Resor

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

24 Maj
2014-06-04 (02:32)

Alla dagar kan inte vara sprängfyllda med äventyrsinnehåll och denna lördag var väl egentligen så mycket ett typexempel på en mellandag som en dag ute på en resa likt denna kan bli. Det handlade i huvudsak om att förbereda allt jag kunde inför min månad på Tonga som snart skulle inledas och en betydelsefull del i detta var naturligtvis att få så mycket virtuell tid med Matilda som möjligt eftersom jag var osäker på vilka Internet-möjligheter Tonga skulle erbjuda.

Således fann jag mig själv likt så många gånger förut ta morgonpromenaden till det asiatiska Internetcaféet som sällan hade någon annan gäst än mig. Ibland kunde jag nästan få lite ont i magen när jag tänkte på hur mycket de investerat i ny utrustning och hur få kunder det hade resulterat i men jag behövde då inte skämmas som själv plöjt ner avsevärda summor där på uppkoppling.

När Matilda skulle gå och lägga sig tog jag mig istället till tvätteriet där jag välkomnades med ett "Hello Rickard" av asiatiskan bakom disken innan jag fick ut tvättpåsen. Det finns en klar mysfaktor i att bli igenkänd på detta vis som ett substitut till känslan av befinna sig hemma bland vänner som vet vem man är och de enkla två orden gjorde mig uppriktigt glad. Laddningen med rena kläder kånkades bort till Verandahs där jag sysselsatte mig med att packa om och säkra att alla flytande vätskor likt myggmedel, solkrämer och liknande befann sig i incheckningsbagaget.

Nästa projekt var att räkna resdagar i Australien i augusti och få iväg ett ombokningsförslag till British Airways. Den bit jag bestämt mig för att stryka är det nordvästra hörnet av landet som med sina extrema avstånd ändå skulle vara rätt jobbigt att ta sig an på egen hand samtidigt som de organiserade flerdagarsturerna kostar så mycket som 10 000 sek och uppåt. Flyget från Brisbane till Darwin låg redan perfekt i tiden om jag nu skulle få för mig att anmäla mig till marathonloppet i Brisbane så ändringsförslaget som postades innefattade flygningarna Darwin-Perth, Perth-Sydney, Sydney-London och London-Köpenhamn. Det skulle bli riktigt spännande att få reda på om det var möjligt utan tilläggskostnader och jag hade klart större förhoppningar om saken än jag vågat delge Matilda.

Ärendet därefter var att scanna av jobbmarknaden hemmavid för första gången sedan jag gav mig ut på resan. Jag tror mig ha landat i att försöka skaffa ett jobb inom mitt gamla yrkesgebit i några år för att sedan kanske prova vingarna inom ett helt nytt område när jag har större finansiella muskler till att våga ta en risk än i år efter en kostsam lång äventyrsresa. Mest nyfiken är jag på turism vilket, som av en slump, råkar vara mitt allra största och mest varaktiga intresseområde och dessutom är Matildas utbildningsområde. Jag kikade på jobb i Göteborg, Malmö och Karlstad som är de orter som kan komma ifråga men fann ingenting som jag direkt kände var rätt. En rekryterare jag har förtroende för fick också ett mail med mina tankar och därefter kända jag mig nöjd med att åtminstone försiktigt börjat ta tag i min framtid på ett strukturerat vis.

Dagen innan hade jag unnat mig en extrem njutning för ungefär sjuttio spänn i form av en påse med Estrellas Sourcream & Onion-chips samt en dippa från OLW som jag hittat i en skandinavisk butik här i Auckland. Halva burken med naturell yoghurt jag använt för att blanda ut dippen var kvar och dessutom hade jag rester av en salsa så detta östes ihop och en chipspåse inhandlades i en närbutik. Chips och dippa två dagar i rad är verkligen ett totalt förfall men jag skyllde på skafferitömning och den förbaskade förkylningen som bara vägrade släppa greppet om mig för att döva samvetet. Det är dock inte riktigt så här förberedelserna inför en mara som jag kanske tänkte ställa upp i om tio veckor bör se ut.

Det fanns gott om tid till att skriva dagbok på eftermiddagen och i sällskap av ganska många koppar kaffe hann jag med att kräkas ur mig en hel del text innan Matilda vaknade till en lördag hemma i Sverige och mötte upp mig på Facebook-chatten. Övriga gäster i soffgruppen hade ofantligt roligt åt hur hela jag skiner upp i och sedan bibehåller ett stort leende bara jag har henne på tråden och vår kärlekshistoria är vida känd och återberättad. Jag tror varken hon eller jag någonsin skulle få för oss att utsätta oss för liknande hopplösa förutsättningar igen men den energi hon ger mig är huvudorsaken till att jag känner förväntan snarare än ångest inför hemresan. Hon vill väl faktiskt inte riktigt alltid tro på att det kan vara så och har det bitvis riktigt tufft med hård arbetsbelastning hemmavid och ett evigt väntande på den där karln på andra sidan jordklotet.

Den brittiska pianospelerskan frågade alla som var i rummet om det var ok att hon spelade en stund. Hon är fantastiskt duktig och besitter en egenskap som jag tidigare bara hört talas om men aldrig sett praktiseras i verkligheten. En liten bråkdel av jordens befolkning har ju dragit lotten i livets lotteri att välsignas med absolut gehör och när den argentinska trion dök upp efter att brittiskan spelat ett alldeles fantastiskt pianostycken blev hon utmanad av en i trion att spela hans favoritpianostycke som hon aldrig någonsin hört förut.

Beväpnad med ett Youtube-klipp drog brittiskan sig undan i mindre än tio minuter och återvände sedan, satte sig ner vid pianot och drog av hela det, i amatörens öron tämligen avancerade, stycket fram till en punkt där hon påstod att klippet hade börjat lagga. Folk satt bara och gapade. Nog för att man hört talas om absolut gehör förut men att se det praktiseras på detta vis var ett riktigt minnesvärt ögonblick som väckte både beundran och viss avundsjuka hos mig. Jag klinkade ju på en klassisk gitarr i många år i den kommunala musikskolan i Malmö och vet hur mycket tid även en duktig musiker behöver lägga ner på att öva in ett avancerat stycke och är man därtill halvt tondöv som jag är det ett riktigt hästjobb som skall till innan det låter någorlunda bra.

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign