Resor

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

15 Februari
2014-03-12 (21:09)

I sällskap med de övriga fem i den sextett jag delat rum med i Ushuaia och El Chalten togs bussen efter frukosten de tre kilometerna in till Bariloche för att leta efter hattar. Denna kväll vankades nämligen hattfest och eftersom förvarningen kommit väldigt sent tvingades vi ut i sista minuten för att leta. De första försöken föll platt men sedan hittade vi in i en liten butik med roliga mjuka mössor föreställande olika djur vars öron och näsor hängde långt ner åt sidorna. Vi bestämde oss för att köra på ett gemensamt djurtema och jag åkte på den rosa kaninmössan som butiksföreståndaren rotade fram ur ett extra lager inne i ett förråd.

Bariloche är lite som Argentinas Schweiz med choklad och fondue i alla dess former som en lokal specialitet. Således kom det sig mycket oväntat att jag för andra gången i Sydamerika åt ostfondue vilket torde göra min systers schweiziske man hemmavid mycket stolt över mina kulinariska utflykter.

Efter fondue-lunchen delade sextetten på sig. Jag hoppade på en buss tillsammans med Anna och Christofer för att åka i ungefär en halvtimme i riktning mot (och förbi) vår camping med syftet att hyra cyklar. Vi var inte helt säkra på var vi skulle kliva av bussen och jag tror egentligen inte att vi hamnade hos den cykeluthyrare vi hade tänkt oss men det blev bra ändå.

Utrustade med en mycket enkel karta över vägen runt Västra Morenosjön som vi föreslagits runda i en loop på ganska exakt tre mil trampade vi iväg. Cykeluthyraren hade kluddat ut ett par höjdpunkter längs vägen på kartan där han föreslog att vi skulle stanna till för att fika eller ta bilder.

Som alltid när denna trio är iväg på fysiska äventyr fick vi inleda med en tuff stigning. Det gick utmärkt att trampa sig uppför som värsta Tour de France-klättraren och belöningen var som alltid i den här delen av världen en hisnande utsikt över sjöar och berg.

Den efterföljande nedförsbacken var riktigt härlig och efter den var vägsträckan runt sjön mer måttligt kuperad. Vi lydde uthyrarens råd och stannade till med jämna mellanrum för att kika in omgivningarna. På det hela taget var det en trevlig eftermiddagsutflykt och ett bra sätt att röra på kroppen efter två tunga bussdagar längs dammiga grusvägar.

Inte helt oväntat tog vi oss runt sjön mycket snabbare än den tid man preliminärt uppgett åt oss att det skulle ta. Personalen verkade nästan kollektivt chockad när vi rullade in på framsidan av deras uthyrningshus för att lämna tillbaka hojarna och hade inte väntat oss tillbaka under den närmaste timmen. Jag förstår inte riktigt vad andra turister sysslar med för jag upplever verkligen inte att vi stressar!

Bussen tillbaka var alldeles fullpackad med folk och det fanns inga knappar att trycka på för att signalera när man ville kliva av så vi fick lite snopet åka hela vägen tillbaka till Bariloche innan vi lyckades ta oss ur fordonet. Istället för att ta en vändande buss valde vi därefter att gå tillbaka till campingen vilket tog en rejäl stund och vi var nästan sena till hattfesten.

En dusch och ett ombyte senare kände jag mig redo för party. Kaninmössan med klara Lisebergs-vibbar satt som en smäck på hjässan och gruppfotot med djurensamblen var definitivt ett av de där motiven som fanns på nästan allas kamerors minneskort innan kvällen var slut.

Till mat bjöds det på grillat, bland annat i form av lamm och stämningen längs långborden som dukats upp inne på campingområdet var verkligen på topp. För kanske första gången under hela denna andra Rosa Buss-resa kändes det som att hela gruppen var en enhet där alla bjöd till. Tidigare under denna resa hade alla former av samkväm skett i väldigt segregerade grupperingar så det var riktigt kul att uppleva att vi i detta gäng minsann också kunde!

Det delades aldrig ut något pris eller röstades om bästa hatt vilket var lite synd. Istället övergick festen i en studentsångsorgie som mycket entusiastiskt leddes av Nellie vars röst obegripligen tycktes tåla hur mycket skrålande som helst.

När sångerna bara för en kort stund tystnade gjorde jag dödstabben att klättra upp på taket för att hämta min pannlampa. Det skulle jag aldrig gjort! Jag råkade nämligen få syn på sovsäcken som såg så otroligt inbjudande ut att jag frestades till att lägga mig ner och vila ögonen bara för en kort stund. Därmed var festen tyvärr över för min del innan den egentligen riktigt startat. Sjukt orutinerat!

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign