Resor

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

23 Februari
2014-03-16 (19:30)

De flesta Rosa Buss-resenärerna vaknade upp till sin sista heldag på det sydamerikanska fastlandet. Därav kom det sig att många hade förhållandevis enkla göromål på sina "to-do-listor" av typen handla souvenirer eller skriva vykort. För mig fanns det dock bara en sak som spelade roll denna morgon och det var OS-finalen i hockey. Jag hade vaknat med djup ångest, både över hur det skulle gå i matchen och om jag överhuvudtaget skulle kunna ratta in den på den lilla tjock-TVn i frukostmatsalen och saken blev inte direkt bättre av att jag tio minuter före nedsläpp fortfarande inte hade lyckats lista ut om matchen verkligen skulle sändas live på någon av de chilenska sportkanalerna. Ishockey är trots allt inte religion i Sydamerika.

Ett par minuter före nedsläpp startade dock den sista dagens OS-sändningar ifrån Sochi och på fjärrkontrollen (som jag hållit ett stadigt grepp om den senaste timmen) tryckte jag så hårt på volymknappen att tummen blev vit. Halvcirkeln med nervösa svenskar runt den lilla tjock-TVn slöt sig för att lyssna till något så ovanligt som en hockeymatch kommenterad på spanska och fick under de närmaste timmarna se Sverige bli plågsamt överkörda av Kanada.

Jag försökte få bitterheten över den svaga svenska finalinsatsen att rinna av mig genom att följa med Linnea, Gruv-Elin och Bygg-Elin en bit in mot city för att se om jag kunde hitta ett Internetcafé längs vägen. Tre kvarter bort blev det bingo och jag kom att fastna där under större delen av dagen.

En av punkterna på att-göra-listan var att inleda research-arbetet inför resans andra hälft som är mycket mindre genomarbetad och öppen än de inledande månaderna. Det blev bara en kortare lunchpaus (glass och banan), i övrigt låg fokus på Påskön, Franska Polynesien och Cooköarna.

Det hade anlänt lite nya svenskar till hotellet och Rosa Buss-sällskapet. Bland annat skulle båda chaufförerna bytas ut inför resan från Santiago till Lima och de körde nu lite överlämning av sina rosa bestar. Därtill hade också ett par resenärer tillkommit som köpt tillägget Påskön (som jag valt att resa till på egen hand). Nya ansikten och röster är alltid trevligt men man är naturligtvis lite mindre kontaktsökande under avslutningen av en delresa och mycket av min hjärna befann sig redan en bra bit ute i Stilla Havet.

Avskedsmiddagen hölls på en temarestaurang med ett marint tema som tydligen ägdes av samma snubbe som Los Vikingos där vi käkat föregående kväll. Man kände väl igen sig i konceptet som gick ut på att fylla massor med rum med avancerade väggdekorationer som måste ha kostat en förmögenhet. En korridor var utformad som en ubåt och i rummet där vi satt hängde en rad med barbröstade galjonsfigurer som förmodligen var tänkta att föreställa havsjungfruar.

Jag fick en plats på kortsidan av det riktigt långa långbord som rymde hela vårt sällskap. Till maten bjöds det på Pisco Sour vilket precis som i Peru är nationaldrycken i Chile och de två länderna träter alltid om vilket recept som är det bästa och rätta. Min röst i denna viktiga frågeställning ligger på Peru även om den chilenska varianten också är fullt drickbar. Välkomstmiddagen på den här resan i Buenos Aires hade varit ett smärre fiasko men avskedsmiddagen var faktiskt riktigt lyckad med bra mat och god stämning.

Efter middagen förflyttade sig den yngre delen av sällskapet till en uteservering där jag drack ytterligare en Pisco innan jag flyttade in i baren tillsammans med Johan, Marcel och Clas för att ta ett par avslutande öl innan dagen stängdes.

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign