Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2015-03-15 (09:22)
De länge efterlängtade avsnitten av Game of Thrones gick varma på TVn i Matildas vardagsrum men innefisandet varvades också med små upptäcktsfärder i Karlstad. Exempelvis bockades ett av de måsten som stått på bucket-listan under mitt första besök i Karlstad av. Det var den gamla stenbron som Matilda (som tidigare jobbat på Turistbyrån i Karlstad) vid en fråga i Sydamerika om vad man absolut inte fick missa i Karlstad efter en stunds tvekan fört fram som nummer ett vilket sedan blivit ett stående skämt oss emellan.
Systembolaget och mataffären förärades också med besök. På kvällen väntade nämligen knytis-kräftskiva med Matildas vänner vilket innebar att jag för första gången skulle få träffa det gäng som är sprunget ur universitetstiden och som jag hört så mycket gott om. Det blev till en trevlig fest i glatt sällskap men också ett nyttigt uppvaknande för min del då jag insåg att allt inte längre kunde och skulle kretsa kring min resa och att det började bli dags att gå vidare.
Sörplande av kräftor har dock aldrig varit en sysselsättning jag riktigt fallit för men som tur är fanns det alternativ till bords, inte minst några jättegoda pajer vilket var en lättnad för en stackare likt mig som aldrig förstått grejen med att kladda ner sig och suga i sig vitt slabb som smakar saltvatten. Under resans andra hälft hade jag druckit väldigt lite alkohol och var något nervös att jag inte skulle tåla snapsandet och göra bort mig första gången jag träffade Matildas vänner. Den biten hade jag dock oroat mig för i onödan. Istället krockade jag lite med ett helt annat fenomen som jag inte hade förberett mig på.
Under väldigt lång tid hade i princip alla mina samtal med omgivningen varit kopplade till resor; favoritplatser, resmål och resvägar, tidigare destinationer samt resplaner framöver. För mig, som oftast suttit på den fräsigaste storyn, hade det varit nästan löjligt enkelt att hamna i centrum i de flesta sällskap bara genom att öppna munnen. Här blev det dock helt annorlunda. Efter de vanliga standardfrågorna om resan ville folk prata om helt andra saker i ett mycket vidare spektra. Musik, tidigare gemensamma fester, jobb, familj och barn osv. Det blev både till en aha-upplevelse för mig att det faktiskt fanns ett liv utanför resebubblan samt en insikt om att det gamla faktiskt var över.
Istället förvandlades jag till den analytiskt iakttagande Rickard som i smyg satt och spanade mot sin Matilda som strålade i sina vänners sällskap. Jag kunde märka att en del nog förväntat sig att jag skulle ta mer plats - Matilda kom ju dragandes med värsta världsresenären som borde dominera i alla sociala sammanhang men det där är inte riktigt jag. Man skulle kunna se det som en återgång till en person många känner mig som men jag tror att det vore att förenkla för mycket. Första gången jag möter flickvännens vänner håller jag hellre en lite lägre profil än agerar så att någon skulle kunna irritera sig på mig. Lite mesigt och fegt kanske men samtidigt ganska typiskt för mig. Ett säkert move helt enkelt och ett återfall till en nästan bortglömd version av mig själv.
Det kan då tyckas lite motsägelsefullt att börja beskriva hur resan förändrat och utvecklat mig. Men det är klart att den har! Jag blir aldrig någonsin den jag var innan jag reste iväg igen. Den libanesiske psykologen Zak som jag återsåg i Sydney hävdade att jag utstrålade en aura av självsäkerhet som han inte noterat tidigare och det kan jag hålla med om. Jag vet nu att jag är kapabel att iscensätta jätteprojekt på egen hand och dessutom slutföra dem och jag vet också nu att man kan droppa av mig på vilken plats som helst i världen utan att jag faller i panik och blir villrådig. Det är klart att sådana insikter är stärkande.
Att ha testat att fullständigt logga ut från omvärlden i ett par veckor, att möta människor som detaljerat kan berätta om den globala uppvärmningens påverkan på deras egna liv och att med regelbundenhet möta fattigdom och andra modeller för att leva livet förändrar såklart även perspektiven. Det kan låta präktigt men jag känner mig faktiskt mer som en världsmedborgare med större perspektiv och ett större intresse för de verkligen globala frågeställningarna likt miljön och bekämpandet av fattigdom än när jag lämnade Sverige.
Resor förblir säkert mitt huvudintresse och inom området har jag under året upptäckt en nisch som både tilltalar statistikern inom mig och samtidigt garanterar att man hittar till många av planetens verkliga pärlor. UNESCO:s världsarvlista var visserligen något jag kände till före avfärden men att aktivt jobba med att bocka av platser på denna lista var något jag först under resans avslutande månader började sysselsätta mig på allvar med. Trots att jag således inte från början medvetet sökte mig till dessa platser för att de fanns på världsarvslistan och trots att listningarna är väldigt få i Söderhavet kom jag att bocka av fler än 30 av dessa supersevärdheter och när jag blickar igenom de jag bockade av är faktiskt nästan alla mina turist-highlights ifrån året representerade:
01 Redwood National Park - USA
02 Pre-Hispanic City of Chichen Itza - Mexiko
03 Belize Barrier Reef Reserve System - Belize
04 Tikal National Park - Guatemala
05 Antigua Guatemala - Guatemala
06 Maya Site of Copan - Honduras
07 Leon Cathedral - Nicaragua
08 Archeological Site of Panama Viejo and Historic District of Panama - Panama
09 Galapagos Islands - Ecuador
10 City of Quito - Ecuador
11 Chan Chan Archeological Zone - Peru
12 Historic Centre of Lima - Peru
13 City of Cuzco - Peru
14 Historic Sanctuary of Machu Picchu - Peru
15 Lines and Geoglyphs of Nasca and Pampas de Jumana - Peru
16 Tiwanaku: Spiritual and Political Centre of the Tiwanaku Culture - Bolivia
17 City of Potosi - Bolivia
18 Iguazu National Park - Argentina
19 Iguacu National Park - Brasilien
20 Rio de Janeiro: Carioca Landscapes between the Mountain and the Sea - Brasilien
21 Historic Quarter of the City of Colonia del Sacramento - Uruguay
22 Peninsula Valdes - Argentina
23 Los Glaciares - Argentina
24 Historic Quarter of the Seaport City of Valparaiso - Chile
25 Rapa Nui National Park - Chile
26 Levuka Historical Port Town - Fiji
27 Chief Roi Mata''s Domain - Vanuatu
28 Kakadu National Park - Australien
29 Australian Convict Sites - Australien (4 av 11)
30 Shark Bay Western Australia - Australien
31 Ningaloo Coast - Australien
32 Sydney Opera House - Australien (återbesök)
Ingen av dessa platser var ointressant och mer än hälften var direkt fantastiska! Om man dessutom lägger till att platser som exempelvis Titicacasjön (Peru/Bolivia) och Ciudad Perdida (Colombia) finns på antagningslistan för de närmaste åren blir UNESCO:s lista ännu mer som ett rättesnöre för vad man absolut inte bör missa i ett land som besöks.
Vilken skatt, inspirationskälla och garant för kvalitet världsarvslistan är att utgå ifrån! Jag finner det svårt att se hur jag i framtiden ska kunna planera resor till en specifik region utan att först noga konsultera denna lista. Dessutom tilltalar den naturligtvis mina intressen för statistik och tävling - möjligheten att bocka av och räkna gör mig i det närmaste sorgligt entusiastisk... På samma vis har jag också upptäckt att jag under året börjat räkna hur många FN-länder jag besökt fastän jag en gång i tiden lovat mig själv att inte hålla på med sånt! Resan planerades definitivt inte med utgångspunkt i detta (då skulle jag aldrig spenderat sex veckor på Cooköarna och fyra i Franska Polynesien som inte ens är egna länder). Men, när jag mot slutet via skatteåterbäring fick en extra kassa lades mycket tankemöda på att försöka pricka in nya länder likt Tonga, Kiribati, Nauru och Östtimor som inte fanns med i min ursprungsplan. Det störde mig kraftigt att jag inte fick med svårtillgängliga Tuvalu när jag ändå var i krokarna men samtidigt blev det till en outtalad garant för att jag kommer återvända till mitt Söderhav - drömmen om att besöka alla jordens FN-länder har nämligen fötts och är det något man aldrig ska underskatta hos mig så är det just precis mina storslagna drömmar...
<- Tillbaka
