Resor

- Vietnam 2019

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

29 November
2016-07-18 (16:39)

Runt midnatt landade vi i Doha efter den första långflygningen. Det är en sak att vara kaxig när man bokar ett billigt flyg med dåliga bytestider och något helt annat då det är dags att leverera. Sju timmars väntan på en flygplats mitt i natten när man redan har en långflygning i kroppen är verkligen ingen höjdare! Vi letade oss fram till ett vilorum och försökte efter bästa förmåga att somna i varsin fåtölj men det är nästan omöjligt i en sådan miljö där folk slår i dörrarna, småpratar eller är i rörelse mest hela tiden. Timmarna gick verkligen extremt långsamt men till slut var det äntligen dags att ta det sista flyget hem.

Av de femton tidigare flygningarna hade egentligen alla utom ett gått i princip i tid vilket i sig var helt fantastiskt. Flyg nummer sexton var inget undantag. Utöver att det minimala flygstrulet hade bidragit till att göra resan lyckosam hade alla flygresor också hjälpt till att mildra Matildas obehag vid luftburna resor. Inför de första flygresorna hade hon tagit massor med lugnande tabletter men nu var dosen sedan någon vecka nere på en tablett per flygning och för mig som sitter bredvid på planen var det en alldeles förvandlad flygresenär jag numera reste tillsammans med.

I samband med att vi väntade in vårt bagage vid Kastrups bagageband sa jag till Matilda att jag hade viss feeling för att mina föräldrar skulle möta upp oss på flygplatsen. Mycket riktigt! När vi kom ut till världens härligaste ankomsthall (av det skälet att danskarna alltid tycks vara utrustade med små flaggor som de står och viftar med när de tar emot nära och kära) stod mamma och pappa där och väntade på oss. Så himla härligt att få ett varmt mottagande och skjuts den sista biten hem till lägenheten efter en riktigt lång hemresa.

De var naturligtvis nyfikna på förlovningen och vi pratade i mun om våra helt fantastiska dagar ombord på vår klotok i Tanjung Puting National Park. Flodbåtsturen nere på södra Borneo var tveklöst resans absoluta höjdpunkt och förutom den romantiska laddningen som definitivt skulle funnits där även utan ett frieri var naturupplevelserna längs floden exceptionella med alla orangutanger och andra häftiga djur. Dessutom var maten och servicen himmelsk. Vi levde verkligen i den ultimata lyxen där under några dagar.

Den andra riktigt stora höjdpunkterna på resan var dels de extrema grottsalarna och den täta regnskogen i Gunung Mulu National Park. Det grämde oss verkligen att flyget dit var försenat för vi hade gärna spenderat mer tid till att utforska nationalparken. Tredje och sista höjdpunkten på resan var våra spartanska dagar under turen längs Kinabatanganfloden där vi visserligen blev alldeles sönderbitna över vaderna och anklarna av okända insekter men också fick uppleva ett otroligt djurliv och mycket vacker natur.

På Borneo gillade vi också vattentaxiresorna genom huvudstaden på träpålar i sultanatet Brunei samt mysiga Kuching. Andra kul upplevelser på resan var storstadsstoppen på väg in till och ut från Borneo. Både Singapore med de fantastiska matstånden och shoppingen i Kuala Lumpur är verkligen värda en kortare visit. Ska man tala om besvikelser är det svårt att undvika Mount Kinabalu. Visserligen ser bilderna därifrån alldeles fantastiska ut när man tittar på dem i efterhand men det var en besvikelse att det just då efter den stora jordbävningen var stängt för en vandring upp till den absoluta toppen även om vi visste om det på förhand. Dessutom blev nedfarten från berget en extrem pärs då Matildas ben tog fullständigt slut och träningsvärken vi led av i flera dagar efteråt var också ett högt pris att betala. Det finns egentligen inga skäl att rekommendera denna vandring, Borneo har så många fler större höjdpunkter att erbjuda.

Det hade varit förutbestämt nästan sedan dagen då vi blev ett par att vi skulle åka till Borneo och spana in orangutangerna. Därför var det otroligt skönt att allting blev så lyckat. Visst hade vi lagt osedvanligt mycket krut på att sätta logistiken för att hinna med alla höjdpunkter men vi hade också nästan räknat med att logistikkedjan skulle brista, kanske vid flera tillfällen, och att vi skulle riskera missa några coola höjdpunkter. Nu blev det inte alls så även om Gunung Mulu blev något naggat i kanten och det totala utfallet var vi både glada och lite förvånade över. Ofrånkomligen känns det lite tomt när något man pratat så mycket om och planerat massor inför till sist är över men de som känner oss vet att det alltid kommer nya resor och dessutom stundar ju ett bröllop att planera inför eftersom Matilda sa ja. Vi är långt ifrån färdiga med denna fantastiska värld! Hur skulle man någonsin kunna bli det?

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign