Resor

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

26 Juni
2014-07-05 (17:11)

Tonga. Så enkelt på ytan men samtidigt så oerhört komplicerat när man börjar ta sig an denna fascinerande samling av öar som är helt unik i Söderhavet på så vis att man aldrig underkastat sig någon främmande makt. Med en hängivet religiös befolkning, en kung som fortfarande har en hel del att säga till om, enorma doser av gästfrihet och samtidigt en inställning till tider och tidtabeller som gör det till en ständig utmaning att vara på resande fot i landet. När jag nu blickade tillbaka på min månad här fullkomligen älskade jag de tre första veckornas ständiga utmaningar och intressanta upplevelser men jag blev uttråkad under den sista veckan som jag mer eller mindre bara satt av i väntan på flyget till Fiji.

Riktigt så off the beaten track har jag nog aldrig rest förut möjligen undantaget korta passager i Kambodja och seglingen på den här resan till norra Cooköarna. Belöningen har varit enastående i form av alldeles genuina upplevelser likt kava-ceremonin under min havskajakpaddling i Vava''us övärld och bilflaksturerna genom plantagerna på Eua. En annan stor skillnad jämfört med exempelvis organiserade bussresor i Sydamerika är att de få andra resenärerna man möter verkligen är resenärer snarare än semesterfirare. Inget ont om semesterfirare men resenärerna är ett steg längre på hängivenhetsskalan och betydligt oftare än semesterfirarna oförglömliga karaktärer med fascinerande historier och livsöden.

För de flesta av öarna på Tonga finns inga turistbroschyrer med riktiga kartor utan man tar sig fram med handritade varianter eller muntliga vägbeskrivningar och hoppas lite på turen samt att stöta på lokalbor som vet något längs vägen. Folk förstår inte riktigt konceptet turism och blir lika chockade varje gång man förklarar att man inte har något annat ärende på plats mer än att se sig omkring. Det passar liksom inte in i deras tankevärld. De givna höjdpunkterna under min Tonga-månad var dagarna på Eua samt delar av den lite för långa havskajakpaddlingen runt den norra ögruppen Vava''u. Samtidigt sörjer jag en aning att jag inte riktigt fick till besöket i Ha''apai-gruppen eftersom vädergudarna och det egna tålamodet arbetade emot mig.

Peter lät faktiskt lite nedstämd när han med sin karakteristiska basröst tog farväl av mig på morgonen och inte undra på det. Det i princip enda sällskapet som nu återstod för honom de närmaste veckorna på Sela''s Guesthouse var tjugo stycken trettio år yngre tjejer som han inte hade mer gemensamt med än nationaliteten och ett intresse för arkeologi.

Min taxi kom faktiskt, precis som förra gången jag lämnade stället, på utsatt tid vilket verkligen är värt att kommentera på Tonga mer än någon annanstans. På den internationella flygplatsen sprang jag naturligtvis på det taiwanesiska syskonparet som nu, precis som jag, tog sikte på Fiji. De hade suttit fast på Tongatapu i en hel vecka och hade aldrig ens lyckats ta sig till Eua på grund av strul med färjan. Jag var föga förvånad. Efter incheckningen blev jag dock förvånad på riktigt då jag fick syn på en TV som visade fotboll live ifrån VM. Jag överdriver inte om jag påstår att jag frågat femtio personer om det är möjligt att se matcher ifrån dessa fotbollsmästerskap på TV och absolut alla har svarat att sådana kanaler är omöjliga att få in på Tonga. Ändå kunde jag nu se den andra halvleken ifrån Frankrike-Ecuador i gruppspelets sista omgång live. Det var bara ett så typiskt avslut på en oförglömlig månad.

Den händelselösa flygningen gjordes med det seriösa bolaget Fiji Airways. Detta flygbolag tar i stor utsträckning ett ensamt helhetsansvar för att binda samman de mest betydelsefulla öarna i de västra och centrala delarna av Söderhavet med sina flygrutter ifrån den internationella flygplatsen i staden Nadi. Man kände redan efter landningen i Nadi att detta var en så oerhört mycket mer organiserad och strukturerad plats och den känslan underströks när den upphämtningsservice som jag beställt ifrån mitt hostel fungerade klanderfritt.

Så särskilt mycket av Nadi fick jag inte se under den tio minuter långa bilfärden till Bamboo Beach (som är ett stort och populärt hostel beläget vid stranden) eftersom jag färdades i riktning från staden. Jag hade valt stället eftersom det var högst rankat i Nadi på Tripadvisor och dessutom erbjöd fri upphämtning ifrån flygplatsen samt gratis wifi. Generellt sett kan man säga att min resa härifrån och framåt är betydligt mindre researchad än vad den varit tidigare och det enda jag visste säkert om dessa två kommande veckor var att de huvudsakligen skulle vikas åt ögruppen Yasawas som min gamla attackturist-kollega Jonathan (ifrån veckorna i Centralamerika) hade lovordat något oerhört.

Så snart jag checkat in och blivit visad till min sovsal gjorde jag ett besök vid komplexets traveldesk där jag fick en del värdefull information samt en fin katalog att studera. Jag hade inte sett en turistbroschyr på en månad så det kom nästan som en liten chock att läsa riktiga färjetidtabeller och se bilder på de alternativ man hade. Det kändes lämpligt att lägga in en dag för förberedelser innan jag började båtluffa och därmed skulle jag inte behöva ta några beslut beträffande bokningen förrän nästa dag så istället slog jag mig ner på uteserveringen för att käka och titta på folk som spelade beachvolley i solnedgången. Det trådlösa nätverket nådde ut till min plats och jag passade naturligtvis på att meddela hemåt att flygningen gått bra och att jag nu bytt land. Fiji alltså, en dröm för många men mer ett pliktskyldigt stopp för mig längs vägen för att kunna nå ännu mer extrema destinationer.

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign