Resor

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

21 April
2014-05-10 (00:44)

"What a wonderful day to sail off!". Det var frasen jag möttes av ifrån Paul när jag klev in på hans lilla kontor för att checka ut ifrån Rarotonga Backpackers. Det unga tyska paret som jag skrämt livet ur under gårdagen befann sig också inne i Pauls lilla administrationsrum och lyssnade häpet på när Paul berättade för dem om seglingsäventyret jag skulle ut på och tillade att han fått ett massmail ifrån Sail Rarotonga på morgonen om att det var dags för avfärd. Paul hade definitivt rätt i att vädret var helt fantastiskt. Himlen var så där ofattbart blå och helt befriad ifrån moln att det nästan kändes onaturligt och det låg rejält med förväntan i luften för min del.

Tidigare på morgonen hade jag bevittnat ett litet drama när jag satt på muren utanför Friendly Mart för att ta farväl av Matilda innan jag skulle gå helt offline i två långa veckor för den första gången i mitt liv sedan mitten av 90-talet. På sätt och vis var detta avsked nästan lika tufft som när Matilda skulle åka hem ifrån Rarotonga eftersom jag blivit helt beroende av att vara i kontakt med henne och mitt i denna känslostorm hörde jag en rejäl krasch på bara några meters avstånd. När jag tittade upp fick jag se en moped liggandes på asfalten samt föraren av den samma som till synes lätt chockad och adrenalinstinn reste sig upp från marken och började springa fram mot bilen som han sannolikt försökt väja för när den oannonserat svängt in mot den lilla parkeringen framför Friendly Mart.

Det var absolut inte långt ifrån att ett regelrätt slagsmål utbröt men lyckligtvis var originalet, som precis som vanligt suttit bredvid mig, snabbt framme och medlade tillsammans med ett par andra vittnen till olyckan. Strax därefter anlände polisen till platsen för att utreda händelseförloppet och jag fann mig själv bli förhörd, tyvärr utan att kunna bidra med iakttagelser som kunde klargöra händelseförloppet och kunde därför snart återgå till att ta farväl av Matilda innan jag checkade ut från såväl nätet som mitt boende och tog bussen ner till hamnen med all min packning.

De övriga fyra passagerarna anlände i det närmaste samtidigt som jag ungefär en timme före tänkt avfärd. Först nu förstod jag att jag blivit felinformerad och att nästan allting skulle vara nedstängt på ön även under Annandag Påsk vilket skulle göra det riktigt svårt för mig att få mina tänkta inköp gjorda före avfärden. Planen för den sista timmen på Rarotonga fick därför korrigeras till att hitta något ätbart att fylla upp magen med.

Lyckligtvis höll indiern öppet så att jag fick i mig ännu en Tikka Masala och på vägen tillbaka till hamnen hittade jag en souvenirbutik som just slagit upp portarna för att kränga prylar i ett par timmar. De hade varken solbrillor eller solhattar men tipsade om en annan butik som också skulle ha öppnat alldeles nyss där jag eventuellt kunde vara mer lyckosam. Det fick vara värt ett försök och slutade lyckligt eftersom jag kunde beväpna mig med ett par fejk-Oakley till att skydda ögonen med.

Ett infall fick mig att stanna till vid ett litet träbås nära hamnen för att köpa en stor läskande frukt-smoothie i värmen. Verkligen inte något jag brukar unna mig men någon form av instinkt signalerade att frukt och vitaminer skulle kunna bli en bristvara under de kommande två veckorna ute till havs. Därefter återvände jag till båten fullt redo för avfärd.

Är det något man lärt sig här i Söderhavet är det att saker alltid tycks inträffa som försenar båtavgångar. Motorerna på två olika turistbåtar hade kraschat samtidigt och vår skipper Keith visade sig vara hamnens pålitliga hjälpgumma som begett sig ut till havs för att hjälpa till. Dessutom hade något elektroniskt på vår båt slutat fungera och en expert med öststatsbakgrund hade ringts över för att fördjupa sig i problemet. När Keith slutligen kom tillbaka gav han öststatskillen ytterligare två timmar att lösa det elektroniska och fixade istället skjuts åt oss alla till Trader Jack''s där det bjöds laget runt på öl i väntan på avgången.

Tio minuter i tre på eftermiddagen kunde motorn slås på. Vi vinkade glatt åt åskådarna på kajen och snitslade oss sakta ut ur hamnen. Rarotonga är närmast ofattbart vackert utifrån havet en dag som denna med alldeles klarblå himmel och jag vet inte hur många foton jag försökte ta av den grönskande ön med de vackra topparna och långa stränderna men horisonten envisades hela tiden med att komma på sniskan som en följd av den gungande båten. En bit ut på havet kunde man även skymta klipptoppen The Needle på Rarotonga som jag bestigit två dagar tidigare och denna smala spets förblev synlig under hela eftermiddagen.

Keith var på ett alldeles lysande humör och myste runt barfota på däck med en tallrik som han lät gå laget runt med rå nyfångad tonfisk som dippades i soja och wasabi. Det var inte särskilt mycket vind och dessutom ganska lite vågor men seglen hissades ändå en bit ut samtidigt som amerikanerna lät en flaska tequila gå runt för att fira att vi var på väg. Bakom oss blev Rarotonga mindre och mindre men kunde ändå skymtas under hela tiden fram till solnedgången då alla var på hugget med sina kameror.

Mina kvarter var belägna allra längst framme i fronten. Skönt nog hade jag en egen taklucka och med den öppen kunde jag ligga och spana på den sagolika stjärnhimlen under tiden jag vaggades till sömns. Jag var på väg igen, den här gången ut på ett av resans allra största äventyr till platser få människor någonsin får chansen att uppleva och att låta havet gunga mig till sömns var bara så ofattbart rogivande.

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign