Resor

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

25 Juni
2014-07-05 (17:10)

Min allra sista tidsdödardag på Tonga inleddes precis som de två föregående dagarna med ett besök på Friends efter att jag meddelat att det inte blev någon arkeologi för min del heller denna dag på grund av det dåliga vädret. Ännu en tidsdödaraktivitet som regnat bort således även om jag kanske inte tyckte att arkeologin var lika trist att missa som båtfärden till Tofua. På vägen tillbaka till Sela''s Guesthouse efter kaffe och Skype kompletteringshandlade jag en ny burk pastasås i affären och lade mig sedan på sängen i sovsalen.

Egentligen var det nog ofrånkomligt att jag förr eller senare skulle falla dit och börja räkna länder på riktigt med tanke på hur mycket jag älskar statistik, siffror och resor. Förvånansvärt många välberesta äventyrare har exakt koll på hur många länder de besökt i livet och jag kan ju naturligtvis inte vara sämre. Tendenserna hade funnits redan i Sydamerika och nu fann jag mig själv allt oftare surfa in på hemsidorna för Club 100 och Most Traveled People. Någonstans längs vägen har jag bestämt mig för att sätta upp drömmen om att besöka alla världens länder som ett livslångt projekt. Det är inte helt orealistiskt att jag ska kunna genomföra det men jag har lovat mig själv att aldrig kapitulera och falla in i en hets där jag glömmer bort att uppleva platserna jag kommer till bara för att kunna nå målet. Behövs det en månad för att få till en bra resa på Tonga måste man sätta av en månad, det är ändå huvuddevisen.

Några frågar sig säkert hur Matilda tacklar mina knäppa idéer? I detta fallet kan de nog vara ganska lugna för vi talar faktiskt om tjejen som spenderat åtskilliga timmar på att måla upp världskartan på väggen i vardagsrummet i Karlstad. Hon är invigd i dessa tankegångar och suckar väl ibland åt saken men bokför samtidigt själv ytterst noga på Tripadvisor vilka städer och länder hon besökt. Att hon sedan ser lite mer nyktert och realistiskt på projektet och ifrågasätter varifrån pengarna och tiden ska komma är en bonus för jag behöver någon som tar ner mig på jorden ibland när drömmarna blir allt för galna. Färre än tio svenskar har förresten besökt alla jordens FN-länder som är strax under 200 till antalet så det är inte en bedrift man bara snyter ur näsan.

För att utmana mig själv gav jag mig på att försöka lista alla jordens länder. Det tog sin lilla tid men när jag var färdig saknade jag bara tre vilket kändes som en fullt godkänd insats för att vara första försöket och jag tror inte särskilt många läsare skulle kunna klå den prestationen? Senare på kvällen erkände jag (lite skamsen) för Matilda vad jag sysslat med men hon förstod direkt och berättade att hon då och då försöker sig på samma sak med staterna i USA. My kind of girl...

Efter landsövningen började jag tyngas lite av dåligt samvete över att jag låg på en säng och slösade bort dagen. Därför satte jag igång med att författa grundmallen till ett personligt brev avsett för framtida jobbansökningar. Mitt i det seriösa författandet var det dock dags för ett nytt överraskande återseende. Efter fyra nätter helt solo i sovsalen öppnades nämligen dörren och in kom Adam och Anna - det brittiska paret som jag slog följe med till Taste of Tonga uppe i Vava''u. Jag borde ha lärt mig vid det här laget att det blir återseenden hela tiden på Tonga men blev ändå lite förvånad. Ännu lustigare blev det när de dessutom kunde rapportera att stället de först åkt till (men som var fullbelagt) hade haft det taiwanesiska syskonparet som gäster. Samma turister hela tiden!

Dagens pastaladdning hade inte varit lika våldsam som gårdagens och jag kände mig ovanligt väl förberedd för att ta sikte på ett rejält medeldistanspass. Rundan som valdes var samma som för ett par dagar sedan. Jag hade fått för mig att man skulle kunna följa kustlinjen hur långt som helst den vägen men efter sex kilometer var det stopp och man fick vända. Istället byggde jag på med ett antal extra knixar ute vid vattnet i centrala Nuku''alofa där jag faktiskt för första gången stötte på andra löpare på Tonga. Tongatapu är, sett till kuperingen, kanske världens mest tacksamma plats att löpträna på men jag tycker ändå inte att en runda på 16 km som tog 1:30 skall förringas. Mitt maratempo kommer definitivt inte vara högre än så och känslan i kroppen var sanslöst bra vilket kanske berodde på att kostförberedelser och liknande för en gångs skull var ordentliga.

Lite skryt och skrävel om detta blev det naturligtvis med Matilda på chatten utöver samtalet om världens länder och USA:s stater. I övrigt såg jag till att förbereda packningen inför morgondagens flygtur till Fiji. Så härligt det skulle bli att komma iväg till något nytt! De tre första veckorna på Tonga hade varit riktigt bra men den här avslutande buffertveckan hade kommit att förvandlas till det tråkigaste sömnpiller man kan tänka sig.

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign