Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2014-08-12 (13:44)
En av lärdomarna ifrån tidigare maror är att det absolut inte skadar att få till en stunds stilla promenerande dagen innan loppet. Med syftet att lära känna startområdet, delar av loppets sträckning samt hämta upp nummerlappen begav jag mig därför ut på en promenad i löparskorna samtidigt som jag testade så att klockan fick ordentlig kontakt med satelliterna och hur lång tid det skulle ta att gå till starten under morgondagen samt när solen började bli påfrestande för en motionär.
Beväpnad med en karta var det inga bekymmer att finna vägen mot startplatsen. Det räckte egentligen med att följa den spektakulära flodpromenaden som kantas av restauranger och kaféer som alla signalerar urban klass och fickor fyllda med gyllene mynt. Brisbane är uppbyggt längs sin flod och på senare år har man förstått värdet av ett högklassigt promenadstråk intill vattenmassorna som slingrar sig fram så att en orm skulle bli avundsjuk.
Startplatsen precis intill Botanical Garden lockade fram minnesbilder ifrån ett liv som en gång var. Jag besökte Brisbane som hastigast under andra halvåret år 2000. Vi var ett ganska stort gäng som tog ett billigt nattåg upp ifrån Sydney till Brisbane där vi slog oss ner i Botanical Garden tidigt på morgonen. Jag minns att träden kastade långa skuggor i morgonljuset, att det var dagg i gräsmattan samt att jag somnade i parken för en stund. Därefter kommer jag ihåg att vi tog sikte på QUT (Queensland University of Technology) som ligger i parkens utkant för att hälsa på någon som någon av oss kände. Jag passerade QUT nu med men såg inte bänkarna där vi åt frukost den gången. Kanske finns de inte längre kvar? Så värst mycket mer minns jag egentligen inte ifrån Brisbane. Vi tog en buss norrut senare samma dag (efter att ha spanat in området där några nära vänner bott som studerat i staden tidigare) med sikte på Fraser Island som var ett av det halvårets stora resmålshöjdpunkter.
Härifrån hade jag tänkt ta mig till stadsdelen Milton för att hämta upp min nummerlapp via en gångbro. Det jag glömde bort var att jag skulle behöva passera två broar för att hamna rätt och eftersom tron på mig själv som kartläsare ibland tenderar att gå överstyr tog det väldigt lång tid innan jag upptäckte att jag irrade runt i fel område. Det krävdes nämligen till sist att jag svalde stoltheten, kastade in handduken och konsulterade kartan. Nu ledde dock denna felnavigering till att jag fick en lång fin promenad längs en sträckning som maran skulle passera på båda varven under morgondagen så helt bortslösad tid var omvägen inte.
Lokalbornas hurtighet imponerade storligen på mig. Jag vet inte om jag någonsin förut sett så många motionärer i en stad som denna morgon. De promenerade, joggade och cyklade så att det stod härliga till och jag kände mig riktigt avundsjuk och inspirerad själv även om jag visste att jag alldeles snart skulle få så att jag teg.
Nummerlappsutdelningen var en stor besvikelse. Den ägde rum i anslutning till en mycket liten sportbutik och min tanke att mingla runt en stund med andra löpare bland sponsorernas stånd på den mässa som alltid brukar finnas där nummerlapparna finns sköts helt i sank. Allt som fanns här var ett extra tält utanför det trånga rummet med funktionärer som fixade med deltagarkuvert. Där hade sportbutiken extrapriserbjudanden på löpartröjor och skor. Inga gels, bars eller andra prylar som man behöver inför ett marathon.
Det var dessutom oroväckande att jag hade gått en hel mil för att hämta upp min nummerlapp. Visst är det bra att röra på benen dagen innan loppet men två mil skulle vara för mycket så jag fick se till att lista ut en genväg tillbaka till boendet på kartan som trevligt nog tycktes gå genom stadskärnan. Förhoppningsvis skulle jag hitta såväl en sportbutik som en pastarestaurang där. Det blev bingo beträffande pastarestaurangen längs en av gågatorna. Stället med samma namn som en italiensk kedja hemmavid (Vapiano) lät kunden stå framför kocken och instruera om sina önskemål beträffande detaljer likt kryddsättning och pastasort i sin beställning. Oerhört god pasta, sannolikt resans bästa!
Efter denna supermåltid fortsatte jag röra mig hemåt utan omvägar. När jag tryckte av klockan utanför porten till mitt boende Bowen Terrace hade jag vandrat totalt 16 km. Förmodligen lite för mycket eftersom benen kändes något trötta och fotsulorna lite ömma men det borde inte vara någon fara på torpet. Mer störande var väl egentligen då att jag inte sett en enda sportbutik längs vägen så att jag kunnat köpa med mig gel eller bars till morgondagens långa löprunda. Inte riktigt bra eftersom det tycktes oklart huruvida det serverades någonting annat än dryck längs vägen.
En frustrerande upptäckt strax därefter var att det snabba gratis-wifi som jag var välsignad med tyvärr hade en tidsbegränsning på två timmar per dygn och jag hade nu surfat slut på min tid. Jag som lovprisat nätet och bokat in en video-dejt med Matilda om några timmar! Trots att jag hållit en del utkik under dagen efter nätcaféer hade jag inte sett något men tyckte nog ändå att det borde finnas minst ett längs långa hippa Brunswick Street som går parallellt med min gata och har massor med restauranger, caféer och butiker.
Vad jag tyckte verkade dock inte affärsidkarna i Brisbane bry sig särskilt mycket om. Jag fick gå en riktigt lång promenad längs gatan och snubblade dessutom in i Chinatown under mitt sökande. Till sist lyckades jag dock hitta ett café och satte snabbt samman ett litet fotoalbum för Nauru men fick tyvärr inte Skype att fungera på min maskin. Besviken traskade jag tillbaka och försökte istället med den stationära maskinen på Bowen Street som man satte igång via ett myntinkast. Inte heller på denna fick jag igång Skype men fick åtminstone till en stunds chatt med kvinnan i Karlstad och vi bestämde oss för att försöka få till dejten imorgon kväll istället.
Med tanke på den långa eftermiddagspromenaden under sökandet efter ett Internetcafé var jag redan uppe i mer än två mils promenad denna dag och nu gällde det att inte slösa mer med stegen. Efter att ha köpt på mig en frukost till morgondagen tog jag sikte på en italienare på mycket nära avstånd. Prisbilden var egentligen avskräckande men riktigt bra pasta kvällen före loppet kändes ändå som en god investering. En diskussion med den tjocka kyparen (vars skjortknappar var så åtspända att man var livrädd för att få en knapp i pannan) resulterade i att jag satsade på en mustig pasta med anka i rödvinssås smaksatt med basilika och vitlök. Den var riktigt god men förtjänade inte dubbla priset jämfört med den otroliga lunchpastan tidigare under dagen på Vapiano.
Mätt och belåten samt med nerverna under förvånansvärt god kontroll sorterade jag min utrustning inför loppet, fäste på nummerlappen på min finisher-tröja ifrån första maran i Valencia, memorerade lite av bansträckningen och taggade upp mig själv i allmänhet. Jag övertalade mig själv att kroppen kändes bra, gick till sängs och somnade tidigt utan bekymmer. En lång väntan skulle snart vara över.
<- Tillbaka
