Resor

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

30 Juni
2014-07-08 (06:58)

Egentligen var det kanske tur att det inte serverades pannkakor även denna sista morgon på ön Naviti och dess största resort Korovou med tanke på hur mycket jag ätit under gårdagen. Meningen var att jag skulle lyckas göra mig av med något kilo extra last nu under de sista veckorna fram till Brisbane Marathon men utan löpträningsmöjligheter och istället massor med god serverad mat blir det nog svårt att sköta den biten så länge jag befinner mig på båtluff i Yasawas.

I samband med utcheckningen fick jag klart för mig att nästa ställe jag markerat i katalogen skulle komma att kosta extra utöver vad jag redan betalat för helpensionspaketet. Det fick mig att lägga om planerna och istället be manskvinnan i receptionen att boka in mig på samma resort som Radana skulle till. Safe Landing, som det stället heter, ligger på ön Nacula som är belägen så långt upp i norr av Yasawas som man kan komma med färjan, precis som resorten jag egentligen hade tänkt åka till. Ytterligare ett gäng som bott på Korovou men åkt föregående dag skulle också finnas på plats på Safe Landing så det borde ändå kunna bli ett bra stopp kryddat med möjligheten att göra en utflykt till världens kanske mest berömda lagun - Den Blå Lagunen.

Systemet är likadant på alla resorterna här beträffande bagage. Man fäster en färgad tag med koden för den destination man är på väg till på sin stora väska och säkerställer att den hamnar i rätt bagagehög (syd eller nord beroende på riktningen man ska), därefter sköter resort- och färjepersonalen allt tungt kånkande och själv fokuserar man bara på att komma med rätt båt efter att en ensemble sjungit och spelat avskedsmusik. Varje gång jag låter någon bära mitt bagage eller spela turistiga visor för mig känner jag hur mitt resenärsrykte skamfilas en aning men det är samtidigt svårt att låta bli att njuta av några extra doser lyx i en miljö som denna.

Turen med färjan var inte så lång den här förmiddagen och när jag och Radana hoppade i motorbåten som skulle ta oss till Safe Landing fick vi sällskap av ett yngre danskt par, australiensiskan Hannah och en skum tyska. Det serverades lunch direkt när vi kom fram och efter ett par återseendekramar med några Korovou-veteraner bokade jag in mig på snorklingsturen till Den Blå Lagunen redan samma eftermiddag.

Vid incheckningen skulle en av alla dessa krullhåriga fijikvinnor (de liknar inte alls kvinnorna på Tonga eller Cooköarna) placera mig i en mycket trång sovsal med gnisslande våningssängar där det i övrigt bara bodde kvinnor. Jag hann dock knappt ställa av bagaget innan hon ångrade sig och uppgraderade mig till en egen lyxig hydda med jättesäng samt privat toalett och dusch. Detta fick flera tjejer att bli upprörda av en massa olika anledningar (alla tänkbara utom att de saknade mig utan istället att de fick dela en dusch på åtta personer, att de fick sova i gnisslande våningssängar och att de hade betalat lika mycket som jag). Självklart gjorde jag precis allt vad jag kunde för att spä på deras avundsjuka genom att aldrig missa ett tillfälle till att berätta hur tyst det var på mitt rum, vilka sköna strålar jag hade i duschen och att det var alldeles himmelskt att sträcka ut sig i min dubbelsäng.

Det blev jag, Radana, Hannah och den skumma tyskan som åkte iväg med motorbåten till den andra sidan sundet för den emotsedda utflykten. I bloggar jag läst på senare tid har det förekommit diverse olika uppgifter runt om man får ta sig till denna inspelningsplats som är privatägd men jag kunde aldrig uppfatta att det fanns några bekymmer med den saken. Den fina och ganska långa stranden kom snart i sikte. Båten stannades inte så långt ifrån den plats där stranden övergår i en ren sandbank och innan vi hoppade i plurret hjälptes vi åt att mata fiskarna vid korallrevet med medhavda brödbitar. De flesta av de många fiskarna var svart-vit-randiga krabater stora som en knäskål men i den enorma mängden av fisk som jagade efter vårt bröd fanns också några papegojfiskar.

Snorklingen blev en ny upplevelse på så vis att jag aldrig förut simmat fram och tillbaka genom ett så jättelikt fiskstim. Det var så mycket svart och vitt överallt att jag blev alldeles snurrig. I övrigt var dock inte korallerna något extra vilket man får anta beror på att de besöks av turister varje dag året om och säkert tar massor med stryk av folk som ställer sig på dem.

Äventyrsromantiken i filmen Den Blå Lagunen där huvudrollerna spelades av en då endast 14 år gammal Brooke Shields samt Christopher Atkins blev en stor framgång på biodukarna världen över 1980 och filmen har på många vis spätt på drömbilden av att den perfekta paradismiljön ska finnas i Söderhavet. De flesta scenerna spelades in på ön Nanuya Levu och dess strand som vi nu klev i land på.

Jag vet att jag sett hela filmen men kan inte minnas särskilt mycket av den och därför var det svårt att avgöra om filmen gjorde ön rättvisa. Det är helt klart en mycket läcker plats även om jag sett vackrare stränder både på Aitutaki och norra Tonga. Självklart är vattnet i lagunen vackert blått i flera olika nyanser, skam vore det ju annars och vi roade oss under vistelsen på ön med att ta hoppbilder och skriva Fiji i sanden så att det inte skulle bli några tveksamheter i fotoalbumen hemma vart bilderna hade tagits.

Inför återfärden med motorbåten blev vi beordrade att ta på flytvästarna och strax förstod man varför. Tydligen stod vansinneskörning i högsta möjliga fart på schemat och man flög så högt upp ifrån träsätet när vissa av vågorna passerades att jag ett tag trodde jag skulle lämna båtfärden könlös efter några kärleksbefriade landningar. Så snart vi kommit tillbaka till Safe Landing upplyste jag noga alla tjejerna ifrån sovsalen att jag nu skulle dra mig tillbaka till mina privata duschutrymmen i några timmar vilket gjorde dem härligt upprörda av ilska och avundsjuka.

Efter kvällsmaten bestod kvällens underhållning av ännu en danskurs som jag gärna slapp undan och istället chattade jag såklart med Matilda och berättade om min lyxiga uppgradering samt snorklingsutflykten till Den Blå Lagunen. När vi var färdiga förklarade jag sedan högt och ljudligt att det var dags att sträcka ut sig i den rekordstora sängen och kunde känna mordlystna blickar riktas mot mig. Kanske hade jag dragit saken lite för långt den här gången för inte ens ett försök till ett avväpnande leende tycktes gå hem i kvällsmörkret? Lite dåligt samvete kände jag allt för en kort stund men det gick snabbt över och jag njöt verkligen till max av den tur jag hade haft med rumsfördelningen samtidigt som jag sköljde av fötterna i en vattenbalja innan jag klev in i min privata boning så att jag skulle dra in så lite sand som möjligt på mina lyxdomäner.

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign