Resor

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

07 Maj
2014-05-21 (11:14)

På plats i ett land med något bättre och lite billigare Internet efter månaderna i Söderhavet är det naturligtvis lämpligt att boka in lite telefonsamtal och denna morgon hade jag både bokat mina föräldrar och Matilda på Skype. För att känna mig någorlunda säker på en stabil uppkoppling begav jag mig till det asiatiska Internetcafé där jag redan börjat bli en stammis. Ägarens fru som brukar sitta i kassan pratar knappt ett ord engelska och många av programmen, däribland Skype, är på något asiatiskt språk vilket kan vara lite frustrerande och ofta renderar i en gissningslek men utrustningen är alldeles ny och uppkopplingen är vrålsnabb.

Med båda samtalen avklarade var det sedan dags att komma ut på en löprunda. Jag har bestämt mig för att försöka komma i maraform så att jag eventuellt kan ställa upp i Brisbane Marathon i början av augusti men har inte anmält mig till loppet eftersom jag tvivlar något på träningsmöjligheterna framöver. Här på Nya Zeeland är det dock alldeles perfekta förutsättningar för träning vid denna årstid och nu var det således dags för ännu en återstart.

Precis intill Verendahs Lodge ligger Aucklands allra äldsta park, Western Park. Dess historia går tillbaka till 1873 då en tävling utlystes om att rita en park till att fylla upp denna landyta med och det vinnande bidraget skickades in av två herrar som fick dela på den enorma prissumman tio pund. Jag undrar om de två gentlemännen kunde föreställa sig att en svensk skulle ta en joggingtur i deras park drygt 140 år senare och om det kanske var därför de införde en alldeles galen mördarbacke som jag lyckades ta mig över tre gånger? Planen jag hela tiden hade var att även avsluta med den fruktansvärda backen men när det väl var dags fanns det ingen som helst kräm i låren och jag fick istället förnedra mig med ännu ett varv förbi dagiset som var den alternativa platta vägen man tog om backen undveks.

Det blev drygt sex kilometers löpning denna återstart i ett alldeles fantastiskt höstväder och efteråt dröjde jag mig kvar i parken och gassade i solen innan jag vandrade uppför mördarbacken till mitt hostel. Nöjd med att ha kommit loss med löpningen fick jag sedan inte mycket annat gjort under timmarna som följde. Jag satt växelvis ute på verandan och inne i uppehållsrummet för att skriva dagbok men kände hur inspirationen tröt och kom på att jag faktiskt hade köpt på mig lett par flaskor vin för två dagar sedan för stunder som denna och korkade upp den ena.

Skrivandet gick genast bättre. Cristian dök upp och presenterade skotten Peter som han köpt deras bil tillsammans med och meningen var att vi skulle börja planera vår roadtrip men vi avbröts hela tiden och kom egentligen ingenstans. Tiden gick och till sist föreslog jag att vi skulle gå ut en vända och testa någon av barerna på Ponsonby Road men lyckades inte få med mig någon.

Jag bestämde mig för att själv är bäste dräng. Det är något med detta hostel som gör att man knappt ens kommer loss ifrån ägorna för att det är så trevligt och jag började få lite dåligt samvete över hur lite jag fick gjort i Auckland. Den korta utgången tog mig till två olika barer med alldeles utmärkt Pale Ale vilket behärskas ypperligt i detta land. Onsdagar är dock uppenbarligen inte en dag någon går ut här för alla ställen gapade tomma och för att avsluta dagen drog jag istället till ett libanesiskt hak och käkade en kycklingrulle fylld med så stark chili att jag knappt visste vart jag skulle ta vägen och önskade att jag inte varit så kaxig när jag beställde maten och bad om något kryddstarkt.

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign