Resor

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

11 Mars
2014-03-26 (20:20)

Så vaknade man på en madrass på ett skitigt golv i en sunkig ungkarlslya på Bora Bora. Jonathan hade satt på en fläkt när han kommit hem någon gång under natten och dessutom tänt rökelse vilket lättat på såväl hettan som myggornas lust att beröva mig på blod. Först verkade det som att alla lämnat huset och vi kände oss lite rådvilla men när Elin gick ut på farstutrappan ropade Jonathan på henne ifrån huset nedanför i slänten att vi var välkomna över till hans syster på frukost.

Givetvis! Varför skulle Jonathans ungkarlslya ens vara utrustad med ett kök när systern bor precis bredvid och både förväntas passa hans barn och laga hans mat? Det där hade han verkligen tänkt ut snyggt! Systerns bostad var en ny stor upplevelse. Det mesta av årets julpynt hängde kvar ett kvartal efter festligheterna och trängdes med krucifix och tomma Kellogspaket. Alla väggar gick i olika vävmönster och taket hade piffats med ett lakan som fästs upp med häftstift. Utanpå detta hängde enkla lysrör.

Vi fick en färsk baguette med smör och varm choklad till frukost. Framdukad stod också en tallrik med till synes livsfarliga korvskivor som lämnades åt sitt öde. Jonathan ursäktade sig och hade väldigt bråttom med att komma iväg på en träningsrunda på cykel (han ville helt enkelt dumpa av problemet, det vill säga oss, på sin syster) men hann innan dess meddela att han varit i kontakt med vår bokade värd Tina på morgonen och att hon därmed visste var vi nu befann oss.

Den stackars blyga systern fick låna oss sin telefon så att vi kunde komma i kontakt med Tina. Vi packade snabbt ihop våra saker och log en sista gång åt alla par söndriga skor som av någon anledning stod samlade på Jonathans verandatrappa. Tina hade varit lite osäker på den exakta adressen och därför hade det bestämts att vi skulle hämtas upp vid entrén till resorten Pearl Beach. Den stackars systern, som helt ofrivilligt fått två svenskar på halsen, fick göra en sista kraftansträngning och visa oss vägen dit. Vi tackade för all hjälp och bad henne hälsa sin bror.

Vi fick vänta rätt länge på Tina men hon dök upp till sist. Ansträngde man sig riktigt noga kunde man ana sig till en ursäkt beträffande gårdagen. Hon skyllde vagt på sjukdom hos henne och tjejen som hjälper till på pensionatet. Varför man inte hämtade upp oss eller lät bli att svara i telefon förblev en gåta. Rent generellt verkade Tina oerhört virrig och ganska ointresserad av att vara till hjälp utan att på något vis vara otrevlig. Hon verkade bara mest leva i sin egen värld. Vart hennes man, som pensionatet (Pension RobertetTina) också är uppkallat efter, höll hus framgick inte heller.

Pensionatet har huvudöns absolut bästa läge längst ut på en udde med fina snorklingsmöjligheter och det är dessutom supernära till den välskötta publika stranden.Två resorter, med typiska hyddor på träpelare i havet, tillhör de närmaste grannarna och det inte utan att man frågar sig om det ändå inte är slöseri med ett idylliskt läge att placera öns kanske billigaste pensionat just här? Vi tänkte i alla fall inte beklaga oss över läget, så mycket var säkert.

Så snart incheckningsproceduren var över och vi burit upp väskorna på rummet skyndade vi bort till stranden. Här snackade vi riktigt fina grejer! För mig, som inte är direkt besatt av solen, fanns ett stort stengolv med halmtak där jag kunde sitta och läsa böcker eller skriva dagbok mellan de korta doppen i det vackra klara vattnet. För Elin, som intresserar sig mer för badande än mig (även om det är rätt mycket snack och ganska lite verkstad eftersom jag hittills på resan kommit upp i klart fler dopp än henne) gick det alldeles utmärkt att kombinera traditionellt badande med snorkling och soldyrkan på den kritvita stranden. Nu var det Polynesien på riktigt!

Ganska snart gjorde vi lunchpaus på en enklare servering med strandsand som golv. Tyvärr, vilket jag ofta upplever är fallet när uteserveringar försöker sig på sådant, var sanden värd åt någon form av bitande djur och efter tio minuter vid bordet kliade det så mycket på fötterna att paniken var nära. Efter maten skyndade vi oss bort till affären för att handla och sedan kunna ha så mycket som möjligt av den fina eftermiddagen fri.

Jag var trött som om jag flugit runt halva planeten och brottades med gigantiska tidsskillnader och det tog inte särskilt lång tid innan jag somnade in på det hårda stengolvet under halmtaket vid stranden. En av de vilda hundarna som tycktes ha stranden som sin domän gick och lade sig bredvid mig och sov i precis samma position som jag under större delen av eftermiddagen. Den usla nattsömnen hos de blodtörstiga myggen i ungkarlslyan hade onekligen tagit på krafterna!

Vi utvecklade den simpla matlagningen på kvällen marginellt genom att ta farväl av pastan och istället koka ris. Till detta blev det kycklingnuggets och en god färdig sås som kallades bearnaise på burken men hade mer örtsmak än den svenska varianten. Det är alldeles för varmt och råvarorna är alldeles för dyra för att man ska vilja ge sig på avancerad matlagning här. Grönsaker kan man exempelvis nästan bara glömma - det finns sällan i de små butikerna och har de lyckats importera tomater eller liknande är prislappen direkt löjlig. Nej, Franska Polynesien kommer jag definitivt inte minnas för gourmetkäkets skull...

Det var mycket varmt på rummet på kvällen. Försökte man köra igång fläkten lät den som att den skulle trilla av vilken minut som helst och fastän vi försökte skapa tvärdrag tvivlar jag på att någon vind kom in alls. Dessutom var sängen klädd i någon slags skyddande plast som klibbade fast på ryggen i hettan. Det började bli en vana att sova dåligt men egentligen spelade det ingen direkt roll. Man behöver liksom inte vara utvilad om man bara planerar ligga på stranden nästa dag.

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign