Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2014-06-17 (00:54)
Jag vaknade av att en marscherande musikkår med tydligt fokus på blåsinstrument passerade förbi Sela''s Guesthouse runt klockan 6 på morgonen innan solen gått upp. Är det inte brölade grisar och galande tuppar så är det tydligen bastubor och trumpeter som sätter stopp för min skönhetssömn på Tonga! Friends skulle öppna 07:30 på morgonen enligt deras hemsida och med tanke på hur hungrig jag var när jag vaknade fanns det ingenting att tveka på utan jag stövlade iväg i den riktning som jag fått för mig att centrum låg. Efter några hundra meter fick jag syn på en frisörsalong vilket jag inte sett tidigare under vistelsen på Tonga och jag bestämde mig för att den skulle få en påhälsning senare under dagen. Under gårdagskvällen hade det sagts till mig att det var ungefär fem kvarter ner till havet och det visade sig stämma alldeles utmärkt. Jag chansade därifrån på att ta vänster och blev kort därefter något överraskad när jag fick syn på ett svenskt emblem på en husvägg. Tydligen har Sverige ett konsulat här på Tonga, det känns väl som lite mer än överkurs men samtidigt som en rolig detalj. I övrigt har jag bara sett en liknande myndighetsrepresentation ifrån Nya Zeeland här i Nuku''alofa men är det något vi svenskar alltid varit bra på så är det ju att hålla liv i diplomatiska relationer precis överallt i världen.
Vänster visade sig vara rätt riktning för snart kom jag till kvarteren som jag kände igen. Marknaden med frukt, grönsaker och lokala hantverk, det stora trädet som männen sitter under när de spelar det alternativa schackspelet och sedan gatan med Friends som hade hunnit öppna ungefär tio minuter innan jag anlände. Där beställde jag in en riktigt stadig frukostmeny och sedan körde jag Skype med Matilda för första gången på nästan en vecka. Det började närma sig min havskajaktur nu då jag skulle gå offline i en dryg vecka och jag märkte på henne att det inte var dagar hon såg fram emot särskilt mycket.
Med frukosten och telefonin avklarad bestämde jag mig för att ta sikte på konsulatet, dels för att det vore en kul grej att avlägga en visit men jag hade också ett litet ärende. En av mina mest galna planer som dykt upp på sista tiden är att försöka ta mig till världens minst besökta land som dessutom är världens minsta republik som jag skulle tro att merparten av läsarna aldrig hört talas om. Dilemmat är bara att Nauru, som denna Söderhavsnation heter, är så liten och svårkontaktad att det tycks tröstlöst att få fram aktuell information om gällande visumkrav. Historiskt sett har kravet varit att man som svensk måste skaffa ett visum före ankomsten och kunna uppvisa bevis på ett bokat boende samt en giltig flygbiljett ut ur landet men vissa sidor på nätet gör gällande att så inte längre är fallet. Kanske skulle konsulatet sitta på någon kontakt som kunde hjälpa mig reda ut begreppen för alla mina mail till officiella adresser studsar tillbaka då mailadresserna även på officiella myndighetssidor är felaktiga. Inte heller blir saken lättare av att öns två enda hotell nonchalerar att svara på mina mail...
Först klev jag in genom vad jag trodde var konsultatets entré men hamnade då hos en doktor som pekade inåt gårdsplanen och via en trappa kom jag in i rätt lokaler. En kvinna med ett stort leende tog emot mig i receptionen och jag hänvisades till en handläggare en meter bort. Båda kvinnorna var helt handfallna och kunde inte ett ord svenska så under tiden vi väntade på att konsulinnan skulle få ett uppenbart privat samtal om festförberedelser avslutat inne på sitt kontor lärde jag tjejerna några svenska glosor och pekade ut var jag bor på en Sverigekarta.
Konsulinnan var naturligtvis en stor kvinna från Tonga med ett vant handslag som pratade en felfri engelska och det kändes onekligen lite högtidligt att få skaka tass med henne. Hon gav handläggaren i uppdrag att ringa utrikesdepartementet på Tonga med min frågeställning, ursäktade sig och försvann iväg på ett möte. Självklart kunde inte utrikesdepartementet besvara min fråga över telefon utan gav rådet att jag skulle googla saken (vilket ju är precis vad redan gjort så att det räcker och blir över). Något fascinerad över att konsulatet sysselsätter minst tre heltidsanställda (eftersom affärsförbindelserna med Sverige bör vara begränsade och inga visum behövs för turistande svenskar som stannar i upp till en månad på Tonga) tackade jag för mig en upplevelse rikare och lämnade byggnaden.
