Resor

- Vietnam 2019

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

21 Februari
2014-03-15 (19:04)

Trots nästan tre flaskor vin under gårdagen kände jag mig pigg och fit for fight när jag vaknade upp på busstaket och blickade ut över de eviga raderna av vinrankor. Tänk att alltid få vakna upp med en sådan utsikt! Det vore verkligen som balsam för själen. Gick man ungefär tio meter i sidled längs grusgången eller framåt över gräsmattan från bussarna var det möjligt att ansluta till ett långsamt trådlöst nätverk. Jag höll på att sätta frukostsmörgåsen i halsen när jag kom in på Facebok och fick de senaste rapporterna från OS i Sochi.

Min resa inleddes ju i kanadensiska Whistler fem och en halv månad tidigare med att jag besökte den idrottstokiga familjen Thompson som jag och min kompis Magnus bott hos under andra hälften av OS i Vancouver. Under natten hade äldsta dottern Marielle lyckats med vad hon drömt om under hela sitt liv och vad vi hoppats på under fyra år; Hon hade tagit olympiskt guld i skicross! Självklart hade Magnus varit på plats när det skedde och givetvis hade han även lyckats ta sig in på guldfesten. Det sög till i avundsjuketarmen en stund över att jag missat att bevaka detta på plats men beslutet att prioritera bort Sochi på min drömresa eftersom det låg så fel till geografiskt var ju taget sedan länge. Samtidigt var jag oerhört glad för alla inblandades skull. Marielle som fixade det, de stolta föräldrarna på plats och Magnus som investerat massor med tid och pengar i sin resa.

Detta glädjebesked gjorde verkligen min dag. På bussen mot Santiago satt jag och diskuterade Vasaloppet med Nisse som, på grund av bristfällig träning och vissa sjukdomsproblem, kände sig lite tveksam till sin 34:e start bara någon vecka framåt i tiden. Längdskidor känns verkligen avlägset nu - en aktivitet som annars fullständigt upptog min tankeverksamhet för ett år sedan när jag laddade inför den egna Vasaloppsdebuten. Tänk vad fokus förändras här i livet över åren.

De sista milen in i Santiago satt jag uppmärksamt och blickade ut genom fönstret. Det var nästan en hel månad sedan jag varit i en riktig ordentlig miljonstorstad senast och jag kände att det var något jag saknat på sista tiden. Vackra vyer och storslagna naturupplevelser i all ära - det är ändå framförallt i städerna det verkligen händer och även om Santiago har ett rykte om sig om att vara en ganska tråkig stad såg jag fram emot att få varva ner i några dagar bland människor och hus.

Vårt hotell var verkligen ett så typiskt Rosa Buss-hotell i Sydamerika man kan tänka sig med dammiga heltäckningsmattor, halvslött Internet, opålitligt varmvatten i duschen och förvirrad personal i receptionen. Rumskamraterna blev de samma som på alla tidigare ställen och de första timmarna på plats lade jag på att surfa innan jag stack iväg för att lämna in tvätt tre kvarter bort.

På kvällen kunde gänget i vårt rum inte låta bli att testa restaurangen Los Vikingos som ligger nästan vägg i vägg med tvätteriet. Temarestauranger är tydligen en väldigt stor grej i Chile och man plöjer in hur mycket pengar som helst i restaurangmiljön.

Komiken i den chilenska versionen av vikingatema var svårslagen och skönt sammanblandad med fantasy och riddare. Väggarna fylldes av allt från bredsvärd till enhörningar och i menyn kunde jag inte motstå att beställa en vikingatallrik.

Maten var faktiskt riktigt bra - en mixad grilltallrik med kött och korv. När vi var färdiga bjöd personalen oss på en mycket underhållande upptäcktsfärd i restaurangens många rum och lurade på mig och Christofer att posera med vikingahjälmar och yxor framför resten av gängets kameror. Ibland måste man bara stoppa tiden, nypa sig i armen och fråga sig själv vad som händer. Här stod jag alltså, i Chile, med en vikingahjälm på huvudet och med en yxa i handen och poserade framför blixtrande kameror. Det kunde jag verkligen inte se komma när jag vaknade upp bland vinrankorna ute på vingården i San Javier sisådär tolv timmar tidigare!

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign