Resor

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

17 Juni
2014-06-26 (06:35)

Lite duktig tyckte jag nog ändå att jag var när jag försvann ut på en löprunda så fort det började ljusna. Mitt mål var att få till ytterligare ett medeldistanspass på Vava''u, gärna längre än det förra. Så blev det också. Totalt 14 km på 1:23 längs samma väg som sist med den enda skillnaden att jag fortsatte en bit vidare in i ett plantageområde innan jag vände. Folk längs vägen blev inte lika uppspelta över att se mig denna gång, antingen beroende på morgontrötthet eller att nyhetens behag lagt sig. Den stora överraskningen var istället att höra mitt namn ropas längs vägen. Det var Kava som satt där på en stenmur tillsammans med några vänner och vi stämde av att allt var bra med varandra under tiden som jag befann mig i rörelse.

Rutinen att efter frukosten ta en kopp kaffe på Café Tropicana och surfa en stund följdes även denna morgon men därefter fick jag skynda mig tillbaka till hotellkomplexet för att hinna checka ut i tid. Tjejerna i receptionen, som alltid hälsade på mig med mitt namn och överraskande korrekt uttal, försäkrade att det inte var några problem med att jag lät den stora väskan bli stående intill receptionsdisken under dagen. Om det skulle bli en avresa med färja förväntades det ske tidigast efter mörkrets inbrott och annars var jag varmt välkommen tillbaka.

Nere i hamnen chockades jag dubbelt. Först av att det faktiskt satt en kvinna inne i containern som skulle föreställa en biljettkassa och sedan av beskedet att ingen färja härifrån skulle stanna i Ha''apai under de närmaste två veckorna. En jättelik kyrkokonferens följt av kungens födelsedagsfirande de kommande veckorna hade tydligen satt det ordinarie schemat ur spel. Jag drog mig tillbaka för att grubbla över hur den återstående tiden på Tonga nu skulle fördrivas och tog istället tag i det pågående polisärendet.

På polisstationen blev det riktigt spännande. Efter att jag ännu en gång, för vilken gång i ordningen höll jag redan på att tappa räkningen på, förklarat vad mitt ärende gick ut på kallades jag in i ett avskilt förhörsrum för ett allvarligt samtal med den högsta kommissarien som var tillbaka på plats efter tjänsteresan. Med allvarsam min höll han ett förhör och slog då och då myndigt med pennan i skrivbordet bakom sina pappershögar som för att understryka att någon detalj var särskilt viktig. Han ursäktade sig naturligtvis aldrig å sin poliskårs vägnar för den långsamma handläggningstiden men jag märkte på honom att han inte var nöjd med det bemötande jag fått av kollegorna och jag lovades faktiskt att han personligen skulle tillse att en rapport blev färdigskriven åt mig tills nästa dag (jag påstod att jag skulle lämna Vava''u då vilket faktiskt kunde vara sant, jag hade inte en aning längre)!

För att försöka samla tankarna tog jag en tidig lunch på Bellavista. Det taiwanesiska syskonparet satt också där och såg uppgivna ut efter dagens besked om färjan men själv var jag ännu inte helt redo att kasta in handduken. Det borde finnas fler möjligheter att ta sig till Ha''apai? Jag frågade runt en del bland yachties om möjligheten att hoppa på en skuta men ingen tar det hållet på grund av vindarna utan det är därifrån man kommer innan man seglar vidare mot Fiji. Däremot nämnde en person att det skulle finnas en fraktbåt vars namn jag fick som kanske skulle kunna vara en lead?

För att kunna lista mina möjligheter behövde jag ytterligare lite info nere i hamnen och fick då först klart för mig att fraktbåten saknade tillstånd att ta ombord passagerare. I biljettbåset berättades det att nästa färja till Nuku''alofa skulle avgå på fredagen (om tre dagar) förutsatt att planen höll vilket den aldrig gör på Tonga. Mina alternativ var således svindyrt flyg till Nuku''alofa alternativt en dygnslång färd på båt till samma stad om några dagar. Ha''apai verkade vara kört.

Lite uppgiven började jag vandra med nedsänkt huvud tillbaka mot mitt hotell för att checka in igen då jag hamnade i samtal med folk som nämnde ett tredje färjebolag. Detta var jag tvungen att undersöka vidare! Tillbaka igen i hamnen fick jag reda på att detta färjebolag faktiskt inte ens har ett kontor eller en biljettkassa utan endast kan kontaktas via telefon. Jag fick kvinnan i konkurrentens kassa att ringa upp dem och beskedet var att avgången planerades till nästa kväll med ett stopp i Ha''apai! Perfekt! Man får aldrig ge upp hoppet och sluta kämpa i detta land.

Tjejerna i receptionen hade aldrig hört talas om båten jag skulle åka med nästa kväll men jag fick dem till att ringa runt lite och efter en stund hade de fått bekräftat att denna fraktbåt som har tillstånd att ta passagerare skulle avgå nästa kväll. Nu hade jag samma besked från två olika källor och kunde andas ut. Jag tilldelades samma rum som de senaste nätterna men var tvungen att fylla i alla papper en gång till. Här trodde man att öststaterna avvecklades i början på 90-talet och så har Tonga valt att ta upp detta tveksamma arv långt in på 2000-talet!

Mina framgångar firades i poolbaren på hotellkomplexet. Konspirationsteoretikern Richard dök upp och höll en lång föreläsning om övervakning, judiska bankirer och Sveriges roll som lydstat till USA som jag bara lyssnade till med ett halvt öra. När han lämnat in förflyttade jag mig istället till Bounty Bar och hade ett trevligt samtal med en man från Liverpool-trakten om brittisk humor. Här växlade verkligen ämnena hejvilt!

Efter rätt många öl på ganska kort tid började det kännas lite slirigt och jag drog i handbromsen. Istället för en fortsatt barrunda gick jag tillbaka till rummet och vilade en stund och sedan plockade jag med läsplattan till The Aquarium för att chatta med Matilda. Den tjocka sjöbusen ifrån Nya Zeeland som haft Adam och Anna ombord på sin segelbåt var också på plats och vi kom i en stunds samspråk men i övrigt höll jag mig mest på min kant, nöjd som få med att ha en plan igen.

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign