Resor

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

11 Maj
2014-05-25 (06:02)

Det är inte direkt varje dag man stöter på en svensk så när en av killarna som jag delat rum med i två nätter plötsligt ställde frågan "Är du svensk?" blev man ju lite ställd. Vi hade pratat kort med varandra tidigare men aldrig presenterat oss och det var först när han sett mig packa upp en Willys-bärkasse ur min backpack som han fattat att vi sannolikt kom ifrån samma land. Själv var han i packningstagen och skulle inleda sin hemresa om bara någon timme efter att ha spenderat 21 månader i Australien och på Nya Zeeland. Det är tur att man inte alltid är värst!

Min morgonplan var att få till en löprunda i Victorias Park (- parken där jag sett knattarna spela rugby under gårdagen) och så snart frukosten hade sänkts började jag byta om och göra mig redo. Inledningen på rundan var en brant nedförsbacke och sedan tog jag varv på varv runt en alldeles platt slinga i den inte särskilt stora parken tills dess att jag kände mig nöjd. Det bör totalt sett ha blivit någonstans mellan sju och åtta kilometer och var naturligtvis inte alls lika jobbigt som under comebacklöpningen några dagar tidigare då jag hade en galen mördarbacke att tampas med.

Efteråt låg jag en lång stund och växelvis njöt och pustade i det gröna gräset innan jag sakta gick uppför den långa backen tillbaka till Ponsonby Backpackers. Där tog jag en kopp kaffe och eftersvettades i skuggan på uteplatsen eftersom det började bli för varmt i solen. Som alltid kände jag en dragning bort till Verandahs Backpackers, stället liksom suger upp en och jag bestämde mig för att gå dit och stämma av en sista gång med grabbarna inför morgondagens avresa. Eftersom jag inte har en fungerande mobiltelefon och endast satt på en mailadress till skotten ville jag veta helt säkert att de fortfarande hade för avsikt att plocka upp mig klockan 10 på morgonen nästa dag.

Grabbarna var på ett alldeles lysande humör inför avresan. De hade alla suttit fast på Verandahs en längre tid (i Cristians och Peters fall hela tre veckor) och bara längtade efter att komma iväg och se något annat av landet. Självklart skulle de komma och hämta mig om bilen (som jag ännu inte hade sett) bara startade försäkrades det och planen låg fast eftersom vädret såg ut att bli helt ok.

Jag fortsatte vidare till mitt asiatiska Internetcafé och spenderade en stor del av eftermiddagen på att sammanställa ett fotoalbum på Facebook ifrån äventyren i Chile vilket även inkluderade Påskön. Många härliga minnen kom över mig för det är inte ofta jag har tid att gå tillbaka och fundera så mycket över det som varit under året eftersom man alltid är så inne i att förbereda det som komma skall.

Träffen med svensken på morgonen och bilderna från tiden med Rosa Bussarna i Sydamerika fick mig på ett lite sentimentalt humör och återigen bubblade känslan av hemlängtan upp om än inte lika kraftfullt som två dagar tidigare. Det är uppenbart att någonting kommit ikapp mig som lägger sig på toppen av den redan jobbiga längtan efter att spendera mer tid med Matilda. Jag känner så tydligt hur jag dras mellan två stora drömmar i form av den stora resan och den stora kärleken och istället för att njuta av min resa har de sista dagarna varit ganska plågsamma när hemlängtan till råga på allt tillkommit. Man får ju anta att det var bra för mig att jag skulle iväg på en roadtrip nästa morgon och bli aktiverad för dessa grubblerier och oron över framtiden som jag känt av här i Auckland har varit kvävande.

Som ett avslut på min tid på Ponsonby Backpackers plockade jag fram köttbiten jag ställt in i kylen två dagar tidigare när jag hoppade av en planerad barbecue och stekte upp den till kvällsmat. Tillbehöret blev den potatissallad jag köpt samma kväll som köttbiten och därmed fick jag till ett stycke enklare lyx, åtminstone i jämförelse med pasta i tomatsås eller ris med bönor som är den typ av rätter jag annars sträcker mig till att laga om något ska fixas i ett hostelkök.

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign