Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2000-09-23 (16:11)
Hej på er därhemma!
Det är ganska tragiskt egentligen, jag menar, att sitta och surfa en lördagskväll när OS pågår bakom husknuten. Men vad gör man inte för att bli uppdaterad och få reda på lite om vad som skrivs om OS därhemma. Det är ju ganska kul att rapportera också, särskilt med tanke på all trevlig respons som man får. Tack alla ni som skriver, jag läser allting (ofta både två och tre gånger) men tyvärr räcker inte tiden till just nu för att svara. Ni får hålla tillgodo med dessa massmail...
Jag tar och rapporterar om det som hänt sedan sist i kronologisk ordning. Som ni kanske minns var mitt torsdagsschema mycket hektiskt. Jag fick gå upp i gryningen för att ta mig ut till sjöarna vid Penrith Valley. Om någon för två veckor sedan skulle påstått att jag snart skulle få bevittna olympisk rodd hade jag bara skrattat men nu har det alltså skett. Arenan var mycket imponerande men den olympiska rodden var väl ingen direkt njutning. Dessutom gick det ju uselt för Maria Brandin i sin semifinal (men bra för norrmännen några heat senare) så jag och Hasse kände oss något blåsta på konfekten där vi satt på medtagna filtar nästan exakt mitt emellan start och målgång.
Vi drog tvärs över stan istället och hamnade i Entertainment Centre i Darling Harbour. Två volleybollmatcher skulle bevittnas och det visade sig bli en alldeles underbar show. Arenan var grym, typ biosäten, högt i taket och nästan fullsatt (drygt 8 000). Första matchen var mellan Italien och Argentina (båda lagen var obesegrade inför mötet). Numera går man till 25 i varje volleybollset men eftersom ett set måste vinnas med två poäng kan det ibland bli lite väl mycket av det goda. Italien vann första set med otroliga 40-38 efter en helt osannolik kavalkad av missade setbollar från båda lagen. Därefter vann Italien tämligen komfortabelt de två nästföljande seten (och därmed matchen) men jag måste säga att Argentina var en positiv överraskning.
Match två spelades mellan Ryssland och Korea. Vi hade lyckats hamna mitt i den koreanska klacken vilket var en exotisk upplevelse. Vi skrek och hejade så gått vi kunde på koreanerna men när röken skingrades på arenan hade ryssarna vunnit en nervdallrande rysare med 3-2 i set efter det att koreanerna blivit bortdömda. Som helhet var den olympiska volleybollen en mycket positiv överraskning och god valuta för pengarna. Igår (fredag) var det handbollsdags igen. Vi laddade på sedvanligt sätt upp med sol och bad på Bondi Beach (kanonvädret har kommit lagom till OS och ovädret som Liljus yrat om i sina mail ser jag inte röken av). På arenan tätt intill kunde vi höra folket och speakern sörja över att det gick dåligt för de australiska beachvolleyherrarna mot Schweiz. Men vi och den schweiziska klacken deppade inte för det. När klacken kom ut från arenan fick vi njuta av äkta joddling, ett härligt och lite annorlunda ackompanjemang till det ibland enformiga solpressandet...
Ja, sa var det då match igen. Vi hade riktig tur och hamnade mitt i den stora svenska klacken på långsidan (ni kanske tillochmed såg oss på TV?). Svenskarna blir bara fler och fler på varje handbollsmatch och Bengas Boys visar oss sin uppskattning genom att bjuda på löjligt spännande rysare. Att sedan OS-arrangören auktionerat ut dessa kanonförestallningar pinsamt billigt gör inte direkt saken sämre.
När Frankrike hade besegrats tog de svenska fansen över den smockfyllda OS-anläggningen. "Små grodorna" har blivit den stora svenskhiten här nere och vi var mellan 150 och 200 pers som dansade och sjöng oss igenom Olympic Park. Australiensarna tittade storögt på och tog bilder till sina familjealbum av oss tokiga nordbor. Alla svenskarna lyckades på något konstigt sätt ta sig förbi den flera timmar långa kön till tågen, trodde vi. Det visade sig att vi hade hittat till fel tåg så vi fick åka på fel håll och sedan byta. Jag tror hela orten Lidcombe fick en mass-chock när drygt 150 svenskar sjungandes Små Grodorna (med orginalrörelser) stövlar av en tågvagn för ett byte mot Sydney Central. Väl inne i city gav sig alla iväg till "svenskpuben" där vi dansade till Magnus Uggla och ABBA långt in på småtimmarna. Man kan väl bara hoppas att gubbarna fortsätter vinna för det var precis så här jag hade drömt om att OS skulle vara.
Så var det ju den här Lars Frölander. Australiensarna diskuterade vem av deras gubbar som skulle vinna, Frölander nämndes överhuvudtaget inte i förhandssnacket. Tyvärr missade vi loppet eftersom vårt tåg in till Olympic Park blev försenat. Men under vår tokrusch bort till puben som sände guldföreställningen kunde vi höra hur det australiensiska jublet plötsligt bara dog och då förstod vi vad som hade hänt. Chockade australiensare gratulerade oss svenskar till guldet samtidigt som Klim nästan grät ut på TV. Snabbt växlades sändningen över till Freemans plötsligt högintressanta konkurrenters åttondelsheat pa 400 m.
Jag kommer nu in på baksidan med Australien, en baksida som krönikören Mats Olsson (Expressen eller Aftonbladet - kommer inte ihåg vilket) också hade upptäckt. Australiensarna är nästan äckligt nationalistiska, så där på gränsen till obehagligt! Ingenting mer än den egna nationens framgångar får visas i TV. Alla egna misslyckanden göms undan, det gäller att sopa det tråkiga under mattan eftersom landet är så gulligt och perfekt med sina koalor och kängurur.
Dessutom tycks det vara kriminellt att visa någonting på TV som inte berör Australien. Typexemplet är att producenten hellre visade en gruppspelsmatch mellan Australiens och Argentinas damer i Softboll än Dream Team. Inte en enda sekvens har jag sett från Dreamteam, inte en enda sekvens från bordtennisarenan eller badmintonarenan. Jag har sett tre pingisresultat på TV (de tre australiensarna som förlorade i första omgången men producenten orkade inte ens visa vem de hade mött).
Det är så typiskt, ibland sticker de in en skylt med att Matt Nielsen från Brisbane kom sexa i rodd, men inte ett ord om vem som vann. För att ta svenskexemplet med Frölander så återvände kameran till simhallen och Frölander lagom till prispallsceremonin. Snabbt zoomar man in de två australiensiska medaljörerna men klipper när det är dags för den svenska nationalsången. Inte en repris, inte en resultatskylt! Vilka dåliga förlorare, så skulle de inte våga behandla ett amerikanskt guld. Men när Australien tar guld går repriserna i tio minuter följt av fem minuters frossande i resultatlistan. I tidningen idag kunde vi vidare läsa att the Swede hade förstört det australiensiska guld- och silver manuset, precis så skrev man, som om Frölander vore en bov. Vidare konstaterade man att det var tredje gången som någon från overseas bestal de australiensiska simgudarna på en given medalj, som om man inte skulle tävla om saken först!
En kompis blev så upprörd över hur Channel Seven behandlade OS att han skickade ett långt mail till TV-kanalen. Jag förstår honom. På bästa kvällssändningstid när folk återvänder hem från arenorna och normala människor vill få reda på lite resultat från kvällens tävlande sänder man TV-programmet "The Dream". Programmet går ut på att två pajasar i nattsärkar under två timmar sitter och skämtar och kommenterar tyngdlyftning och skrattar åt människors misslyckanden. Det är meningen att detta skall vara kul men det är bara pinsamt.
Olsson skriver vidare att det är så otroligt fult när amerikaner håller på så här men ingen tycks bry sig om att australiensarna är ännu värre. Jag äcklas. Jag äcklas också liksom Olsson av hur man behandlat Perec (Freemans enda egentliga motståndare) här nere. Hon verkligen hånades när hon lämnade OS och beskrivs som en riktig surpuppa. Jag själv väntar fortfarande på Freemans första leende... Sättet man försöker sopa undan sitt dåliga samvete för hundratals år av dåligt behandlande av sina aboriginals är bara pinsamt. Jag önskar inte människan Freeman någon olycka, men jag önskar ändå att hon skall förlora på något mirakulöst sätt bara för att rädda-samvetes-showen-för-vårt-dåliga-samvete-pga-behandlingen-av-aboriginals skall misslyckas.
Vi jublar varje gång en australiensare förlorar vilket är ett tecken på att någonting är fel. Allt är inte guld som glimmar, men OS är ju fruktansvärt kul ändå...
Hälsar Rickard (och Bettina)
PS Imorgon är det handboll mot Spanien, vi sitter på rad fem på kortsidan och syns kanske i TV om någon har längtat efter våra vackra nyllen. I övermorgon skall jag uppleva friidrottsarenan, det tycks vara fantastiskt, mer än nittiotusen människor på försöksheaten. Kommer att bli en höjdare. Sunneborn och Häggstrom i längdhoppskval. Heja heja Sverige! DS
PS 2 Text-TV hade en fin krönika om pingisgubbarna som jag läste idag. De är ju egentligen helt fantastiska. Tänk om båda skulle vinna sina semifinaler imorgon, då blir det till att försöka ragga finalbiljetter på svarta börsen. Eller? Nej jag har tyvärr nog inte råd. DS 2
<- Tillbaka
