Resor

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

06 Maj
2014-05-20 (06:24)

Om man, som jag, är lite besatt av att resa och har några timmar över finns det få saker som går upp emot att reseplanera på Internet. Jag verkligen älskar att starta upp ifrån ett blankt papper, krita upp datumen som ska planeras samt de höjdpunkter man vill få med och sedan börja lägga pusslet. Nu hade jag en hel dag över till detta och egentligen tre pussel att lägga. Vad skulle jag göra med mina tre veckor på Nya Zealand, vad skulle jag ta mig för på Tonga samt i vilka länder skulle jag röra mig i fram tills i början av augusti då jag har bokade flygbiljetter i Australien?

Jag kände mig inte tillräckligt påläst ännu för att bestämma mig beträffande de närmaste veckorna och den sista frågan kunde jag inte besvara förrän jag visste när jag var färdig med Tonga så jag beslutade mig för att börja där. Det mesta av min grundresearch av detta kungadöme hade gjorts i en hängmatta på Rarotonga så vad det nu mest handlade om var att få till en tanke om hur logistiken skulle hanteras. Allra helst ville jag bege mig ut på en till synes riktigt häftig kajaktur i den norra ögruppen och jag började med att plita ned datumen för denna.

Därefter räknade jag ut vad jag skulle kunna hinna med före och efter turen, kikade på transportalternativen båt och flyg mellan de olika ögrupperna samt vilka veckodagar de gick och säkrade upp att det verkade finnas budgetboenden överallt dit jag ville. Maximalt får man stanna som turist i 31 dagar på Tonga och jag kom ganska snart till insikten att jag faktiskt också skulle behöva en hel månad för att få ihop logistikpusslet. Slutprodukten såg ut som en riktig drömresa med cool trekking, fantastiska stränder, möjligheter till djuphavsfiske och valskådning samt planetens kanske bästa organiserade havskajak-resa i grupp enligt vad jag läst mig till. Eftersom jag redan visste att en hel månad skulle behövas tas i anspråk var det lika bra att boka flyg på momangen ifrån Tonga till Fiji (enda möjliga alternativet om jag inte ville tillbaka till Nya Zeeland och därtill en given destination på resan samt en utmärkt hub för flyg till obskyra Söderhavsriken). Jag kände mig ruggigt nöjd med planen och beslutade mig för att lägga den på eftertankens hylla i en vecka eller så, ungefär som en god paj som ställs in i ugnen för att gräddas innan man kan äta den, innan jag började lägga fler bokningar.

Med flyget till Fiji bokat kunde jag ge mig i kast med den tredje frågeställningen som handlade om att teoretiskt fylla luckan på ungefär två månader från ankomsten till Fiji innan jag behövde befinna mig i Australien. Under seglingsäventyret hade jag nästan stirrat mig blind på kartan i kabyssen över Söderhavet och med de goda beskeden ifrån de svenska skattemyndigheterna i ryggen kände jag mig nu redo att utöka totalbudgeten för att utöver den dyra kajakturen på Tonga kunna trycka in ett par riktigt obskyra Söderhavsriken i min plan som ingen normal människa någonsin hört talas om. Man skulle kunna säga att jag drabbats av Söderhavssjukan men kanske var det egentligen så att samlaren inombords nu börjat snegla mot det här med att bocka av många och märkliga länder?

Gerard och jag hade lagt åtskilliga timmar på The Southern Cross till att diskutera platser, resor och länder och då inte minst små FN-anslutna riken i Söderhavet och jag började nu på allvar kartlägga flygförbindelser och priser till dessa vilket resulterade i några olika möjliga rutter. Väldigt många som rest mycket har förvånansvärt exakt koll på hur många länder de varit i och jag hade nu själv börjat känna dragningen mot detta. Ett par gånger hade jag tillochmed varit inne på Club 100:s hemsida (föreningen för svenskar som varit i minst 100 länder) och sneglat och även om resan dit för min del fortfarande är lång eftersom jag "bara" är halvvägs vet jag att jag kommer nå dit samt att jag kommer ha blykoll på när så sker. Självkännedom kallas det...

Till sist började jag få lite ont i huvudet av allt stirrande på läsplattan men jag kunde ändå känna mig nöjd med dagens insats. I mitt huvud och i mina anteckningar fanns nu ett skelett som kanske inte var helt färdigt men jag hade åtminstone en tanke om framtiden och även resans sista tredjedel kommer bli något alldeles i hästväg. Jag firade mina nya fantastiska planer med en försenad lunch i form av rostat bröd med jordnötssmör och spenderade sedan återstoden av dagen med att dricka kaffe i solen, prata med folk på Verandahs och drömma mig bort.

Italienarna på rummet var verkligen riktigt sköna. Båda två var oerhört intresserade av fotboll och när jag på kvällen berättade att jag kommer ifrån Malmö visste de direkt att Zlatan också kommer därifrån. Det får man väl ändå säga var lite imponerande? Den ena av italienarna härstammade ifrån Bari och när jag påminde honom om Daniel Andersson och Yksel Osmanovski vilka är två tidigare Malmö-exporter till klubben som är jämngamla med mig sken han upp som en sol och ville minnas laget som formades på den tiden som ett av de bästa Bari haft.

Den andra italienaren, Cristian från Rimini som för andra kvällen i rad jublat när jag tillagade tortellini i tomatsås, berättade att han och en annan snubbe just köpt en bil och fått klart med sina working visas så att de nu kunde börja röra på sig söderut till löftena om jobb i Christchurch. De skulle åka om en knapp vecka och planerade turista i några dagar på vägen söderut. Ganska snart hade jag vävt in mig i deras planer fastän jag inte ens träffat den andra snubben och jag hade kanske ett uppslag på hur jag skulle kunna få se lite mer av ön i trevligt sällskap utan att bränna en förmögenhet. Magkänslan sa att detta kunde vara rätt även om det skulle dröja väl länge innan vi kom iväg. Nu skulle jag bara lyckas övertyga dem om att vi borde göra ett stopp vid Waitomo Caves söder om Auckland också, därefter var jag redo att signa upp för en hederlig roadtrip!

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign