Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2014-05-05 (09:14)
Rarotonga Backpackers ligger i direkt anslutning till stranden och har dessutom en egen pool så har man bara lite tålamod med att förekomsten av mygg i gryningen och skymningen är riklig befinner man sig bokstavligen på tröskeln till paradiset. Med tanke på att detta var Matildas sista heldag på plats och den kraschlandning vi gjort i säng under gårdagseftermiddagen fanns det inga som helst orsaker i världen till att ägna denna dag åt någonting annat än stilla njutande av varandra och den härliga miljön.
Vi höll oss på den egna stranden under förmiddagen och jag började läsa en av de pocketböcker som Matilda haft med sig åt mig. Jag växlade mellan en av hängmattorna och den lömska skuggan under en hög kokospalm där man som alltid fick vara ytterst vaksam så att man inte intog en plats direkt under kokosnötterna som hörs falla ner på tomten dagligen.
Framåt lunchtid slog rastlösheten på hos oss båda och vi bestämde oss för att ta en längre promenad i stilla takt längs stranden. Matilda påminde mig om att jag hade lämnat kvar en del mat på Backpackers International och med lite tur skulle kanske tillochmed den kvarvarande avokadon ifrån mitt inköp på marknaden som jag hade tänkt bjuda på vid flickvännens ankomst till Rarotonga både ha hunnit mogna och ligga kvar på hyllan och därför lämnade vi så småningom stranden och förflyttade oss upp på Tisas domäner.
Tisa skulle precis köra iväg med sin bil när vi kom in på tomten men vinkade glatt genom en av framrutorna. Tyvärr hade någon lagt beslag på just avokadon som Matilda blivit väldigt sugen på men däremot låg majonäsen, riset och ett par kexpaket kvar orörda och detta plockade vi på oss och sökte oss istället till ett närliggande snabbmatshak där vi beställde in varsin föga märkvärdig burgare till lunch.
Eftermiddagen påminde väldigt mycket om förmiddagen. Vi hängde på stranden vid Rarotonga Backpackers och försökte njuta så mycket som möjligt av stunden även om det faktum att Matilda skulle vara långt ifrån Rarotonga om ett dygn började bli mer och mer påtagligt. En av de andra gästerna tipsade oss om att den lilla resorten Castaway som ligger 350 meter bort skulle ha en pizzakväll och även om just pizza kanske inte är maträtten man förknippar med ett avsked lät det både gott och praktiskt att ta sista kvällsmåltiden ett stenkast bort.
När mörkret fallit gick vi bort till resorten och beställde in varsin riktigt god drink och pizza. Även om det smakade alldeles ypperligt hade dock stämningen sjunkit rejält under kvällen i takt med att timmarna rann iväg. Det är svårt att hålla skenet uppe när man är ledsen inombords och känslan av maktlöshet och oro bubblade upp hos oss båda. Visst hade det varit ännu värre förra gången vi skulle skiljas åt och då trodde att det var åtta eviga månader tills vi skulle ses igen. Nu rörde det sig "bara" om dryga hälften vilket självklart ändå är en tuff prövning när man befinner sig på varsin sida av planeten och kontakten oftast sker över dåliga linjer utan den minsta chans till närhet. Samtidigt fanns spåren av offervilja där och en känsla av att om vi bara orkar med dessa prövningar kommer vi i framtiden kunna ta oss igenom precis vad som helst tillsammans.
Vi vandrade tillbaka till Rarotonga Backpackers i månens sken. Jag såg till att få boken, som jag börjat på under förmiddagen, utläst så att Matilda skulle kunna få med sig den hem liksom ett par tunga utgåvor av Lonely Planet, den trasiga datorn, en tjock tröja samt en mössa. Jag hade inte trott att jag skulle kunna somna beroende på alla tankar som virvlade runt i mitt huvud om vår framtid men lyckades faktiskt falla till ro efter att Matilda blivit färdig med sin packning och gjort sig redo för den långa hemfärden.
<- Tillbaka
