Resor

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

26 November
2016-07-07 (20:44)

Klockan ringde några timmar efter midnatt. Det var kolsvart ute och jag borde egentligen sova men det skulle aldrig vara möjligt då jag visste vad som försiggick på andra sidan planeten. MFF mot PSG med Zlatan i laget hemma i Malmö i Champions League. En match som det verkligen gjorde ont inuti mig att missa. Men man kan inte få allt här i livet! Jag smög mig sakta fram i mörkret genom korridorerna på Singhasana Lodge med läsplattan i handen för att ta mig till en allmän yta intill en inomhusbar där jag visste att ställets wifi var som bäst. Därefter började jakten på en gratis fulstream. Det gick inget vidare. Varken för mig eller MFF. Målen för PSG rasslade in i jämn takt under tiden som jag febrilt jagade efter en fungerande stream. I slutet av första halvlek fick jag äntligen rätt på tekniken och sedan satt jag där i mörkret och följde hur mina himmelsblå hjältar krossades av de franska grodätarna.

Efter matchen tassade jag tillbaka till vårt rum och väckte Matilda. Det var dags att lämna Borneo och vi packade därför ihop våra sista attiraljer, käkade en snabb frukost, checkade ut och beställde en taxi ut till flygplatsen. Flygresans mål Kuala Lumpur är huvudstaden i Malaysia. Den staden ligger inte på Borneo utan på Malackahalvön som Malaysia delar med Thailand och Myanmar. Dit tog vi oss med Air Asia utan några incidenter värda att rapportera om.

Kuala Lumpurs flygplats är belägen extremt långt utanför stadskärnan och taxiresan in till vårt hotell tog runt en timme i anspråk. Ju närmare vi kom centrum desto högre blev skyskraporna och allting kändes i allmänhet så mycket mer västerländskt och civiliserat än på Borneo där städerna mer haft karaktären av förvuxna asiatiska byar. Till slut tyckte vi oss kunna skymta stadens välkända landmärke Petronas Towers genom taxins fönster och visste därmed att vi befann oss nära vårt centrala boende Le Apple Boutique Hotel som var noga utvalt för läget nära stadens bästa shopping. Hotellrummet var ganska litet men standarden och inredningen var resans bästa och mest moderna om man undantar toaletten. Det var som om arkitekten glömt rita in den ytan och någon därefter i den uppkomna stressen då misstaget upptäckts snabbt fått montera in två sparsamt frostade glasväggar framför vasken, toalettstolen och duschen i rummets ena hörn som inte gjorde toalettbestyren till en särskilt privat angelägenhet.

Vårt fokus i Kuala Lumpur låg i första hand på shopping och via en attack från fel håll i ett plötsligt hällregn lyckades vi via skumma bakdörrar och trånga gränder ta oss in i köpcentrat Pavillion som vi hade fått tips om. Stället var en kommersiell fullträff med många bra klädbutiker och attraktiva priser. Dessutom kändes det oerhört festligt med all julskyltning i högsommarvärmen. Timmarna rann iväg ganska snabbt och innan vi riktigt visste ordet av hade dagen övergått i tidig kvällning och vi fick snabbt skynda hem till hotellet för att släppa av shoppingkassarna och byta om till kvällens förbokade höjdpunkt. Med betoning på höjd.

Petronas Towers är en tvillingskyskrapa som vid sitt färdigställande 1998 var världens högsta byggnad. Den titeln behöll skyskrapan fram till 2004 och numera har den halkat ner till plats sju på topplistan. Detta landmärke var givetvis värt ett besök och vi hade förbokat en av de till antalet begränsade platser som släpps för besökare varje dag med noga utmärkta slot-tider. Ifrån Pavillion hade vi noterat skyltningen till Petronas Towers och en intressant expedition till fots inleddes där vi inte någon gång behövde sätta våra fötter utomhus utan hela tiden slussades fram i luftkonditionerade gångar och rulltrappor förbi ändlösa rader av butiker och gallerior. Inledningsvis var skyltningen alldeles utmärkt men ju närmare byggnaden vi kom desto färre och mer svårbegripliga blev skyltarna. I botten av Petronas Towers, som egentligen är att betrakta som ett helt kvarter inomhus, finns ett exklusivt köpcentra och där någonstans upphörde skyltningen helt. Något stressade eftersom vår slot-tid snabbt närmade sig bedrev vi då detektivarbete genom att fråga anställd personal i kiosker och butiker efter vägen för de besökare som skall upp i skyskrapan och till sist hittade vi rätt. I tid.

Besöket i skyskrapan var mycket organiserat. Vi sorterades in i en mindre turistgrupp som gick igenom säkerhetskontrollen och skickades upp med hissen till 42:a våningen där världens högst belägna gångbro förbinder de två tornen. På vägen upp i hissen kände jag mig något illa till mods då höga höjder aldrig varit någon större favorit i min bok men jag blev snabbt malligare då en tysk tjej i hissen började gråta av rädsla. Så illa var det inte! De första stegen ut på den inglasade 58 meter långa gångbron var lite kämpiga men sedan vande jag mig och kunde börja fokusera på utsikten istället för den höga höjden tillsammans med Matilda.

Efter tio minuter fick vår grupp en signal om att det var dags att förflytta sig för att bereda plats åt nya turister och vi fortsatte då uppåt i hissen så högt upp som man fick lov att komma som turist. När hissen stannade befann vi oss på 86:e våningen 360 meter över markytan. Så högt upp i en byggnad har jag aldrig befunnit mig förut och även om tornen har ytterligare två våningar innan takspirorna (som leder till byggnadens topp på 451,9 möh) tar vid kände jag mig mer än nöjd med höjden. Här på 86:e våningen fick vi 20 minuter på oss att spana ut över Kuala Lumpur. Man var så ofattbart högt upp att det enda som egentligen kändes greppbart och begripligt var att det fanns ett parallellt torn intill. Inledningsvis var utsikten ganska ok men rätt snart drog kvällsdimman in och efter en liten stund gick det knappt att se ner till marken.

Efter besöket högt uppe i det ena av tvillingtornen kändes det mer än märkligt när vi gick ut i parken bakom skyskrapan för att fotografera och spana upp mot toppen. Så otroligt högt upp vi nyss hade befunnit oss! Hur kan det egentligen vara möjligt att konstruera så höga byggnader? Fyllda av frågor och fascination kring det vi just upplevt promenerade vi tillbaka i riktning mot Pavillion genom de eviga inomhusgångarna. Vi valde att käka på en riktigt bra mexikansk restaurang intill köpcentrat och tog sedan sikte på kvällens begivenhet som jag hade googlat fram på nätet.

Efter veckor av torftigt ölutbud skulle jag äntligen få chansen att dricka lite bättre produkter i stadens kanske ledande lokal för ändamålet. Taps Beer Bar importerar massor med spännande ädel dryck ifrån alla världens hörn och på deras svarta tavla fanns för tillfället ett tjugotal olika val av öl på fat så det var bara till att omedbart sätta igång och botanisera samtidigt som vi analyserade våra inledande intryck av Kuala Lumpur. Ganska snart överröstades vi dock av ett liveband som bidrog till god stämning i lokalen och när vi promenerade hem genom den malaysiska natten någon timme senare var man på ett fantastiskt humör. Vi chansade på en genväg hem i mörkret och hamnade mitt i ett väldigt levande kvarter med grönsakskommers och bargator om vartannat. Detta gav mersmak! Kuala Lumpur var bevisligen inte bara shopping även om vår begränsade tid här inte gav särskilt mycket utrymme till turistande och nöjesliv. Men en annan gång, kanske?

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign