Resor

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

31 Augusti
2015-03-18 (20:20)

Ett år efter att denna dagbok inleddes satt jag uppkrupen i en soffa i Karlstad, tittade på Game of Thrones och njöt av livet. Jag led skönt nog inte av en baksmälla, varken ifrån kräftskivan föregående kväll eller ifrån det äventyr som pågått i ett helt år och återberättats med minimal censur och extrem entusiasm, dag för dag, vecka för vecka, land för land och världsdel för världsdel.

Den utan jämförelse mest vanligt förekommande frågan nu när jag kommit hem efter resan är om jag kan lista den eller de platser, upplevelser, möten eller minnen som var absolut bäst. Den frågan kan vara berättigad till en person som varit ute på en mer normal drömresa men när varendaste vecka under ett helt år skulle falla in under epitetet drömresa blir det egentligen bara fånigt att ens försöka svara på frågan. Samtidigt var svaret det absolut enklaste i världen. Bredvid mig, uppkrupen i samma soffa, satt hon nämligen, livs levande. Resans höjdpunkt. Kanske lämnade jag Sverige i hopp om att möta äventyret, kulturen, de nya perspektiven, den totala friheten och möjligtvis någon trevlig semesterromans. Aldrig föreställde jag mig att på mitt livs resa springa rakt in i den stora kärleken och vilka konsekvenser en sådan händelseutveckling skulle kunna få.

Oavsett vilken vår framtid månde bliva går det naturligtvis inte att komma ifrån att det var Matilda, mer än någon eller något annat som satte de allra största avtrycken. Sydamerika kommer alltid vara direkt sammankopplat med henne i min tankevärld, liksom Cooköarna. Under de tidsperioder då hon inte fanns med vid min sida på äventyren handlade oerhört mycket av min tid om att tänka på henne eller att designa min vardag så att vi kunde hålla kontakten vilket kan låta betungande men jag såg det nästan aldrig så. Hon var som en utsträckt hand in i framtiden och tillbaka till verkligheten som jag hoppades och trodde väldigt mycket på men dessutom ett fantastiskt sällskap som nyfiket ville ta del av allt som hände och samtidigt förmedlade vad som hände hemmavid.

Det fanns ingen rättvisa eller jämlikhet i upplägget. Samtidigt som jag levde min stora dröm satt hon hemma och väntade på att jag skulle bli klar. Hade vi vetat hur tufft det periodvis skulle bli skulle jag aldrig haft samvete nog att be henne vänta under tiden jag slutförde min dröm men när vi väl hade kommit en bit på vägen ville ingen av oss att det som hittills investerats i relationen skulle vara i onödan utan att vi fått reda på hur vår historia faktiskt slutade. Det fanns en ömsesidig bild av att om jag avbröt mitt i resan och åkte hem för hennes skull riskerade detta för alltid att bli en inskjuten kil emellan oss. Matilda var faktiskt den av oss som först satte ord på den farhågan även om hon då till viss del satte sitt eget liv "på vänt" i många månader. Den osjälviskheten är bara ett av de många personlighetsdragen som gjort att jag fallit så pladask för henne och hur vår historia än slutar kommer jag alltid känna en stor tacksamhetsskuld mot henne för att hon aldrig ställde mig inför ultimatumet att åka hem eller glömma henne. Få människor skulle agerat som hon i det läget.

Vår mest speciella och avgörande dag var en typisk transportdag i en Rosa Buss den 18:e december på vägen mellan Bolivia och Argentina. Ett enskilt ögonblick kan förändra livet och så var det verkligen i vårt fall. En förflugen tanke på en brits i bussen omvandlades till en fråga om Matilda kunna tänka sig att resa vidare med mig och jag tror hon blev lika häpen som jag när svaret var positivt. På mindre än en minut hade vårt öde beseglats och därefter blev ingenting som förut. Sett ur många aspekter var det ögonblicket den 18:e december (tillika mammas födelsedag!) resans höjdpunkt men det är kanske inte den upplevelsen eller platsen man listar som nummer ett på en topplista i en reseskrift, det går ju liksom inte för mig själv eller någon annan att kopiera en sådan sak och vi vet ju inte ens exakt var vi befann oss rent geografiskt.

Matilda alltså, bäst på resan, min dröm och resans stora bonus. Nu brukar dock folk inte nöja sig med det svaret utan vill gärna att jag listar platser och händelser. För deras skull har jag därför försökt mig på det hårklyvande arbetet att samla ihop en Topp 20. Först försökte jag ranka platserna och händelserna sinsemellan men det gick bara inte. Istället blev det så här.

Drömresans 20 highlights i kronologisk ordning:

01. Redwood National Park (USA) - Förmodligen världens mäktigaste skogsparti med uråldriga gigantiska träd som ofrånkomligen tvingar besökaren till eftertanke och funderingar kring evigt liv. En av planetens största naturupplevelser.

02. Tikal i gryningen (Guatemala) - Magi, spänning och en sevärdhet i världsklass. Tikal benämns av Lonely Planet som "the mother of Maya ruins" och efter en vandring med ficklampor i becksvart mörker genom en djungel där skrikande apor fick hjärtat att stanna fick jag möjligheten att beskåda när solen gick upp över dessa mäktiga utspridda pyramider i djungeln.

03. Fantasyön Ometepe (Nicaragua) - Direkt hämtad ur en saga. En dubbel vulkanö i Centralamerikas största sjö med underbara invånare, fantastiska vandringsleder, urusla skumpiga vägar, min första resa med Chickenbus där jag naturligtvis kom vilse samt en strapatsrik och tuff heldagsbestigning av vulkanen Maderas.

04. Djungelvandringen till Ciudad Perdida (Colombia) - Mystiskt belägen djupt inne i djungeln i norra Colombia ligger den förlorade staden. Dessa ruiner från en svunnen bortglömd civilisation kan endast nås till fots under en flera dagar lång vandring längs en led som bevakas av militären pga tidigare turistkidnappningar. Naturen, de lokala stamfolken och de avslutande tusen trappstegen rakt uppför ett berg till ruinstaden mitt ute i djungeln gjorde expeditionen helt oförglömlig.

05. Galapagosöarna (Ecuador) - Det helt unika djur- och växtlivet på Galapagos är ett definitivt måste på varje seriös resenärs to-do-lista. Trots besvärande magproblem under mina dagar på öarna fick jag en rejäl oförglömlig överdos av jättesköldpaddor, leguaner och sjöfåglar och jag skulle gärna vilja återvända någon gång för en kryssning till några av de ännu mer avlägset belägna öarna.

06. Inkaleden till Machu Picchu (Peru) - Egentligen byggdes hela resan upp runt drömmen att en morgon stå vid Solporten och blicka ner mot Machu Picchu. Det jag aldrig tidigare förstått var vilken härlig belöning det dessutom skulle vara efter den bitvis riktigt tuffa vandringen på Inkaleden via bl a Dead Womans Pass på 4000+ möh. Machu Picchu var lika fantastiskt som jag föreställt mig och i sanning värdigt en plats bland jordens sju moderna underverk.

07. Cykla nedför Dödens Väg Fredagen den 13:e (Bolivia) - Stup utan skyddsräcke på hundratals meter, dimma, höjdrädsla, bitvis en mycket smal väg, en fruktansvärd olycksstatistik på vägen, vänstertrafik så att man kommer onödigt nära kanten på vägen ner och dessutom var äventyret inplanerat till fredagen den 13:e. Adrenalinpåslag under flera timmar och något att skryta om för barnbarnen.

08. Salar de Uyuni (Bolivia) - Jag hade naturligtvis sett bilder förut ifrån denna utomjordiska plats men den kritvita saltöknen överraskade ändå stort och liknande ingenting annat. Ett måste på alla allvarligt menade Sydamerika-rundturer!

09. Fira julafton i en helikopter över Iguassufallen (Brasilien) - Tillsammans med Victoriafallen och Niagarafallen de främsta i sitt slag. Ovanifrån fick man den allra bästa översikten över de enorma fallande vattenmassorna vilket var en perfekt uppladdning innan julmaten. Dessutom är det ju sjukt kul att åka helikopter.

10. Nyårsfyrverkerierna i Rio (Brasilien) - Ett av världens största fyrverkerier som får allt annat i genren att tyckas futtigt. Det 17 minuter långa skådespelet bevittnades ifrån stranden Copacabana tillsammans med ett par miljoner medmänniskor och dröjde sig kvar länge på näthinnan.

11. Romantiska Punta del Diablo (Uruguay) - Hand i hand vandrade vi längs stranden i den idylliska fiskebyn som rymmer allt ifrån coola surfare till mysiga krimskramsbutiker. Det finns en sten på en udde i denna by där vi satt och blickade ut över bukten då jag sa de tre orden till Matilda för första gången och när jag i efterhand tänker tillbaka på vår gemensamma resa är stunden på den stenen kanske den allra mest perfekta.

12. Glaciärvandringen på Perito Moreno i Anderna (Argentina) - På med stegjärn och upp på den mäktiga och ständigt kalvande glaciären som bjöd på bildsköna vyer och farliga avgrunder. Avslutningen på vandringen med whisky on the rocks där isbitarna var flera hundra år gamla var ingenting annat än episk.

13. Bestigningen av vulkanen Villarica (Chile) - Stegjärn och ishackor på vägen upp och en känsla av att vara en bergsbestigare på riktigt. Helt fantastisk utsikt från toppen ut över vulkanlandskapet! Aktiviteten i Villaricas kraterhål tycktes då ganska ofarlig men vulkanen fick ett utbrott som ledde till evakuering av tusentals människor ett år senare. Allra bäst var dock att åka på stjärtlapp nedför glaciären!

14. Påskön (Chile) - Denna ensligt belägna destination har allt! Underbar natur, spännande historia, häftiga arkeologiska lämningar i form av statyer och fågelmannakultens by samt otroligt god mat. Nästan alla världens mest beresta resenärer brukar ha med Påskön på sin topplista och även om den här listan bara hade haft tre punkter skulle ön varit med. Topprekommendation som utforskades både med en svensk inflyttad superguide och på egen hand då jag liftade runt på ön och sökte efter de bortglömda vita statyerna.

15. Paradisisk lagunkryssning på Aitutaki (Cooköarna) - En romantisk dag då perfekta bildsköna paradisstränder varvades med snorklingsstop i kristallklart vatten. Det är nästan kriminellt att åka till Cooköarna utan att göra en lagunkryssning runt Aitutaki som verkligen är själva sinnebilden av resebroschyrernas framsidor.

16. Landstigningen på korallatollen Suwarrow (Cooköarna) - Den obebodda korallatollen som även är en nationalpark har varit på min radar i många år. Det krävdes en seglats utsträckt över tre dygn för att ta sig dit men det var värt ansträngningarna. Folk har förtrollats av ön och levt Robinson Crusoe-liv på plats, själv provade jag att gräva efter skatten som sägs finns gömd här.

17. Palmerston Island (Cooköarna) - Efter fortsatt segling i ytterst tuffa förhållanden hamnade jag på denna fantastiska isolerade men bebodda ö. Ett sextiotal invånare som alla heter Marsters i efternamn uppvisade en gästfrihet vars like jag nog aldrig tidigare stött på. De bor i paradiset och är stolta och ödmjuka inför detta faktum.

18. Havskajaksexpeditionen på Tonga (Tonga) - Tillsammans med en guide paddlade jag runt i kristallklart vatten som gick i alla färgnyanser från blått till grönt i tio dagar i ögruppen Vava''u i kungadömet Tonga. Vi slog läger på små obebodda öar med fantastiska stränder, fiskade, besökte naturliga grottor, trekkade, snorklade och besökte en by där jag tillreddes en spännande festmåltid och drack den lokala traditionella brygden kava med männen i byn.

19. Bröllopet på Kiribati (Kiribati) - Inbjuden som hedersgäst (med brudparets goda minne) av toastmastern som var min privatchaufför på Kiribatis huvudö Tarawa fick jag hålla tal till brudparet och dansa solo med brudens mor (spiknykter, bröllopet var alkoholfritt) inför ett hundratal gäster. Man sprutade parfym på mig (samtidigt som jag dansade) för att visa att jag var accepterad av familjerna och kvällen blev till mitt livs främsta kulturella upplevelse.

20. Fyrverkerivulkanen Mount Yasur på Vanuatu (Vanuatu) - Den i sanning rejält aktiva vulkanen på ön Tanna är sannolikt världens mest tillgängliga aktiva vulkan. Fyrverkeriskådespelet som bevittnades i kraterhålet i skymningen samtidigt som marken skakade och vulkanen dånade är kanske det mäktigaste naturfenomen som finns till beskådan på Jorden.

Egentligen skulle jag vilja sträcka ut listan till åtminstone 100 punkter för det finns så mycket att ösa ur och jag har sysselsatt mig med så mycket annat fantastiskt som vore nummer ett på vilken normal semesterresa som helst. Vad sägs exempelvis om att Flyga över Nazcalinjerna, Besöka Chizen Itza, Snorkla med hajar i Franska Polynesien och med mantor på Fiji, Repellering i Ecuador, Zip-Line i Costa Rica, Skumparty i Cancun, Köra Highway 1 från norr till söder i Kalifornien, Springa ett marathon i Australien och Lapa sol på några av planetens mest förnämliga paradisstränder? Samtidigt inser jag att läsvärdet dör rätt snabbt om listan blir för lång. Topp 20 får duga!

Det räcker förmodligen mer än väl ändå med att titta på topplistan för att förstå vilken fantastisk resa det var. Att på ett år dessutom hinna med att klämma in 29 länder, 32 världsarv, 17 miljonstäder, 42 flygningar samt 3 av Jordens 7 moderna underverk är väl så vansinnigt storslaget att det krävs en inte helt normalt funtad person för att komma på idén. Det är nog tur att världen inte enbart består av så extrema drömmare som jag för då skulle det bli väldigt trångt på paradisstränderna i Söderhavet...

Till dig som varit så tapper att du läst ända hit (inte minst om du tillhör den lilla skaran som plöjt igenom precis alla årets textstycken) vill jag rikta mitt varmaste tack för visat intresse. Få saker värmer mer i hjärtat än respons på ett dagboksinlägg. Det handlar inte så mycket om den oändliga mängd timmar jag plöjt ner i författandet utan snarare en önskan att bli sedd då och då. Även om jag visste att ingen läste skulle jag förmodligen skrivit alla dessa texter ändå, både som ett minnesstöd och som en metod för att bearbeta och sortera upplevelserna. Men att få bekräftat att någon faktiskt tänkt på mig på andra sidan jordklotet har gjort min dag oräkneliga antal gånger och jag hoppas skriverierna gett någonting tillbaka i form av inspiration och underhållning.

Med detta sagt stänger jag själva dagboken (men inte helt, det blir en epilog också för att bringa viss klarhet i vad som hände månaderna efter hemkomsten) för den här gången och sätter därmed punkt för en osedvanligt stor dröm som legat och bubblat under ytan så länge jag kan minnas. Jag lät drömmen få bryta sig fri till sist och skulle tro att fler borde tillåta sig själv en avstickare ifrån livets traditionellt utstakade väg. Det finns fantastiskt mysiga semestertorp att bygga, trevliga caféer att starta och alldeles exceptionella resor att ge sig iväg på. Vilken är din största dröm och varför skulle inte du kunna genomföra den?

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign