Resor

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

04 April
2014-04-19 (00:17)

Aitutaki är ön som alla turistbroschyrer med fokus på Cooköarna handlar om. Med en av världens vackraste laguner och stränder som är som hämtade ifrån en resekatalog som illustrerar paradiset är denna ö det självklara målet på resan för de som går igång på sådant. Självklart ville vi också få oss ett smakprov av den perfekta kakan och nu var det dags att bege sig dit!

De sista prylarna i rummet på Backpackers International packades samman och vi tog farväl av de övriga gästerna och Tisa innan vår transportbil till flygplatsen hämtade upp oss. När man flyger inrikes med Air Rarotonga handlar det oavkortat om små propellerplan och efter Matildas alla incidenter på vägen hit var jag lite orolig över om hennes flygrädsla skulle spela henne ett spratt men hon var nästan lugnare än jag, förmodligen härdad av upplevelserna några dagar tidigare. Med undantag av någon mindre luftgrop gick flygningen också bra och det var med stor förväntan vi landade på Aitutaki.

På Aitutakis lilla flygplats möttes vi upp av Pamela som räckte över varsin kokosnöt med ett sugrör och en röd blomma i. Pam är en sådan där människa som det bara strålar om och som man direkt fattar tycke för. Innan hon skickade in oss i sin bil var hon noga med att försäkra sig om att vår ankomst till Aitutaki förevigades på alla tillgängliga kameror. Därefter guidade hon så entusiastiskt längs med vägen att hon helt glömde bort att hon inte hade stängt takluckan och att det faktiskt regnade på oss ifrån en tillfällig skur.

Det som kallas "stan" på Aitutaki är inte mycket mer än ett par kyrkor, en telebutik, en mataffär och ett poliskontor. Att vara polis på Aitutaki kan nog vara ett av världens slöaste jobb och att poliskåren faktiskt består av hela tre personer är i det närmaste obegripligt. Eftersom vi hade berättat för Pamela att vi hade för avsikt att skaffa oss en hyrbil till morgondagen skjutsade hon oss till polisstationen så att vi skulle kunna skaffa oss varsitt körkort. Polismannen studerade noggrant våra svenska körkort och skrev sedan ut varsitt körkort giltigt för Cooköarna som gick loss på vardera 2,5 NZD (knappt 15 sek). Det var kanske hans enda arbetsuppgift den fredagen.

Vårt budgetboende på ön, Amuri Guesthouse, visade sig vara en riktig fullträff. Rent, fräscht och hemtrevligt med bra sociala utrymmen som gav en trevlig hostel-känsla. Pamela bjöd in oss till en barbecue nästa kväll som vi naturligtvis gärna ville vara med på och efter att ha packat upp våra saker bestämde vi oss för att ta en promenad och försöka hitta något att äta.

En bit bort längs med vägen mot samhället hade ett sällskap dukat upp med stora grillar och sålde grilltallrikar till förbipasserande vilket verkade vara någon form av fredagstradition på ön eftersom kön ständigt fylldes på med nya kunder som anlände på mopeder. Vi köpte varsin grilltallrik även om det nog egentligen hade räckt med att dela på en och slog oss ner på stenmuren till ett ofärdigt bygge och åt oss mätta.

Det var väldigt varmt så här mitt på dagen och när vi lite senare hittade en skuggplats längs med vägen dit en och en annan havsbris letade sig in tog vi en längre paus och förde statistik på hur många av kvinnorna som passerade på moped som var kraftigt överviktiga (inte mulliga, kraftigt överviktiga). Förmodligen är kvinnor på Cooköarna det mest lata och feta släkte som finns för det är numera statistiskt säkerställt efter vår lilla undersökning att mer än 90 procent av Aitutakis kvinnor är så storväxta att man skulle riskera livet av att få en sådan ovanpå sig i sängen! Så mycket för bilden av perfekt formade kvinnor med blomsterkransar och vackra magar som dansar runt på stränderna vilket man framgångsrikt förmedlar i turistbroschyrerna!

I samhället tog vi en kortare sväng ner till hamnen för att studera en man i truck som, till synes planlöst, flyttade containers fram och tillbaka och ställde dem i olika travar innan vi besökte telebutiken för att köpa ännu en av de hutlöst dyra wifi-koderna som nästan ruinerat mig på Cooköarna. Vi handlade på oss lite frukost i den lilla matbutiken och var sedan färdiga med samhället och vände stegen tillbaka till Amuri Guesthouse.

På vårt boende var den stora snackisen gårdagens utgångskväll där man slagit följe med ett gäng lokalbor anförda av en utav öns polismän. När puben stängde ner hade polismannen, som vid det laget var hejdlöst berusad, satt sig på sin moped och kört hem. Snacka om skandal om det hade hänt hemmavid men här tycktes saken inte spela så stor roll. Skvallret avbröts av att Matilda och jag fick telefon ifrån Island Hopper Vacations som meddelade att vi behövde flytta vår bokade lagoon cruise till morgondagen eftersom företaget inte är aktivt på söndagar. Lite märkligt sent att komma på den saken nu men inga bekymmer för vår del. Morgondagen skulle därmed innehålla den på förhand allra största höjdpunkten under våra gemensamma två veckor på Cooköarna och det var med stor förväntan man såg fram emot det som komma skulle.

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign