Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2014-07-12 (06:43)
Trots en mer än tveksam start hade Wayalailai blivit ett riktigt bra stopp tack vare gårdagens häftiga vandring till klipptoppen, resortpersonalens avspända Fiji-night och roliga drinking games före läggdags. Eftersom min plan var att åka med färjan söderut efter att den hade varit uppe i norr och vänt återstod fortfarande rätt många timmar att slå ihjäl innan det var dags för boarding. Dansken, schweizaren och tjejerna från Australien stack iväg på en betald snorkelsafari och jag blev naturligtvis snabbt uttråkad på hemmaplan när det inte ens fanns någon att prata med.
Viss tid lades på att sitta i omväxlande sol och skugga för att skriva dagbok men vädret var irriterande med en störande kall blåst. Tog man skydd för den blev det för varmt och valde man blåst blev det för kallt. Stora semesterproblem! Så dök en märklig fransman upp som jag inte hade sett tidigare vilket strax fick sin förklaring. Denna tok hade inte tagit sig till ön med färjan utan anlänt i skymningen under gårdagskvällen efter ett åttatimmarspass i en havskajak! Givet att det hade börjat blåsa upp redan under gårdagseftermiddagen, hur långt han faktiskt tagit sig och att jag själv har alldeles färsk erfarenhet av hur jobbigt det blir att paddla efter någon timme i blåst kunde jag inte vara annat än imponerad.
Vad lokalbefolkningen egentligen anser om sådana stollar vet jag egentligen inte. Han hade tydligen dykt upp i byn på ön under gårdagskvällen och försökt byta till sig en sängplats mot fisk han fångat längs vägen. De hade visat honom till resorten. Söderhavet drar onekligen till sig de mest märkliga av världens överlevnadskufar och här var ännu en i raden.
Med tanke på att vädret inte var optimalt hade jag väntat mig en försenad färja och blev förvånad när jag som enda resenär beordrades ut i motorbåten tidigare än utsatt tid. Detta fick dock sin förklaring när båten tog mig till stranden på andra sidan sundet som skiljer öarna Waya Lailai och Kuata åt. Tydligen ville båtkillarna slippa arbete hemmavid och åkte därför över hit för att lägga sig och slappa i skuggan på stranden för det var nämligen vad de gjorde omedelbart efter att båten ankrats. Själv trampade jag fram och tillbaka längs stranden barfota och förlängde sträckan genom att även nöta på en klippstrand med mina fotsulor. Jag har så svårt att sitta still om jag är uttråkad!
När färjan slutligen kom inom synhåll hade båtkillarna maskat bort uppåt en timmes arbetstid. Snyggt jobbat! Väl ombord på färjan bokade jag boende en halvtimme söderut och gick sedan ut på däck där jag mötte Radana som uppdaterade mig på vad hon och Hannah haft för sig under de senaste dagarna. För Radanas del var den stora livsdrömmen om Fiji nu över och ett par dagar i Perth samt en större konferenspresentation väntade innan hon skulle flyga hem igen till familjen i Prag. Jag kommer nog mest komma ihåg henne för hur sur hon blev om man påstod att Tjeckien tillhör Östeuropa. Hon vill inte alls kopplas till gamla öst och anser dessutom påståendet vara felaktigt geografiskt eftersom exempelvis Österrike då ligger lika mycket åt väderstrecket så rätt benämning ska vara Centraleuropa. Det går inte ens att diskutera saken med henne utan att hon blir upprörd vilket jag och Hannah tidigare nyttjat som ett sätt att retas i lagom dos. Radana har dessutom inte övertygat mig. Tjeckien är en klassisk öststat - men aldrig att jag skulle vågat säga det som ett avsked!
Mitt nya mål var den pyttelilla ön Beachcomber som man promenerar runt på fem minuter av långsamt strosande. En gång i tiden ansågs Beachcomber vara Söderhavets främsta partydestination men nuförtiden är ön inte lika het på området även om man försöker skilja sig från mängden just genom att trycka på festandet. Generellt är publiken yngre än på övriga öar och man kan ju egentligen fråga sig vad jag skulle här och göra? Svaret var att jag väldigt gärna ville genomföra dagsseglingen med båten Seaspray nästa dag och den är bara tillgänglig ifrån Mamanucasöarna som Beachcomber tillhör.
Vid incheckningen fick jag en gratis välkomstdrink och efter att ha blivit ledd till en stor öppen sovsal under tak men utan väggar såg jag till att så snabbt som möjligt boka morgondagens seglingstur. Därefter blev jag ändå på visst festhumör av att höra dansmusik pumpa ur högtalarsystemet och det var ju dessutom Happy Hour! Jag beställde in en kanna öl och slog mig ner vid ett bord där jag kom i samspråk med en självgod amerikan i min ålder och ett mycket trevligt kanadensiskt par.
Kanske skulle det kunnat bli en riktig partykväll om det inte vore för att nästan alla gäster försvann tillbaka till sina sängar nästan direkt efter middagen. Kvar blev ett tjugotal personer som ensamma skulle bära upp hela utestället och jag hittade inte direkt något kul folk heller när kanadensarna också hade kastat in handduken för kvällen. Lite synd faktiskt men samtidigt kanske vettigt eftersom jag inte behövde riskera försova mig och missa utflykten jag nyss hade betalat ganska stora pengar för.
<- Tillbaka
