Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2014-05-26 (07:54)
Nya Zeeland hade i viss mån fått mig att börja känna mig gammal på resecirkusen av den enkla anledningen att de som kuskar runt och bor på hostel här i mycket stor utsträckning är europeiska tjugoåringar med working visas som gör sin första eller andra resa (efter Australien). Inte så konstigt egentligen, att kunna arbeta längs vägen är ju ett smart sätt att skramla ihop en reskassa eller förlänga utflykten till andra sidan jorden. Dessutom är Nya Zeeland en väldigt smidig destination för nybörjaren som man enkelt tar sig fram i. För mig som alldeles nyligen hunnit med ganska mycket mer komplicerade resmål försvinner dock lite av äventyrets charm när man inte dagligen ställs inför konfunderande utmaningar och kulturkrockar och förmodligen var denna känsla en av de bidragande orsakerna till att min hjärna börjat gå bananas sedan ankomsten till Nya Zeeland. En känsla av att inte riktigt passa in och att ifrågasätta vad jag egentligen sysslade med, helt enkelt.
Raglan var ett alldeles utmärkt exempel på fenomenet. Vårt hostel var alldeles sprängfyllt med ynglingar som knappt lämnat tonåren och när jag snörde på mig löparskorna för att utforska området i steget möttes jag av trötta blickar från det fåtal resenärer som överhuvudtaget bemödade sig med att stiga upp före lunch. Sånt där håller man liksom inte på med om man befinner sig på ett hostel i en av landets främsta surfingorter. Motion är i det närmaste ett brott mot rådande uppförandeetikett!
Rundan i sig kan benämnas som uppfriskande. Jag följde den landsväg längs kusten som vi kört en bit på under gårdagen när vi var lätt vilse och blev något orolig när jag började flämta som en tok redan efter några minuter. Ambitionen var att hålla på i en timme för att avverka mer än en mil och då är det ingen höjdare om tankarna och lusten att bryta inträder redan efter mindre än tio minuter. Taktiken fick bli att fokusera på det jag såg längs vägen vilket faktiskt påminde en del om Oregons kustlinje men naturligtvis också om Sydöns västkust i detta land. Ett ensligt, utsatt och kuperat landskap med stora vågor och mäktiga vindar utifrån havet som ständigt utmanar allt som försöker växa och leva här. Samtidigt kunde man så tydligt uppleva en del av det som så mycket mer än någonting annat karaktäriserar Nya Zeeland likt evinnerliga mängder ulliga får, betande kor och den evigt gröna färgen i skog och mark som jag inte tror något annat land i världen kan matcha.
Det fick bli till att gissa när jag trodde att jag varit ute i en halvtimme så att jag kunde vända på klacken och ta samma väg tillbaka. Jag hade då tyvärr ännu inte hunnit komma fram till någon av Raglans allra bästa surfstränder som sägs ligga i denna riktning men blev ändå snabbt på mycket bättre humör av att inse hur mycket lättare steget blev. Vad jag inte uppfattat tidigare var att vägen nästan stigit hela tiden men nu hade jag konstant svag nedförsbacke och när jag väl kom tillbaka hade jag egentligen krafter till att fortsätta men en känning i halsen av att en förkylning kunde vara på ingång fick mig ändå att avbryta efter uppskattningsvis en dryg mil. Jag hade nämligen lyckats pricka den tänkta löptimmen på minuten på ren känsla och kände mig barnsligt nöjd med den prestationen.
De unga tyskarna på rummet hade naturligtvis inte stigit upp ännu och jag försökte smyga så gott det gick när jag röjde i väskan för att få fram ombyten efter duschbesöket vilket kändes lite fånigt eftersom vi vid det här laget gick mot lunchtid. Grabbarna i min kvartett var däremot uppe och tycktes ha bestämt sig för en natt till i Raglan som strax därefter bokades. Däremot verkade de inte vara sugna på att vare sig ta surflektioner eller dra iväg med havskajak alternativt mountainbike vilket är ortens tre stora dragplåster och jag kände inte för någon av aktiviteterna på egen hand så istället bestämde jag mig för att strosa runt lite i byn. Jag fastnade en stund vid biblioteket som erbjöd gratis wifi och hamnade sedan på ett bra café där jag beställde in en hamburgertallrik.
Väl tillbaka på vårt hostel hade gänget bestämt sig för de små gratiskajakerna som man fick låna på detta hostel. Med tanke på lågvattnet och de begränsade möjligheterna detta innebar i minikajakerna avstod jag och slappade istället i uppehållsrummet med dagboksskrivande efter att ha knäppt några bilder när de begav sig iväg. En liten smula ångrade jag mig ändå att jag inte fångat möjligheten tidigare under dagen att ta en surflektion på en plats som denna. Ett litet mål med resan har varit att någon gång prova på surfing för första gången i livet men varje gång möjligheten funnits i länder likt Peru, Uruguay och nu även här har jag letat fram ursäkter för att komma undan. Nu skulle det egentligen inte bli särskilt mycket mer vettigt gjort i Raglan undantaget löprundan jag varit ute på men å andra sidan var detta inget stopp jag haft med i mina planer utan endast en plats där jag råkat hamna.
Framåt kvällningen såg vi till att lägga en bokning av en tur inför morgondagens besök i Waitomo-grottorna. Peter var något av en ordningsman i klassen och hade snokat rätt på en mycket prisvärd tur som innehöll det mesta folk tar sig till dessa berömda grottor för att uppleva. Själv föll jag kort därefter igenom och öppnade för andra kvällen i rad en flaska Pinot Gris (har längtat efter bra vin som man har råd att köpa sedan Argentina/Chile) men lyckades åtminstone bjuda bort några glas och därmed undkomma att dricka en hel flaska själv i det trevliga sällskapet. Ofattbart nog hade båda tyskarna redan gått och lagt sig på rummet när jag gick till kojs. De sov verkligen hela tiden och tycktes bara vara uppe för att surfa en kort stund på eftermiddagen. Jag hade nästan glömt hur det var att vara tonåring...
<- Tillbaka
