plats när "ett helt folk" avslöjade sig!
"The Torch Relay" har varit en första osannolik 100 dagars-framgång i detta OS. Aldrig tidigare har den olympiska eldens väg fram till invigningen följts av ett helt folk med en sådan hängivelse. På TV har man dagligen haft reportage om facklans väg och överallt har horder av människor följt spektaklet. Några av de stora höjdpunkterna har varit när elden färdades under vatten, när en man som bar facklan fick en hjärtattack och avled samt ett antal stöldförsök. Självklart fanns jag och resten av familjen på plats när facklan anlände till Parramatta Park (med tanke på att jag hade 39 graders feber borde jag inte varit där men det är ju bara OS vart fjärde år...). Familjen var dock inte ensamma i parken. Tusentals och åter tusentals människor hade slutit upp för att gemensamt köa till toaletter, slåss i kebabkön, bråka om vems filt som låg på gräset först och ha det allmänt mysigt. Efter en mycket lång timme med tal, körsång och nationalsång var det så äntligen dags. Elden anlände i skymningen och bars av en gammal lokal rugbylegend. Folk skrek som tokiga, slängde ballonger och viftade med flaggor. Jag skall villigt erkänna att jag blev lite tagen av stunden (Bettina med - hon lyckades ta 8 kort på en halv minut), arrangörerna hade lyckats väl med att bygga upp stämningen med hjälp av musik. Men som sagt, australiensarna var, unga som gamla, helt vilda och jag är mycket stolt över att ha fått chansen att vara med när det som finns på insidan för en gångs skull visade sig på utsidan. Där fick ni en fin ögonblicksbild från Sydney författad bara några timmar innan spelen invigs.
Jag skulle vilja ge er fler intryck men eftersom jag legat nerbäddad i feber har jag inte kunnat ta pulsen på staden. Resten av familjen rapporterar dock om ett lyckligt kaos inne i stan. Ryska kedjerökande tvåmetersidrottare patrullerar gatorna tillsammans med slanka gymnaster. Bästa storyn än så länge kommer i stycket nedan.
Familjen (undantaget mig då) var igår på Bondi Beach och laddade inför OS med lite solande. Bettina hörde plötsligt en småländsk röst och reste sig upp. Vem är på "beachen" om inte TV4:sportens Peter Jihde? Andreas lullade fram till TV-teamet, presenterade sig själv och diskuterade Sveriges OS-chanser. Vad de än säger på TV4 skall ni veta att de är mycket negativa till eventuella medaljchanser. "Möjligen Alshammar och Frölander, med handbollsgubbarna som en joker" var TV4-teamets kommentar. Någon som sett deras reportage från Bondi ännu förresten? Nej - trodde inte det heller. TV4 är riktiga glidare.
Eftersom jag inte har fler OS rapporter kommer här en sammanfattning från vår semesterresa:
Nattåg från Sydney till Brisbane (14 timmar). Satt bredvid en psykologistuderande 35-åring med hatt som ville diskutera Hemmingways storhet med mig. Därefter lite runtströvande i Brisbane och vila i stadens fina park. På eftermiddagen tog vi bussen norrut och efter 4.5 timmar nådde vi Hervey Bay där vi stannade över natten. Tidigt morgonen efter bar det av till Fraser Island.
Fraser Island är världens största sand-ö (och Australiens fjärde största ö). Hela ön består faktiskt av mer sand än Sahara öknen! Ön har en helt unik vegetation med bl a regnskog. Det finns dessutom uppemot 200 badvänliga insjöar inklämda på ön. Djurlivet är ett kapitel för sig. Av världens tio farligaste giftormar finns nio i Australien. Det kändes därför tryggat att veta att endast sex av dessa ormarter fanns representerade på den tolv mil långa ön. Lägg därtill en massa giftiga spindelarter, ödlor osv och det blir till en gåta hur jag lyckades locka med mig Bettina. Nåväl, vår lilla resegrupp på sju pers (jag och Bettina, fyra norrmän/norskor och en tyska) hade tre underbara dagar på ön. Vi fick vandra och gå vilse i bushen, se hajar, delfiner, jättesköldpaddor, en stor läskig ödla och en val. Dessutom en hel del bad och skumpiga bussturer i en "buss-jeep". Med på resan hade vi en suverän guide som bjöd på godsaker från bushen och skrämde upp oss med ormstorys. På kvällarna var det karaeoke och god mat. Jag blev så förälskad i ön att jag fotograferade upp 1.5 rullar film. Helt klart det bästa jag upplevt i Australien än så länge.
Efter tre underbara men slitsamma dagar med hårt schema tog vi oss tillbaka till Hervey Bay med båt och efter en övernattning där tog vi återigen bussen till Brisbane. Vi sov hos Sara och Jessica som bor på samma ställe som Freddie, Rickman, Liljus, Kiwi och Cattis gjorde. Jessica var dock på utflykt med sin pojkvän så henne hann vi inte med att träffa. En annan gammal profil dök dock upp. DJ-Robban från Ronneby. Han fick hänga med och käka den ena kvällen.
Vi tog en dagsutlykt till huvudorten på Gold Coast - Surfers Paradise. Surfers är som någon beskrev det Australiens svar på Miami. Om man tar det värsta från alla Medelhavets turistorter med avseende på neonskyltar och hotellkomplex och förlägger det vid en mycket fin sandstrand blir resultatet Surfers Paradise. I Surfers hann jag bland annat med att Body-surfa för första gången. Mycket kul.
Vi gav oss sedan iväg till surfarnas och de annorlunda människornas Mekka - Byron Bay. På denna plats tillbringades två dagar och en natt. Byron Bay var en riktig kontrast mot Surfers och jag blev allvarligt förtjust i stället. Mycket mysigt, trevliga stränder, ganska litet och en väldigt speciell atmosfär. Jag förstår varför kändisar som Nicole Kidman och Val Kilmore brukar dra sig tillbaka till Byron när det känns som att det behövs ett break.
Från Byron tog vi oss med buss upp till Brisbane. Därifrån blev det flyget hem till Sydney. En kulig detalj (en tursam detalj) är att det är priskrig mellan Australiens ledande flygbolag för tillfället så det gick ganska enkelt att få en billig biljett. När vi landade i Sydney önskade piloten eventuella tävlande i OS lycka till...Vi tackade och tog emot. Plötsligt förstod man att det nästan var dags. Det här kommer att bli helt underbart....
Mvh Rickard
PS Som ni kanske förstår kommer jag att ha begränsad tid till att maila under de närmaste veckorna. Hoppas ni har överseende med detta. DS
PS2 Jag är fortfarande inte helt frisk men räknar ändå iskallt med att kunna följa invigningsceremonin live på storbildsTV:n i Sydneys hjärta - Darling Harbour under kvällen imorgon. DS2
PS3 På lördag smäller det. Bengans Boys mot blåbären från Australien och jag är på plats. Härligt. DS3
PS4 Vi funderar på att köpa fler OS-biljetter, åtminstone en handbollsmatch till och kanske lite annat smått och gott. Vi får väl se. DS4
PS5 Ett expert-tips från er reporter på plats i Sydney. Sverige tar hela åtta medaljer (har faktiskt drömt detta). Tre guld: Bengans Boys, Alshammar och Kajsa. Två silver: Fredrik Lööf (finnjolle eller vad det nu är han sysslar med) och Frölander. Tre brons: Lagkapp simning, Erica och Magnus Norman. DS5
<- Tillbaka
