Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2016-08-06 (22:38)
Uppe i den norra spetsen av den kulturella triangeln på Sri Lanka ligger Anuradhapura där vi hade tillbringat två nätter på Margosa Lake Resort. Nu var det dags att resa vidare och så snart vi hade satt i oss frukosten gjorde vi upp notan med den korpulente managern och checkade ut. Vi hade bokat in gårdagens trevlige tuktukchaffis för transporten till tågstationen och han kom i tid med ett leende på läpparna och undrade om jag var nöjd med gårdagens frisörbesök innan han gasade igång vårt fordon så att vi kunde lämna hotellet bakom oss.
Vårt sikte var inställt på Sri Lankas huvudstad Colombo och vi hade nog lite tur som frågade personalen på tågstationen vilket spår vårt tåg skulle gå ifrån. Beskedet om vilket spår som gällde var nämligen ett helt annat än den information som gick att utläsa på den urtjusiga gamla trätavlan med spårinformation. Vår andraklass-reservation var med fasta platser och därför var det något snopet att upptäcka att våra platser i den fullpackade vagnen var ockuperade. De två tjejerna som satt på våra säten hade biljetter som till synes var identiska med våra men efter att vi tillkallat personal för att reda ut dilemmat upptäcktes det att tjejerna hade biljetter till morgondagens tåg och vi fick våra sittplatser. Skönt med tanke på att det är länge att stå upp i fyra timmar i en tågvagn.
Efter de tidigare positiva erfarenheterna av att resa med tåg på Sri Lanka var denna resa inte lika bra. Det var väldigt varmt i vagnen trots att fönstren gick att öppna och sätena var inte heller lika bekväma som mellan Ella och Kandy. Det som fortfarande var underhållande och lite spännande var försäljarna som saluförde olika former av snacks och drycker till en billig peng. Vi provade på flera olika sorter av friterade rätter och degknyten med fyllning och många av dem smakade riktigt bra. Under de två sista av resans fyra timmar tvingades Matilda ställa sig upp vid dörröppningarna för att få mer fläktande vind på sig och det var därför väldigt efterlängtat då vi rullade in på Colombo Fort Station strax efter lunchtid.
Mycket hade hunnit hända sedan vi befann oss senast på den här stationen tretton dagar tidigare. Den kvällen hade hela vårt äventyr i Sri Lanka legat framför oss och nu var det i princip över. Precis som då fick vi leta efter ett transportmedel som kunde ta oss ifrån platsen och en ihärdig och mycket tjatig tuktuk-chaffis fick till sist förtroendet efter att vi prutat ner priset från 800 till 600 pengar.
Vårt förbokade boende Thambili Island @ Stubbs låg på en undanskymd tvärgata och var i ärlighetens namn ingen större höjdare. Inredningsdetaljer som kuddar och gardiner gick i en tveksam apelsin-orange färgnyans och ifrån ett linneskåp alldeles intill vårt rum spred sig en typisk asiatisk rengöringsdoft som påminde om bensin. Det viktigaste var dock att det fanns AC på rummet och vi passade på att sova middag i svalkan efter den ganska påfrestande tågresan.
I guideboken fick vi ett tips om lokalbornas fovorit-kvällshäng i Colombo som är det vidsträckta parkområdet Galle Face Green beläget utmed havet. En tuktuk som vi hittade nära boendet transporterade oss dit på taxameter vilket gjorde att resan blev väldigt billig. Vi var på plats lite väl tidigt och för att döda tid strosade vi sakta runt hela området och satte oss ner på parkbänkar med jämna mellanrum. Den stora underhållningen som kunde beskådas ifrån våra bänkplatser var en svårbegriplig gruppträning ledd av en man med visselpipa precis så som gympapass leddes förr i tiden. Gruppträningen för vuxna av båda könen i mycket blandade åldrar kan beskrivas som en kombination av ledarledd öststatsgymnastik, Friskis & Svettis samt fumlig musikkårsparad. Ett tag hamnade vi princip mitt i en av träningsgrupperna där vi satt på vår träbänk och jag kunde inte låta bli att smygfilma ett underhållande intervallmoment. Detta var tveklöst dagens höjdpunkt!
Så småningom började solen röra sig ned mot horisonten och det blev då en lite mer behaglig temperatur. Dessutom kom det in en skön havsbris över gräsmattorna och området började leva upp tack vare alla människor som strömmade till. En lång rad med matstånd där nästan alla serverade samma rätter med räkor fick liv och ute på gräsmattorna lekte barn och vuxna med drakar och såpbubblor. Vi lyckades få tag på en attraktiv parkbänk och satt där och inväntade solnedgången som tyvärr blev en liten besvikelse på grund av skymmande moln.
Vi vågade inte äta mat ifrån dessa matstånd eftersom risken för magsjuka kändes väl påtaglig så när vi kände oss färdiga med solnedgångsunderhållningen började vi promenera längs den stora huvudgatan Galle Road för att hitta en kvällsmatsrestaurang. På vägen till Galle Face Green hade vi sett att det låg många restauranger i västerländsk stil längs med denna väg och det var den typen av mat vi kände oss sugna på. Till vår stora glädje fick vi syn på restaurangen Sugar som vi hade ätit en av resans bästa måltider på i Galle knappt två veckor tidigare. Uppenbarligen var Sugar en restaurangkedja och när vi dessutom fick besked om att de hade en alldeles ny hamburgertallriks-meny hamnade vi nästan i sjunde himlen för det var precis vad vi längtade efter. Vi firade detta kära återseende med att beställa in happy hour-drinkar. För min del blev det dubbla Caipirinha och Matilda njöt av dubbla Mojitos. Maten och servicen var ypperlig och det var ett nöjt svenskt par som någon timme senare tog en tuktuk hem till sitt boende i Colombo-natten.
<- Tillbaka
