Resor

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

28 Maj
2014-06-13 (01:54)

Föreställ dig att du föds in i en stor familj som pojke och de flesta av dina äldre syskon också är pojkar. Skulle du då känna dig komfortabel med att dina föräldrar gjorde om dig till en flicka så att du skulle kunna hjälpa resten av familjen med hushållssysslorna? På Tonga är detta ytterst vanligt. Fenomenet kallas fakaleiti vilket översatt till engelska betyder "in the manner of a lady". Fakaleitis finns också på Samoa och i Franska Polynesien och hämtar sitt ursprung i uråldriga polynesiska traditioner. Att bli en fakaleiti kan också vara ett eget val senare i livet och då är det kanske, enligt min egen tolkning, mer närbesläktat med västvärldens transsexualitet men i grunden är detta alltså snarare ett praktiskt sätt att tackla uppdelningen av hushållssysslorna i en stor familj med för många män. Tvärtemot vad man skulle kunna luras till att tro har en fakaleiti en mycket hög social status och därtill egna föreningar som sponsrar diverse positiva sociala initiativ.

Det var det svensk/danska paret Per och Denise som hade gjort mig uppmärksam på det märkliga kulturella fenomenet med fakaleiti och faktum var att det bara på Toni''s Guesthouse fanns två i personalen som var fakaleitis. Dels var det Tonis högra hand Mone som jag visserligen noterat var synnerligen feminin i sin framtoning men icke desto mindre helt uppenbart en man och dels var det den välvuxna personen med jättehuvudet och den lena rösten som bjudit mig på vattenmelon strax efter ankomsten till Tonga. Jag hade verkligen trott att det var en kvinna!

I en Lonely Planet jag lånade av Denise som täckte ett flertal länder i Söderhavet fanns ett textavsnitt om fakaleiti som jag fotograferade som minnesstöd till detta dagboksinlägg och jag passade även på att läsa lite om Vanuatu som hela tiden funnits med i min planerade rutt som ett sista stopp i Söderhavet innan jag når Australien. Därefter lämnade jag tillbaka boken till paret som skulle ta inrikesflyget upp till ögruppen Vava''u om några timmar och önskade dem lycka till på sin fortsatta resa runt jorden.

Det kan kanske tyckas fånigt men jag hade satt av nästan hela dagen till att få all nödvändig dokumentation insänd till bolaget jag anlitat för kajakpaddlingen på Tonga. Den lunta med dokumentation de bett mig att fylla i var verkligen inget att leka med och de fyra olika dokumenten bestod av ett personuppgiftsformulär, ett medicinskt formulär, ett transportformulär samt ett dokument att skriva under där bolaget avsade sig alla former av ansvar för väder, vind och mitt liv. Dokumenten hade jag fått på mail och nu gällde det först och främst att hitta ett ställe där jag kunde skriva ut alla papper.

Mone som skjutsade mig till stan tipsade om att butiken Office Equipment kanske skulle kunna tänkas vara vad jag letade efter och jag inledde därför med att söka efter den butiken i de centrala kvarteren men råkade fastna i den täta spänningen under ett stort träd där ett stort antal män satt och följde ett parti brädspel på ett schackbräde. Jag listade ut att spelet gick ut på att ha pluppar kvar på brädet när alla motståndarens hade slagits ut och att den senaste mästaren alltid satt kvar vid brädet.

Office Equipment låg bortom marknaden och där lät en vänlig kvinna mig logga in på hennes dator så att jag kunde skriva ut alla dokumenten som jag behövde fylla i. Inne i butiken fanns även kontorsskrivbord till salu så jag satte mig vid ett sådant och började fylla i alla uppgifter men gick bet på ett antal punkter som jag skulle behöva kolla upp på nätet likt mitt försäkringsnummer, försäkringsbolagets nödnummer och föräldrarnas adress.

Således behövde jag nät och kom på att baren Reload mittemot Friends påstods ha fritt trådlöst nät för sina gäster. Bartendern skrev ner wifikoden åt mig samtidigt som jag började klunka på en kylskåpskall Popao (lokalbryggd ale) och det gick sedan alldeles utmärkt att ansluta till nätverket men att det sedan inte fungerade att surfa på det var liksom något helt annat. Visst ja, det kanske jag skulle meddelat dig, sa bartendern. Nätet har inte fungerat på två dagar! Aha, svarade jag lite syrligt, jag hade inte tänkt surfa ändå, ville bara kolla om jag kunde ansluta till ert nätverk. Nästan omedelbart därefter skämdes jag över hur dryg jag var men detta var verkligen så himla typiskt Tonga. Folk här trivs helt enkelt inte med att tänka mer än ett steg i taget.

Det slutade alltså med att jag ändå fick gå över gatan och betala för en wifikod hos Friends och när den timmen var slut och jag hade skrivit ner de uppgifter jag behövde bestämde jag mig för att det var läge för en liten turistpaus och vandrade två kvarter bort till det kungliga palatset som ligger ut mot havet. Man får inte lov att komma in på palatsområdet som besökare men ifrån den bortre delen av gallergrindsområdet går det åtminstone att sticka in kameran genom stängslet och få en hygglig bild av den ganska så ståtliga byggnaden där kungen bor.

Åter tillbaka till dagens huvuduppgift! Stegen tog mig således till Office Equipment igen där den vänliga kvinnan scannade hela luntan och ombads skicka filen till min hotmail-adress. Med lite tur skulle alltså dagens huvuduppgift vara så gott som klar nu och det enda som återstod var att granska filens innehåll innan den skickades över till kajakföretaget. Jag hade fått syn på ett Internetcafé längs vägen under dagen och klev in där och fick på tredje försöket en fungerande dator efter att jag först visats till två olika obrukbara maskiner. Tålamod var ordet och det skulle behövas mer av den varan för inte fanns det något inscannat dokument i min inkorg.

Utanför Internetcaféet sprang jag rakt in i dagens lilla höjdpunkt vilket var en nyazeeländsk TV-inspelning. En av huvudgatorna i Nuku''alofa hade spärrats av för att inspelningsteamet skulle kunna filma när Tongas rödklädda rugbylandslag genomförde sin krigsdans och framförde ilskna hälsningar till Nya Zeelands svartklädda nationalhjältar inför ett kommande möte nationerna emellan. Alla som någonsin sett de här krigsdanserna på ett Youtube-klipp vet vad saken handlar om för det är mycket snälla pojkar som plötsligt förvandlas till ytterst ilskna män i ett försök att göra motståndarna darrbenta.

Tillbaka på Office Equipment kändes det nästan som när jag kämpade med administrationen i den lilla butiken Lucky Lucky Motorbike i Kambodja 2007. Jag blev liksom fortfarande bemött med glada leenden och man försökte hjälpa mig så gott det gick även om jag vid det här laget var att betrakta som en ganska jobbig kund. Den nya ordern till den vänliga kvinnan var att skicka den scannade filen både till min hotmail-adress och direkt till kajakföretaget. Jag rättade till en miss jag gjort förra gången genom att be kvinnan kontrollera att mailen verkligen gått iväg och då visade det sig att försändelsen till min adress bara studsade, kanske beroende på filstorleken, men att mailet till kajakföretaget tycktes ha gått fram.

En stor del av dagen hade, precis som befarat, verkligen gått åt till en så enkel uppgift som att skicka en fil men nu verkade uppdraget åtminstone vara slutfört. För att pusta lite satte jag mig en stund under trädet och tittade på brädspelarna och sedan gick jag och tog ett bord på Friends där resten av dagen spenderades på nätet. Jag fick iväg ett mail till kajakföretaget där jag bad dem bekräfta att de fått mina uppgifter, researchade ön jag skulle åka vidare till nästa morgon och väntade på att Matilda skulle vakna vilket hon så småningom gjorde så att vi kunde höras en lång stund eftersom jag inte var helt säker på vilka mina uppkopplingsmöjligheter skulle vara med start under morgondagen.

Precis som tidigare kvällar hämtades jag med sista möjliga shuttle klockan 21. Det var Mone som körde och jag tackade hen (ett ord jag ogillar men här passar det bra) för tipset med att vända mig till Office Equipment. På vägen tillbaka passade jag också på att beställa transport till hamnen nästa morgon och väl framme förberedde jag packningen så gott det gick innan dagen stängdes.

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign