Resor

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

22 Juni
2014-07-01 (11:47)

Jag hade varit på bageriet och köpt bröd under lördagen för att inte bli utan mat nu när det var söndag igen och allting förväntades vara stängt. Jordgubbsmarmelad fanns med i väskan sedan tidigare och Tom bjöd på förvånansvärt gott kaffe så det blev en riktigt välsmakande frukost i gott sällskap. På något vis hade jag visat ett så pass stort intresse för Toms vetenskapliga expedition som skulle inledas nästa morgon att jag plötsligen fann mig själv vara invävd i planerna.

I ärlighetens namn förstod jag inte riktigt fullt ut vilken typ av mätningar Tom skulle göra på den aktiva vulkanön Tofua som tidigare varit bebodd men hade evakuerats i samband med ett vulkanutbrott en massa år tidigare. Han arbetar för ett privat företag som säljer någon typ av lösningar till länder och uppdraget för hans del är att göra inledande undersökningar baserade på en tes företaget har. Vid tidigare uppdrag har han bott själv på en öde ö i Indiska Oceanen och nu var det alltså dags för tre månader på Söderhavsön Tofua som tillhör Ha''apai-gruppen.

Tom föreslog alltså att jag skulle följa med på resan nästa morgon till ön och sedan återvända tillbaka till land med samma båt nästa dag. Allt var redan betalt, likt mat och transport och min roll skulle mest vara att fungera som sällskap men kanske även lite bärhjälp. En gratis Söderhavsutflykt tillsammans med intressant sällskap lockade naturligtvis oerhört mycket mer än att slå ihjäl tid på Tongatapu och dessutom skulle jag få ytterligare en chans att se valar. Egentligen har valsäsongen inte riktigt börjat ännu men rapporter börjar komma in om att de första valarna nu skymtas både här och där.

Jag bestämde mig för att viga den fortsatta dagen åt administrativt arbete. I första hand gick detta ut på att åter gå igenom och stämma av alla mina bokade flygtider och sedan titta på de möjligheter som fanns däremellan. Den stora frågeställningen för tillfället var om jag skulle ge mig på att flyga till pyttenationen Tuvalu. Priset hade höjts med ytterligare en femhundring för de datum som passade mig allra bäst och det började kännas väldigt tveksamt. Dessutom kikade jag på alla tillgängliga alternativ för att komma till och från Vanuatu så billigt som möjligt. Jag var nära beslut beträffande min resterande rutt nu men ville sova en natt till på saken för att inte ångra mig senare.

Den andra tunga administrativa punkten på listan var att skaffa ett turistvisum till Australien giltigt i upp till tre månader. Detta är inte särskilt komplicerat och processen sköts helt online men när man har en slö uppkoppling tar det en liten stund. Efter en del krångel som orsakades av det tröga nätverket fick jag till sist iväg min ansökan och sedan tror jag inte det dröjde mer än en timme innan svaret studsade tillbaka ifrån det stora landet "down under" att jag var välkommen på besök. Det tackar man för!

Även om det var söndag med allt vad det innebär känns det inte bra att inte ens ha stuckit nyllet utanför dörren på hela dagen och jag tvingade mig själv till att satsa på en löprunda även om lusten egentligen inte fanns där. Efter den senaste tidens långsamma medeldistanspass ville jag öka upp pulsträningen ett hack utan att ändå springa på med full satsning och valde därför att köra milen. Ifrån Sela''s Guesthouse tog jag sikte på havet en dryg kilometer bort och följde sedan strandpromenaden tills en bit efter att huvudstaden liksom tog slut innan jag vände efter en halvmil och joggade samma väg tillbaka. Det kändes ok, om än inte fantastiskt och det fina med rundan var naturligtvis att följa solnedgången över havet. Milen tog mig 56 minuter vilket var en minuts långsammare tempo än jag hade planerat för. Ingen katastrof på något vis med tanke på att det fanns gott om ytterligare krafter i kroppen men inte heller ett pangbesked.

Tyvärr fick jag ett tråkigt besked när jag kom tillbaka ifrån joggingturen. Väderutsikterna inför morgondagen såg inte särskilt lovande ut med både regn och rejäl motvind om man tog sikte norröver och därför ville mannen Tom hyrt båt av hålla nere farkostens lastvikt för att vara säker på att hinna fram före mörkrets inbrott. Enklast att plocka bort från båten var naturligtvis den överflödiga svensken och därmed dog det lilla specialäventyret som jag hunnit bli riktigt uppspelt över under dagen. Tyvärr! Således satt jag med ytterligare tre heldagar att slå ihjäl i Nuku''alofa. Det kändes i ärlighetens namn inte särskilt spännande.

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign