Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2008-08-10 (22:51)
HC Andersen, Michael Laudrup och....Rickard Alfredsson. Alla tre är kanske inte lika oförglömliga och enkla att bortse ifrån när den moderna danska historien skall sammanfattas. Det är ett litet land, Danmark. Platt, fyllt av smörrebröd och människor som heter Preben och helt oätliga pålägg. Jag har tagit på mig den stora ansvarshatten och lovat det stolta folk som bebor Danmark min allra bästa support under de Olympiska Lekarna här borta i Kina. Om inte jag tar ansvar för Danmark, vem gör det då liksom?
Förvånad hotellpersonal kunde på eftermiddagen konstatera att den tokige blågule svensken plötsligt dök upp i en stilig, men alldeles för liten, rödvit skrud. En förvandling som skulle imponera på vilken superhjälte som helst som vet vilka krav det ställs på oss frälsare som förväntas skifta såväl kostym som personlighet när ett helt folk befinner sig i nöd och är i behov av hjälp!
Sen urartade allting. Jag gjorde mitt bästa och följde det danska laget som var en stor besvikelse. 29-29, inte alls godkänt. Men tillsammans med legenderna körde vi efterfest på JO Waldners pub, tillsammans med JO... Det var vi och Sveriges kanske största Olympier genom tiderna och vi lirade pingis och snackade skit, på hans pub... Så stort att jag inte kan kommentera det ännu, måste smälta hela grejen först så mer info kommer senare!
Annars började dagen rätt katastrofalt. Vaknade av att det bankade på dörren och för ett ögonblick trodde jag det var säkerhetspolisen som kommit for att hämta mig efter incidenten nere på torget dagen innan. Lugnade ner mig lite då jag hörde en kvinnoröst ropa och öppnade dörren i bara mässingen (fantastiskt uttryck). Städerskan försökte tränga sig in i rummet men jag blockerade vägen. Orkade inte med henne, ville bara ha lugn och ro.
Hela kroppen värker av träningsvärk ifrån allt vandrande, huvudet gör ont av vätskebrist, eller är det öldrickandet med Oraklet igår som sitter kvar i kroppen? Att gå och lägga sig kl 03:00 med några kalla i kroppen samtidigt som man är helt sönderjetlaggad är naturligtvis dödsdömt om man tänkt sig uppstigning 07:30 för att hinna till Spanien-Kroatien. Tur att städerskan väckte mig där 12:15, annars hade jag nog sovit än. Det gör ont att vara på OS - det hade jag nästan glömt sedan tidigare mästerskap.
Piggnade till efter en stund då det kom ett sms från Lengan som precis hade landat och allt kändes plötsligt bättre. Bestämde mig för att organisera en välkomstkommité värdigt en legend och begav mig ner till metrostationen. Säkerhetspersonalen blev helt stirrig men efter en stunds övertalning hade jag lyckats övertyga dem om att det här var viktigt. "The legends are coming my friends, please be patient with me". En anställd fick plocka fram en stol som jag hängde upp den svenska flaggan på, jag skrev "LEGENDS" på en skylt som jag höll upp och fick en annan anställd att öva in ett "Welcome to Beijing" som vi körde synkroniserat efter räkning till tre när Lengan och Emma passerat utsläppsgrindarna på stationen. Mycket uppskattat, tror jag.
Alla legenderna på plats således. Annars är den svensk jag sprungit på mest hittills under OS ingen mindre än Malmös otvivelaktige hövding som precis är i farten med att bygga sig ett istempel hemmavid. Just nu befinner sig dock Percy Nilsson på OS-semester i Kina. Han kom fram redan på flygplatsen och började jämföra biljetter med mig. Tydligen har vi satsat på ungefär samma uppsättning på förhand, handboll och friidrott. På de svenska handbollsdamernas första match var han också på plats liksom jag och nickade igenkännande. Jag och Percy, vem försvarar Malmös färger hemmavid nu?
I skrivande stund har jag inga biljetter till morgondagen. Skulle behöva börja jaga efter ett nytt boende eftersom min lyxvisit på hotellet inte varar särskilt länge till. Kanske tar jag tag i det imorgon, kanske blir det sport. Vi får se...
<- Tillbaka