Nästa stopp på vägen tillbaka till boendet var hos frisören. Dörren till salongen stod öppen men ingen människa syntes till så jag ropade ett par gånger och fick kontakt med frisörskan som uppenbarligen bodde i huset och precis som alla andra kvinnor som passerat tonåren i detta land var hon en bastant sak. Hennes engelska var tillräckligt bra för en artighetsdialog under tiden som mitt hårsvall kortades av och för precisionsarbetet runt öronen och i nacken jobbade hon med ett rakblad på samma vis som filippinskan som klippte mig på Rarotonga. Notan slutade på beskedliga 45 sek och min samling av kul frisörsalongsnationer på resan utökades så att listan nu består av Guatemala, Peru, Argentina, Cooköarna och Tonga.
Detta var ju i första hand en buffertdag för att jag skulle vara säker på att kunna ta mig till mitt flyg (som för övrigt mycket väntat i klassisk Tonga-stil hade flyttats utan förklaring med några timmar tidigare i veckan) och jag kände mig ganska färdig med Tongatapu sedan tidigare så eftermiddagen ägnades åt slappande, dagboksskrivande och lite hederlig vardagskroppsvård som skäggtrimning, nagelklippning och dusch - typiska sådana där vardagsgrejor som man inte kommer undan bara för att man är på långresa. Dessutom säkrade jag upp att en taxi skulle komma och hämta mig klockan 06:00 nästa morgon och packade i ordning så gott det gick.
På kvällen skulle det dock bli lite roligare. Jag hade försökt få till min första couchsurfing (att bo gratis på en främmande persons soffa) någonsin inför ankomsten till Tonga men det var redan fullt hos den enda aktiva värden i nätverket boendes i Nuku''alofa. Hon hade dock föreslagit att vi skulle ses denna kväll och stället som valts ut var Friends eftersom jag enkelt hittade dit. Jag såg till att vara på plats en timme tidigare för att hinna surfa lite och hela grejen blev mer eller mindre absurd för in på stället ramlade person efter person in som jag lärt känna i olika sammanhang under min dryga vecka på Tonga. Först dök belgaren upp. Han firade dessutom födelsedag och skulle vidare med ett flyg samma natt till Auckland. Med sig hade han en britt som jag pratat med flera gånger på Friends. Sedan dök en av fransmännen upp som jag delade rum med just nu på Sela''s Guesthouse och han följdes av slovenskan Natasa som bott i mitt rum på Toni''s Guesthouse och var med på dagsturen runt Tongatapu. Hon kom i sällskap med en ryska som jag inte träffat förut. Sist av alla anslöt nyazeeländskan Jasmin som jag försökt få en sovplats hos och med sig hade hon den tyska som lyckats lägga beslag på soffplatsen före mig.
Vi slog ihop tre bord. Åtta personer totalt från åtta olika nationer som hade det gemensamt att vi råkade befinna oss på Tonga just nu. Det blev en riktigt trevlig kväll över en bit lasagne och ett par öl. Jag satt närmast tyskan (som varit ute och rest i snart två år nu och strax skulle hem om och vända) och Jasmin (som har ett slags medicin-praktiktjänst på Tonga om jag förstod saken rätt). När folk började bryta upp körde jag en extra nätsession med Matilda och sedan valde jag att promenera hem i mörkret eftersom absolut alla försäkrade att Tonga är helt befriat ifrån alla former av kriminalitet. Det kändes tryggt och bra och föga anade jag där i mörkret att det bara skulle dröja några timmar tills den beskrivningen av landet skulle behöva korrigeras.
Tillbaka på Sela''s Guesthouse satt jag och pratade fotboll med de två fransmännen och den unga tyskan som jag delade sovsal med över varsin kopp te. Vi var nästan de enda gästerna på boendet och alla bröt upp samtidigt för att gå och lägga sig framåt elvasnåret. Jag klädde av mig efter att lampan släckts i rummet och lade mina kläder på min backpack så att jag så tyst som möjligt skulle kunna komma åt dem och smita ut tidigt på morgonen. Nätet var fortfarande öppet och jag hann surfa en liten stund på plattan innan det stängdes. Då lät det som att de andra sov. Det gjorde jag strax också.
<- Tillbaka
