Resor

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

23 April
2014-05-12 (00:00)

"Big storm last night" var det första Keith sa när jag med grusiga trötta ögon pallrade mig upp på däck efter en avancerad balansakt med en välfylld kaffemugg i högerhanden denna morgon. På något vis kändes det befriande att en erfaren seglare som han sa så för timmarna jag genomlidit efter mörkrets inbrott måste ha varit det värsta jag utsatt mig för rent fysiskt sedan jag lämnade Sverige förra hösten.

Det som först endast varit tilltagande vind och något högre vågor under eftermiddagen hade bara blivit värre och värre tills en bra bit in på småtimmarna och jag var verkligen inte den enda som hade haft det riktigt tufft. Gerard hade haft så stora problem med vågorna och lutningen på båten att han inte ens vågat ligga kvar i sin bädd av rädsla för att trilla ur den om han somnade att han strövat runt likt en nomad på båten efter midnatt och testat möjliga sovplatser tills han slutligen valde en plats på golvet intill Erics säng vilket senare på morgonen varit en något lustig överraskning för Eric.

För min del nådde eländet sitt klimax runt tre på morgonen då en plötslig störtskur forsade in genom takluckan. Från att bara varit fuktig av svett ena sekunden var jag alldeles plaskblöt av regn fem sekunder senare och även om jag fumligt lyckades stänga takluckan ganska snabbt var det inte särskilt kul att fortsätta försöka somna när man var blöt och takluckan dessutom läckte så att det med ojämna mellanrum droppade vatten på kroppen som inte kunde gömmas under någon filt eller liknande eftersom det med stängd lucka var ohyggligt varmt på mina domäner. Jag lyckades dock somna någon timme senare och fick möjligen två timmars sömn men var verkligen helt utmattad i gryningen.

Lite trevligare då var att vi fått napp med båda de två fiskespöna under natten och därmed kunde käka färsk fisk under dagens måltider. Den ena firren var en mahi mahi som jag tidigare provat i Franska Polynesien och den andra var en wahoo. Båda två är mycket välsmakande vitfiskar och färskare än så här blir det ju dessutom aldrig.

För varje timme som gick blev vädret lugnare och efter lunch blev det till riktigt bra segling med lagom mycket vågor och vind. Samtidigt gjorde den tuffa natten sig påmind och till sist bestämde jag mig för att ta en eftermiddagslur. Innan jag somnade försökte jag ta in resmålet vi tagit sikte på - Suwarrow. En plats som jag känner en väldigt stark koppling till och historien bakom detta är verkligen speciell.

För ett antal år sedan fick jag för mig att prova på nätdejting och vid registreringen skulle man välja ett alias. Efter att ha läst Erling Loes bok Expedition L några år tidigare hade Cooköarna surrat runt i mitt huvud från och till och nu fick jag för mig att mitt namn måste hämtas från ögruppen för att på något vis symbolisera mig och vad jag drömde om. Jag valde den ö som lät häftigast bland namnen på kartan - Suwarrow - och det var inte förrän ett tag senare jag började ta reda på lite mer information om just denna ö.

Det visade sig att Suwarrow är en svårtillgänglig men synnerligen paradislik korallatoll. Atollen är en naturpark som tillhör de Norra Cooköarna och har under vissa delar av året två naturparksvakter som bor där men är i övrigt helt obebodd. Dessutom bär denna ö på en mycket spännande historia med en nedgrävd skatt och en verklig Robinson Crusoe-historia.

Namnet såväl som ön tilltalade mig och långt efter att jag lagt ner nätdejtingen återuppstod Suwarrow på nya ställen på Internet som mitt alias. Under detta namn har jag bland annat bloggat om det kanadensiska tungoljebolaget BlackPearl Resources samt om min väg från soffpotatis till en genomförd Svensk Klassiker och en Ironman på 1,5 år för att bara nämna några exempel.

Under åren som gick började jag också forska kring möjligheten att ta sig till Suwarrow utan en egen yacht och det visade sig att det enda bolaget som erbjöd möjligheten var Pacific Expeditions vars hemsida jag ofta letat mig fram till under flera års tid när lusten att drömma mig bort varit som störst.

När planen att resa Jorden Runt började ta form var Suwarrow-pusselbiten den andra som lades efter Rosa Bussarnas tur från Quito till Rio och alla andra stopp längs vägen har sedan mer eller mindre blivit en konsekvens av att tiden före, mellan och efter dessa byggstenar skulle fyllas upp med andra höjdpunkter i detta hörn av världen. Det är nästan ett år sedan jag bokade denna äventyrssegling och den kostar mycket mer än vad som normalt sett ryms i en backpackerbudget men de allra största drömmarna i livet måste få gå utanför de vanliga ramarna.

Jag låg där på min brits och log åt alla dessa år då Suwarrow varit själva definitionen av en stor, nästan oåtkomlig, dröm om paradiset så långt bort man kan komma. Med lite tur med vindriktningarna skulle jag hinna se kokospalmerna på korallatollen precis före skymningen nästa kväll. Det var nära nu. Overkligt nära. Kanske bara ett dygn!

När jag vaknade igen någon timme senare med ett paradisleende på läpparna höll det just på att mörkna. Jag hade fått en stunds god sömn men var långt ifrån färdig med vilandet och så snart jag fått i mig kvällsmaten gick jag till kojs igen och drömde om...min dröm...Suwarrow.

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign