Resor

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

23 Juli
2016-08-07 (19:58)

Den bensinliknande doften av rengöringsmedel och den inte så praktfulla gardinen i apelsin-orange färg gjorde det enkelt att snabbt minnas vilket rum man vaknade upp i. Det ingick ingen frukost på Thambili Island @ Stubbs och vi fick därför rota djupt i packningen efter påsen med knäckebröd, mjukost och kaffe. Vid backpacking är det alltid smart att vara rustad för att tackla hunger med en smart, snabb och billig lösning. Trots skyltar på stället som påpekade motsatsen gick det alldeles utmärkt att ställa undan väskorna för förvaring på vandrarhemmet efter utcheckningen och efter det att vi trippelkollat att vår bokning av flygplatstransfern på eftermiddagen skulle bli av tog vi en tuktuk in mot centrala Colombo.

Sevärdheterna i Colombo tycktes riktigt fisljumna när man läste om dem i guideboken men vi ville ändå försöka hinna med att se lite mer av staden än ett rum på ett vandrarhem och parken intill havet där vi tillbringat gårdagskvällen. Vi tog därför en tuktuk till stadsdelen Colombo Fort som med en mix av byggnader ifrån olika tidsåldrar tycktes kunna vara ganska mysigt att promenera runt i. Visst var flera av de gamla koloniala byggnaderna ganska häftiga men vi hade ännu en gång underskattat hettan som gjorde det nästan olidligt att turista dagtid och vi tvingades därför ganska snart att ge upp. Istället blev det ett besök i en matbutik där vi köpte på oss några paket ostkex av ett märke som vi fattat tycke för. Ibland kan kex vara den optimala nödmaten.

Vi prisförhandlade med ett par olika tjatiga tuktukchaffisar utan någon större framgång och till sist lät vi en snubbe köra på ett fast pris som åtminstone inte var en katastrof. Målet vi tog sikte på var köpcentrat Majestic City för att kunna få lite luftkonditioneringssvalka och eventuellt fynda något klädesplagg. Rent allmänt rådde lite av en byggboom i Colombo och känslan var att landet är klart på gång rent ekonomiskt nu när man inte har ett kostsamt inbördeskrig att hantera. Därför var detta shoppingcenter en stor besvikelse. Enligt sökningar på nätet skulle det vara ett av de ledande i staden med det kändes mer som en simpel basar och det var ytterst få av butikerna som höll någorlunda klass. Dessutom fanns det inte ett enda matställe eller café i byggnaden.

Vårt tålamod räckte i mindre än en timme. Sedan började vi slå i guideboken för att hitta ett matställe eller café i den här ändan av huvudstaden där vi skulle kunna fylla våra magar och fördriva lite tid. Valet föll på Barefoot Garden Café och en kines fick i uppdrag att köra oss dit med sin tuktuk. Han skrattade nog hela vägen till banken för det fasta pris som hade avtalats var hysteriskt högt för en sväng runt kvarteret men det kunde vi grundlurade svenskar inte riktigt veta. Stället visade sig dock vara precis vad vi sökte i form av en oas mitt i staden. Jag beställde in en grönsakssmörgås och Matilda åt en spenatpaj. Därefter satt jag och författade dagboksinlägg under tiden som Matilda utforskade Barbara Sansonis intilliggande galleri och butik Barefoot.

En bit in på eftermiddagen tog vi en tuktuk tillbaka till vandrarhemmet och passade på att surfa en timme innan vi blev upphämtade för transporten till flygplatsen. Det kändes inledningsvis lite obehagligt eftersom chauffören körde hetsigt och ryckigt genom Colombos stadstrafik och vi hade inte heller fungerande bilbälten. Skönt nog lugnade han ner sig betänkligt när vi kom ut på motorvägen och låg faktiskt då under hastighetsbegränsningen. Vi behövde få ut US-dollar till Maldiverna men eftersom växlingskontoren på flygplatsen inte godtog kreditkort var man tvungen att först ta ut rupier i en bankomat och sedan växla in dessa till dollar. Detta gjorde att jag tvingades bege mig ut igen ifrån flygplatsen för att ta ut pengar medan Matilda vaktade väskorna. Folket i den första säkerhetskontrollen blev lite förvirrade när jag passerade för andra gången och började ställa frågor om vad jag sysslade med men godtog min förklaring.

Därmed var våra äventyr på Sri Lanka över. Sammanfattningsvis kan man säga att landet verkligen motsvarade våra förväntningar och varmt kan rekommenderas som resmål. På en klart hanterbar yta finns allt ifrån kultur till stränder i världsklass men det är framförallt den gröna färgen som gör ett djupt avtryck. Teodlingarna och de vackra vyerna uppe på höglandet var helt underbara och leopard- samt blåvalssafaris är upplevelser man inte gärna kan missa. Det högklassiga vägnätet och de charmiga tågen gör det också möjligt att ta sig fram på acceptabel tid trots att naturen sätter upp vissa hinder. Sri Lanka är också ett land där det hela tiden känns som att det oväntade kan inträffa. Ena dagen blir chaufförens fru arresterad av polisen och nästa dag ser man en elefanttransport på landsvägen. Om man har begränsat med tid som turist och behöver prioritera mellan destinationerna på ön är rådet att låta bli de större städerna Colombo och Kandy som inte är exceptionella på något vis men absolut inte otrevliga.

Vi hade läst på vår flygbiljett att det skulle ingå middag på flygningen till Maldiverna. Hade vi tänkt oss för borde vi dock insett att det omöjligen skulle finnas tid till att servera varm mat på en drygt timmeslång flygning och därför skulle vi ätit innan vi gick ombord. Nu var det två hungriga svenskar som endast fått enklare snacks till middag som landade på flygplatsön utanför Maldivernas huvudstad Malé. Passagen genom passkontrollen gick smidigt och jag kunde därmed räkna in ett litet jubileum eftersom Maldiverna blev mitt sjuttionde besökta FN-land. Nu börjar det snart låta som att jag är lite berest faktiskt!

Till första natten på Maldiverna hade vi bokat ett boende via AirBnb och precis enligt överenskommelsen med vår kontaktperson Nazmee ringde vi upp honom ifrån informationsdisken i ankomstterminalen. Han lovade att möta upp oss om vi bara tog färjan över till huvudstaden. Färjan var en ganska snabbt avklarad historia men den gjorde absolut avtryck på oss. Vi föreställde oss i princip Malé som en liten by med några hyddor men på den tätbebyggda ön framför oss trängdes flervåningshus med neonskyltar. Inte riktigt bilden man har av Maldiverna.

Nazmee stod på kajen precis som utlovat och hade med sig sin granne. De bad oss hoppa upp baktill på varsin moppe med våra backpacks på ryggen och därefter kryssade vi in i huvudstadens kvällstrafik. Det var en så härlig känsla av frihet, äventyr och varmt mottagande i en mix som gjorde oss båda väldigt uppspelta. På vägen berättade Nazmee för mig att den trångbodda huvudstaden har runt 100 000 invånare, inte riktigt den by med hyddor jag hade sett framför mig i fantasierna.

Vi skulle bo hemma hos Nazmees familj i ett eget loftrum. Hur många får chansen att prova på ett riktigt hemma-hos-boende i Maldivernas huvudstad? Det visade sig att lägenheten låg på femte våningen i en fastighet utan hiss men vad gjorde väl det då Nazmee var en gasell utan motstycke. Han tog Matildas backpack på ryggen och bokstavligen sprang upp i ett sådant tempo att han redan var uppe och släppte av väskan innan jag hade tagit mig till andra våningen med min väska. Snart var han nere och plockade på sig min väska som han också sprang upp med. Imponerande!

Vår extremt hjälpsamma värd gav oss all information och alla instruktioner vi behövde. Dessutom hjälpte han till med att ringa upp resorten dit vi skulle nästa dag och vi fick instruktioner om plats och tid för upphämtningen med speedboat ifrån Malé. Därefter var det äntligen dags för kvällsmat. Vi promenerade förbi några kvarter och hittade till en restaurang som var typisk för huvudstaden i den meningen att flertalet av menyns rätter fanns färdiglagade på display i en glasmonter. Vi valde varsin pastarätt som smakade alldeles utmärkt och sedan promenerade vi hem till vårt lilla luftkonditionerade rum för att vila inför morgondagen då vårt största lyxäventyr någonsin skulle inledas. Det kändes både pirrigt och förväntansfullt.

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign