Resor

- Vietnam 2019

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

30 Juli
2014-08-08 (12:32)

Som ett sista genrep inför maran valde jag en morgonlöprunda och försökte hålla samma tempo som jag tänkt mig inleda med i Brisbane. Allt för att göra situationen så lik det som komma skulle som möjligt således. Av någon anledning känns sista passet inför en mara alltid fruktansvärt. Trots att jag valt att korta ner rundan till åtta kilometer i stilla lunkande fart fick jag kämpa för att komma i mål och längs hela vägen kände jag av en massa inbillade småskador och sträckningar som egentligen inte fanns där. Det är en psykologiskt krävande och mycket mental förspelslek med mararep så jag var riktigt glad att ha eländet överstökat efter 48 minuter. Ingen mer träning återstod nu (inte för att jag direkt slitit ihjäl mig i förberedelsefasen, men ändå...) och jag försökte tvinga mig själv att inte grubbla över hur fruktansvärt illa dagens pass egentligen kändes.

Så snart jag fräschat upp mig stack jag bort och köpte de fantastiska pajerna till att äta som en kombinerad frukost/lunch. Därefter tog jag en kort runda ner mot stan för att posta dagboken. Jag mötte massor med folk på vägen som promenerade i motsatt riktning. Många av dem, särskilt barnen, var uppklädda i traditionella dräkter och nästan alla bar på små Vanuatu-flaggor. Det var naturligtvis ingen slump. Dagen var själva kulmen på firandet av den självständighet som just idag fyllde 34 år.

Självklart kunde inte heller jag missa denna stora dags firande och så snart jag fått mina viktigaste IT-ärenden avklarade satsade jag på att hitta festplatsen som jag inte lyckades ta mig till på förra försöket några dagar tidigare. Det visade sig när jag frågade mig fram att jag varit på rätt väg förra gången och bara skulle behövt gå ytterligare 200 meter för att hitta rätt ifrån den lokala grönsaksmarknaden. Jag fick helt enkelt skylla mig själv som inte frågade folk den gången också.

Festen var uppbyggd runt en fotbollsplan som bestod av mer gräs än grus men så mycket mer positivt än så gick inte att påstå om den. En scen hade monterats upp vid mitten av ena långsidan där en huvudläktare egentligen borde vara belägen. Längs resten av lång- och kortsidorna hade små stånd uppförts som oftast sålde mat eller kakor men i några hade man även lotterier samt prick- och pilkastning. Jag gick runt hela varvet och tittade på allt spännande som salufördes innan jag slog mig ner intill scenen där jag hittade en plätt med skugga eftersom en speaker annonserade ut att en fotbollsmatch snart skulle börja. Utöver två japanskor som varit på samma flyg som jag under gårdagen ifrån Tanna såg jag inga andra turister vilket överraskade mig en aning. Det finns gott om utländska besökare i Port Vila men sannolikt söker de sig till någon annan mer centralt belägen festplats. Stadsdelen som jag bor i kallas Fresh Wata. Den är en av Port Vilas mest befolkade stadsdelar och består av sex underdistrikt som utan särskilt mycket kärlek och fantasi döpts till Fresh Wata 1-6. Mellan dessa sex distrikt finns vansinnigt mycket prestige och tävlan och den årliga fotbollsturneringen under självständighetsveckan är kanske årets viktigaste tuppfäktning distrikten emellan.

Allting var vansinnigt ostrukturerat. Istället för att bara göra det enkelt och annonsera ut två semifinallag som skulle spela fick man lyssna till en genomgång av tidigare resultat som hela tiden rättades av åhörarna omkring speakern. Därefter verkade det som att han själv spontant skulle bestämma vilka lag som skulle mötas i den första semifinalen. Det blev inget bra eftersom han först föreslog ett lag som inte kvalificerat sig och strax därefter uppstod visst tumult och massor av kohandel när en representant för en gruppsegrare krävde att kunna få välja vem de skulle möta. När sedan lagen till sist ropats ut och alla var enade om vilka som skulle spela bestod nästa svårighet i att hitta spelarna samt jaga bort hundar och småbarn från planen. Precis innan avspark riskerade speakern livet genom att påstå att det ljusblåa lagets nr 8 var avstängd ifrån matchen på grund av ett rött kort i föregående match. En pöbel med vansinniga spelare bildades och tolkade jag saken rätt var det egentligen korrekt med avstängningen. Tröjan verkade dock ha lånats ut till en oskyldig ersättare, åtminstone kom åttan till spel och till sist blåste domaren igång matchen.

Domaren var för övrigt den enda figur på planen som höll viss klass (detta trots att han var klädd i en osmaklig Arsenal-tröja). Hans enda kollega längs den ena sidlinjen var en skön rasta-snubbe i flip flops som vinkade offside på allt som rörde sig men ändå tycktes åtnjuta viss respekt i spelarkollektivet eftersom det hördes få protester trots horribla avvinkningar. Att man lyckats locka en så stor publik till en så dålig fotbollsmatch är naturligtvis berömvärt och till viss del kan man skylla det dåliga spelet på en alldeles usel plan. Oavsett vilket var det en direkt befrielse när domaren blåste av för halvtid utan att något lag lyckats spela till sig en enda riktig målchans - därtill var de helt enkelt för dåliga!

Under pausvilan förflyttade jag mig till andra sidan planen och chansade på en hembakad mjuk kaka i ett av stånden. Den smakade utmärkt. Matchen hann knappt återstarta innan det enda målet tillkom. Ett slumpskott långt utifrån med hög båge tog i ribban och returen nickades av en anfallare strax bredvid en fastfrusen målvakt. Efter slutsignalen vandrade spelarna ut och jag såg i målvaktens ögon att han visste att han borde tagit den bollen - nu missade laget finalen och en stor bidragande orsak var hans svaga ingripande även om man också kan ifrågasätta anfallarnas ständiga offsidelöpningar.

När det stod klart för mig att nästa punkt på dagordningen under detta självständighetsfirande var den andra fotbollssemifinalen vände jag stegen hemåt. En match på den här nivån fick absolut räcka! Min tanke var att återvända lite senare under kvällen men just nu var jag något uttråkad. Tillbaka på mitt boende mötte jag Terry och började diskutera alternativ för att ta mig runt på ön. Fanns det inget mail från Jenny i inkorgen senast imorgon förmiddag ville jag hyra in honom som chaffis men det visade sig att han fått en punktering som inte skulle bli fixad under de närmaste dagarna. Jag fick istället ta och sova på saken och gjorde så efter att ha tryckt i mig pizza ifrån hålet-i-väggen. Något mer självständighetsfirande blev det inte, jag kände mig alldeles för lat för att traska tillbaka. Ljudkulissen den här kvällen var dock värre än vanligt med hög musik ifrån självständighetsfirandet ovanpå de skällande hundarna och galande tupparna vilket gjorde det helt omöjligt att somna under många timmar.

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign